Jag har en liten goding på 7 veckor som är född i v34+1 och skulle gärna vilja prata med lite mer mammor och pappor som har barn som är prematurfödda.
Upplevelser, bemötande på neonatalen och ammningen..
Hur ni bådde efteråt och ja de som man kan ta upp helt enkelt..
Skulle vara jätte kul om man fick lite kommentarer så man kan dela erfarenheter.
Hej!
Min son, som nu är 2 år föddes i v 28. Han genomgick det "vanliga" problemen och behandlingarna. Men i övrigt så gick det faktiskt riktigt bra. Han låg på neonatalen i ca 2 månader. Vi sov hemma tills han förflyttades till öppenvården. Då bodde vi tillsammans. Han hade svårt att släppa syrgasen, men lagom tills att vi skulle skrivas hem med hemsjukvård, så kunde man avveckla syrgas. I dag har han förkylningsastma. När han hostar hårt, vid förkylning eller när han är jätte arg och gråter, då har han lätt att kräkas, så har det alltid varit. Så han har helt klart starka muskler kring luftrören, vilket är vanligt för prematura barn.
Spirometri undersökningarna har varit ok. Även ögon kontrollerna.
I övrigt är han senare i talet. Men han är kille och det är svårt att helt veta vad som bara är normal senhet och vad som är pga att han föddes prematurt.
Jag kommer starkt i håg min önskan, när sonen låg på neo, om att en dag få gå omkring ute och bara promenera med barnvagn som alla andra nyblivna föräldrar. När vi började närma oss hemskrivning, så fick vi låna en barnvagn och gå ut på en promenad med syrgasbomb och saturationsmätare. Vi var så himla stolta 
.
Något jag kände starkt i början var min beskyddande instinkt och hur stött jag blev över många i omgivningen som på ett sätt ohhh: ade sig och nästan gottade sig (men så var det säkert inte) över hur liten sonen var. Alla frågade om längd och vikt och till slut ville jag inte berätta. Under tiden vi var på neo, så var också telefonen oftast tyst. De var inte så många lycko önskningar som jag tror man får när man har fått ett fullgånget barn.
Ja, när jag tänker tillbaka på den perioden, så var den ganska ensam, fast jag och min man i stort sätt var tillsammans på neo hela dagarna.
.
) men det är allt. Jag tror det kommer igång sen. Har en äldre pojk som är autisktisk och förut var jag lite nojig att lilleman med skulle ha autism men det är jag inte längre. Risken för olika liknande diagnoser är större på prematura barn och har man det i familjen är det lite extra oroligt. Men nu är jag inte nervös för det för han uppvisar inga andra tecken så det beror nog bara på att han är prematur.
.
min kille föddes i 33+3 och har svårt med att bajsa... har varit förstoppad flera gånger...
ngn mer osm har haft de problemet?
ha mår bra annars
vincent äter lactolus då bajsar han själv... hoppas de funkar snart
Jag har en dotter som fyller 1 år på tisdag och som föddes i v35+2. Vi fick vara på neo i en vecka sen fick vi komma hem på permis två dagar och sen åka tillbaka och väga henne och då blev vi utskrivna. Hon fick ligga med CPAP i några dagar och sen en tratt med syrgas i någon dag till. Det som tog tid var amningsträningen. Hon orkade inte ta mina platta bröstvårtor och vi kämpade några dagar innan någon föreslog amningsnapp och det funkade jättebra! Jag ammade henne i 7,5 månad.
Personalen på neo i Lund var blandad. Vissa var jättebra och stöttande och andra borde inte alls jobba med människor.Vår dotter behövde för mycket hjälp för att vara på BB men alldeles för lite för att vi skulle få den hjälp vi behövde på neo. Det fanns andra barn som var riktigt sjuka som alltid gick före. Och det var rätt jobbigt att ingen hade tid att hämta hennes mat när hon skulle sondas. Till sist fick vi själva ha hand om hennes mat eftersom de uppenbarligen inte hade tid för oss.
Nu när det gått ett år så får jag fortfarande lite ångest när jag tänker tillbaka på den första tiden. Men jag är så otroligt tacksam över att vår dotter inte fått några men alls pga sin för tidiga födsel.
Hej. Födde en liten flicka i v29+4 förra året. Pga moderkaka som brast. Hon vägde 1500gram och 42cm lång.. Hon mådde ganska bra. 1timme efter födseln så fick hon ta bort cpapen och bara ha grimma..
Efter 3dagar på Östra 316 så blev vi skickade till Mölndal och fick stanna tills hon var 34veckor... Vi kunde nämligen inte få hemsjukvård för vi bodde för långt bort ,annars hade vi nog kunnat åka runt v32..
Idag är hon 1år och visst är hon liten men hon har verkligen växt ikapp sig...På henne och systern som föddes i v38 så skiljer det 200gram och 2cm....
Har dock astma som ställer till det ibland så det blir en del resor till Barnmottagningen för inhalationer när inte medicinerna hemma hjälper.
.