Någon mer med prematurfödda barn..

Båda mina barn är prematurer och de föddes tillväxthämmade.

Äldste sonen föddes i vecka 36+3 och han är idag 3,5 år. Den gången blev det åtta dygn på neonatal med värmebädd, sondmatning och solning.

Yngste sonen föddes i vecka 35+3 och han är idag 11 månader. Han var inskriven på neonatal i 33 dygn. Den första halvan av den tiden var vi på neonatalavdelningen och han låg på värmebädd och sondmatades. När han kunde hålla värmen själv, fick vi åka hem med hemsjukvård och han blev helt utskriven, när sonden togs bort. O har opererats för ljumskbråck två gånger. Första gången var vid 1,5 månads ålder och sedan kom det tillbaka på samma ställe och andra operationen gjordes fyra veckor efter den första. Nu är han, som sagt, elva månader och jag ser med spänning fram emot 1-årsbesöket på BVC för att se om han har nått upp till 8 kg-strecket på vågen.

Jag vet inte om det är vanligt att man återkommande föder prematurbarn. Men för mig verkar det tydligen vara så att jag inte går tiden ut och att mina barn är ganska så små.

Hemsjukvården fungerade så att det kom hem en sköterska till oss 2 eller 3 gånger i vecka för att väga O och för att höra med oss att allt kändes bra. I början kunde jag inte alls föreställa mig att åka hem så länge O hade sonden kvar men efter 16 dygn på neonatal så var det väldigt skönt att komma hem. O lyckades dra ut sonden två gånger under tiden med hemsjukvård. Vi satte strumpor på hans händer för att han inte skulle kunna komma åt sonden. Ruskigt snabb var han

Hej!

Vad hemskt med sådana andningsuppehåll Det är inget som vi har varit med om, så där kan jag tyvärr inte bidra med något.

När jag var på neonatal med första barnet, så vägdes det före och efter varje amning. Jag upplevde inte det så stressande men det kanske också berodde på att det gick så bra att amningsträna, att det blev så tydligt att han faktiskt orkade äta mer och mer för varje gång.

När jag var på neonatal med andra barnet, så amningsvägde vi inte, på inrådan från personalen. Det tyckte jag var jättestressigt. De tyckte att jag skulle försöka uppskatta hur mycket han hade ätit för att sedan bestämma hur mycket som skulle sondas i honom. Jättesvårt, tyckte jag, men jag förstår att det var ett sätt att förbereda oss inför tiden med hemsjukvård, då vi inte hade tillgång till någon våg.

Mina barn är ju inte mer än en månad för tidigt födda, så de hänger med utvecklingsmässigt. Vi har inte hållit på att prata om korrigerad ålder.

I dagarna är det precis ett år sedan jag blev inlagd p g a högt blodtryck och tillväxthämmad bebis. Då var jag i vecka 33+0. Maken fick avboka/omboka en hel del saker i jobbet och storebror fick börja gå heltid på förskolan. Maken tog med sig äldste sonen (då 2 år och 10 månader) på besök efter ett par dagar men G tyckte att det var jätteotäckt, speciellt eftersom jag hade en nål i ena handen. Så det blev många telefonsamtal med G i stället. Om jag minns rätt, så var han och hälsade på två gånger till, innan lillebror plockades ut i vecka 35+3. Men usch vad jobbigt det var att ligga på sjukhus och inte kunna träffa sitt barn.

När O väl var ute, så hamnade han på neonatal. De första fem dygnen låg jag på vårdavdelning och där fick maken inte sova över (minns inte hur det var med syskonbesök). Efter fem dygn fick vi ett samvårdsrum på neonatal och tanken var att hela familjen skulle kunna vara där. Men ... dagen efter infördes besöksförbud p g a vinterkräksjuka för alla utom ens partner, så det var bara jag och O som nyttjade samvårdsrummet. Så det blev ytterligare två veckor borta från storebror.

Jag minns så väl den dagen i mitten av januari, då jag och O hade kommit hem från neonatal. Maken gick för att hämta G på förskolan. När de kom hem så blev det ett låååångt kramkalas.

Wow, din dotter vägde lika mycket som min son, som föddes i vecka 35+3. Härligt att höra att hon har vuxit ikapp.

Då "missade" vi varandra precis på neo i Lund. Jag blev inlagd på 44:an den 16/12 förra året och O föddes den 2/1 och vi var på neo till den 18/1.

Hej!
Jag önskar att jag hade några bra svar på dina frågor men det har jag inte. Jag kan inte ens börja föreställa mig din oro för ditt lilla, lilla barn.

Har du sett den här tråden, där föräldrar med mycket för tidiga barn "träffas"?
www.familjeliv.se/Forum-3-142/m50273671.html

De kanske kan ge dig svar på dina frågor. Naturligtvis är du välkommen att vara i den här tråden också Det är ofta skönt att få prata om och ventilera sina känslor och sin oro.

Önskar dig och dottern och resten av familjen lycka till

Grattis till dottern! Hur mår hon?

Det jag kan relatera till i ditt inlägg är önskan om att kunna klona sig. Att kunna vara med sitt barn på neo och samtidigt kunna vara med de äldre barnen (i mitt fall ett äldre barn) hemma.

*håller en tumme för er*

God Jul!