Sara - Om det ändå vore så väl att T och R delar säng. 
R terroriserar fortfarande en av oss föräldrar om nätterna - hon vaknar x antal gånger och har längre vakenperioder i vart fall varannan natt så det går inte att ha henne med T än. Tanken är att de SKA dela säng i framtiden dock (och hur vi ska lösa det om hon - vilket ju är väldigt troligt - fortfarande sover risigt när bebisen kommer behöver ni inte fråga om. Vi gör som vi brukar i den frågan - lallar bingo. 
). Underslafen är 120 cm och jag tror att det kommer att gå finfint att dela två barn på det - antingen bredvid varandra eller skavfötters. Jag tycker att T är lite för liten än så länge för att sova i överslaf och vi har tagit bort trappstegen för att undvika alltför vilda eskapader på hög höjd för våra klättermajor.
Svårt dock att råda hur ni ska göra. En 120 cm säng att dela på skulle ju - om den går in - i vart fall kunna vara en lösning ett tag men barnen (inte våra heller) kommer ju förmodligen inte alltid vilja dela säng. Har ni tänkt att de ska få varsitt rum när de blir lite äldre eller är det en väldigt långsiktig lösning ni är ute efter?
Jag håller med Pyttis, Sara. Köper ni 90-sängar kan ju killarna ha dem länge så slipper ni byta ut juniorsängarna när de vuxit ur dem.
På tal om att fundera vem som ska ha vilket rum när och så kan jag meddela att graviditet + sjukt mycket datortid p g a att man inte kan röra sig inte är särskilt bra för den mentala hälsan. Just nu boar jag genom att Hemnet-knarka. Jag "flyttar in" familjen i en massa hus och funderar på hur man skulle utnyttja rummen från och med idag till döddagar typ. Problemet är bara att vi verkligen inte vill flytta nu. Lite jobbigt när jag hittade drömhuset häromdagen. 
Somna - Jag är inne på Cissis linje. Så länge det inte är förenat med ren livsfara eller alltför allvarlig kroppsskada får tjejerna klättra och upptäcka. Här brukar båda stå och trängas på toan samtidigt.
Jag var för övrigt på utvecklingssamtal på dagis förra veckan (båda barnen är givetvis uuuuunderbara och välanpassade 
) och det enda de tyckte var lite besvärligt med R är att hon verkligen är osedvanligt klättrig. De låter henne hållas i mångt och mycket men kan givetvis inte låta bli att hålla ett extra öga på henne. Det var lite skönt att höra att det inte vara är vi som tycker att hon är klättrig (och är sjåpiga alltså) utan att även proffs tycker att hon är något i hästväg ( de tycker att hon är snäppet värre än T var i samma ålder t o m).
Fiji - Jag måste säga att jag verkligen tycker att det är urskumt beteende från dagiset. OK då angående de rinnande ögonen om det är en sådan skräck för ögoninflammation (det är ju väldigt smittsamt) men förhöjd temp hela tiden? Vad tycker N om att ta tempen? Om han tycker att det är ok skulle jag nästan förelså att gemensamt med någon personal ta en normaltemp på honom vid ankomst (och då gärna busa lite extra innan lämning ) för att få dem att tagga ner lite. Ska man behöva läkarintyg på att ens unge har lite högre normaltemp?
Fiji - Jamen, precis. De får ju vara tydliga. Man skulle ju kunna tycka att människor som tillbringar hela dagarna med små barn skulle vara duktiga på att kommunicera på ett begripligt sätt...
Sarahhka - Vårt dagis består av två 1-5årsavdelningar och vi tycker att det är jättebra. Dels p g a att vi har flera barn på samma dagis som då får gå på samma avdelning, dels p g a att vi upplever att barnen brukar ha väldigt bra utbyte av varandra även över åldersgränserna. När vår äldsta började var femåringarna alldeles till sig och alla ville leka och gosa etc. Man märkte även tydligt att vår dotter tyckte att det var spännande med de äldre barnen. Ett "populärt" argument för spridda åldrar är väl att de yngre barnen lär sig av de äldre och de äldre barnen lär sig ta hänsyn till de yngre MEN (och detta är jätteviktigt tycker jag) det måste finnas verksamhet som är åldersanpassad också. På vårt dagis finns fyra åldersbaserade tvärgrupper (man blandar barn i samma ålder från båda avdelningarna). Tvärgrupperna träffas varje dag och har någon övning tillsammans. Vår yngsta är myra (den yngsta gruppen) och där är det typ rim och ramsor och övning i att fungera i grupp). Vår äldsta är hare (näst äldsta gruppen) och där arbetar de med sinnena denna termin och får lukta på olika saker med ögonbindel på, jämföra ljud etc etc. De två äldsta grupperna har också gymnastik tillsammans en gång i veckan och de allra äldsta går i simskola en gång i veckan. Super!
Sarahkka - Missa inte att du har fått svar ovan i inlägg 120, 121 och 123 också. Rediga Fiji la in din fråga tidigare idag.
Aigee - Härligt med stolt liten kock! Hjälpa till att mäta upp och hälla i ingredienser och sedan röra (ganska fritt i bunke, mycket övervakat i kastrull) är poppis sedan länge (alltså redan i tvåårsåldern) här. För att inte tala om att snurra sallad i salladsslungan (inte en vattendroppe finns kvar på bladen ). Sedan kan man ju be om hjälp med att diska de där i och för sig rena bunkarna etc - så vinner man lite tid att fixa på.
Lime - Vad sköööönt att en maxdos med sömntabletter fick dig att sova gott (för jag förstår att din sömn inte har någonting att göra med hur A uppträdde under natten!!).
Jag vill heller inte outa några så jag ställer en helt hypotetisk fråga. Är det inte märkligt fantastiskt att en tvåbarnsfamilj i vilken det yngsta barnet går sin första termin på dagis inte har behövt vabba en enda dag hittills under hösten trots att det gått såväl magsjukor, förkylningar som konstiga feberåkommor på dagis?
Imorse vaknade T vid fem och vägrade somna om (en ovana som hon - till skillnad från sin lillasyster - inte har numera). Vid sjutiden hade hon lite förhöjd temp och vi tyckte därför att det var bättre att hon fick bli hemma med mig. Hon sov en timme på förmiddagen och efter det hade hon 39,5. Väldigt spak tjej som dock piggade på sig rejält efter en Ipren. Det har dock inte varit helt fel att få en hel dag på tu man hand med min lilla stortjej. Hon är så go! Vi låg och gosade ett bra tag i dubbelsängen och pratade om allt möjligt. "Vad synd att du är sjuk T, men jag tycker att det är lite mysigt att ha sällskap av dig idag" sa jag. "Mmmm, för när du är själv är du så ensam".