Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Vad tråkigt Poussin... Ja mensen är verkligen oberäknerlig efter alla hormonbehandlingar. Min cykel är tex över 30 dagar lång så jag får också starta lite senare än beräknat, spraystart inplanerat till den 14 augusti.

Kram!

Linn - Om CvL tycker att jag kan köra igång nästa cykel så blir det spraystart 14 augusti även för mig! Lustigt om vi börjar på precis samma dag.

Kram!

Uppdaterar efter mitt missöde med iPad sist...

Väntar på nytt försök: 

Småsteg, amh 0,49 Poussin (33 år), AMH 0,35. Väntar på IVF nr 4 i augusti. Linn73 (37 år), AMH 0,41. IVF nr 4 startar i augusti. Planerat ÄP mitten av sept. Sunshine123, (33 ar),  AMH 0,48 , FSH 10,8.  Vantar pa att borja behandling nagon gang i augusti. Castor (36 år i april), amh 0,1 fsh 13, lh 5,2. Avbrutet försök 23 maj 2011 p.g.a "flare-up" effekt, dvs östrogen-chock pga sprayen som resulterade i två cystor och förhindrande menopuren att fungera. 

 Sprayar:

 * Nelle (37 år) AMH 0,3. Spraystart 14/7
 

Sprutar:

längtar74 (37 år), AMH <1 först men 1,2 okt 2010! FSH 11,6. IVF3: Sprutstart 19/6 Anemon (38 år), AMH 0,467, FET om Pingu klarar tining, UL 11/5 för närmare besked Lyckligtlottad 1982, 29 år AMH 0,1, FSH 60 Planerat ÄP 8/8 (donator) Planerat ET 10/8

 

Ruvar:

Gravida:

Malbert, AMH 0,55 Ankaja, AMH 0,2, IVF 1, BF 18/12 DobbieDoo, AMH 0,41 Sötmaggan, AMH 0,33, 37 år Albatross74, AMH 0.27, IVF 1: feb 2011. Sprutstart 8/5

Övrigt:

Linköping68, AMH 0,69. 1 st IVF utan plus. Hemmaförsök just nu. pp08, plus på IVF5 men missfall v.6; avvaktar lite just nu. Jegs (31 år), FSH 15, AMH 0,06 dec 2010, 0,1 april 2011!. Avbruten behandling 6/5. Adoption/ÄD?? Tur...  

Hejsan allihopa,

Jag kikar in då och då för att se hur det går för er, ser fram emot att hösten och vardagen snart ska komma.. Så att ni får komma igång...

Känner verkligen igen mig i dig Linn73´s beskrivning om att känna alla tänkbara symtom och fundera på om vi har någon chans eller inte... Även om inte jag känner några sympton just nu så är mensen 2 dagar sen... Otroligt jobbig känsla, när man hoppas men ändå inte vågar eller tror längre... och jag kan inte släppa att läkarna inte kan säga vad det beror på eller något jag kan göra för att påverka.

Trots detta så kan jag inte låta bli att fundera.. Så just nu tror jag att jag har Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), har ni hört talas om det?
Det började med att jag reagerat på att jag har en del grova hårstrån på mina bröst, vid vårtgårdarna och fick för mig att googla om det... (i bland har man lite att göra och internet så nära..). Iaf så kom en tråd om detta upp förstås och någon hänvisade till PCOS. På Wikipedia anges lite olika sympton på PCOS och jag känna igen mig i dessa mer eller mindre... Men summasumarum så tror jag nu att jag har för många mandliga hormon så att jag inte kan bli gravid pga det. Kan jag bara få tag på någon medicin för att minska dessa hormon så tror jag att jag blir gravid... :) 

Förutom mina självdiagnoser så har vi tagit steget vidare ang. adoption. Var och träffade en handläggare på stadsdelsnämnden och hade ett inledningssamtal och vi har anmält oss till kurs och gått med i en adoptionsförmedling eller vad det kallas. Även om vi inte är godkända och har gått kurs ännu så fick vi ändå rekommendationen att gå med, då de räknar vår köplats från när vi gick med och inte när man är godkänd... Tips om någon har det som alternativ i tankarna...

Träffen med handläggaren kändes även jätte bra och för en gångs skull kändes det positivt för oss att vi är relativt unga (32 i år), då vi kan vara "populärar" i givarländerna... Vi hör ganska ofta att vi fortfarande är unga, men detta var första gången som jag själv kände det som positivt... Har man försökt få barn i några år så spelar i regel inte ålderna så stor roll, man mår nog likvärdigt dåligt av att vara i situationen...

Har efter det gått igenom alla länder, väntetider och kostnader mm och det känns väldigt konstigt att läsa om länderna, barnen och allt... Resultatet för mig är iaf att jag har ett exceldokument med allt, vilket känns lika konstigt... Och nu med svältkatastrofen känns det på sitt vis ännu mer konstigt att det ska ta så lång tid att få adoptera, självklart ska det vara en kontroll men stundvis känns det mer som en business för många länder.. Vissa länder kräver att man måste vara i landet i flera månader (7-9 mån) och andra att man reser dit 2-3 gånger. Man ska alltså komma tid och träffa sitt barn för att sedan lämna det en tid och sedan komma tillbaka... Varför varför? 

Vi står även fortfarande i kö för äggdonation, eller kön för att få träffa en läkare i den frågan. Och jag har en fin vän som är beredd att donera ägg, för att vi på så vis kan komma snabbare i kön. Vet att vi inte kan köra både adoption och ÄD, men vi börjar med båda så får tiden utvisa vad vi egentligen vill.. Det är inte lätt... 
Funderar ni på äggdonation och har en vän som vill donera så skicka henne omgående för kontroll och prover... Om det konstateras att hon är fertil och inte har HIV, så måste det gå ett halvår. Sedan ska hon ta alla prover igen, då först kan hon donera och ni får komma fram i kön. 

Ja, det var nog allt för nu... 

Kram kram på er alla! // Jegs som numera är gift! :)

Jegs: bra att ha flera alternativ, då känns det som att det går framåt. Otroligt fint av din vän att ställa upp som donator :) Kan ändå inte låta bli att fyllas av känslan att det är så orättvist, ni är ju som du.skriver relativt unga och då tycker man att det borde funka. Jag hoppas att något av era alternativ fungerar och att det blir bra. Ang diagnosen du skriver om, en vän till mig fick den. Dock stämde nästan inget symtom in, när det senare visade sig att hon behövde tillskott av skoldkörtelhormon blev hon gravid. Så jag undrar om pco diagnosen stämde. Har för mig att symtombilden var ganska luddig Stort lycka till!

Hej, då har jag försökt att läsa igenom nästa alla inlägg i denna lång tråd  .Jag  ser ut som att vara i samma sits som många av Er. Vi har precis påbörjat en utredning och jag har ett lågt AMH  Jobbigt men försöker att kämpa på här ändå. Alla andra prover var bra, jag har bra ägglossning och regelbunden mens m.m men jag har även varit och tagit ett nytt AMH prov (hoppas på bättre). Min sambo ska även ta de prover han behöver. Vårt nästa steg är att kolla upp fertilitetskliniker men pga min ålder så ligger det väl ev. närmst med att kolla de privata alternativen. Vi bor i Sthllm och har precis börjat att kolla vad det finns för alternativ och vad som passar osv...Usch ja, mycket att tänka på och en lång process framför oss antar jag. Livet blir inte alltid som man tänkt sig men nu är det bara hoppas och kämpa på för ett positiv resultat fram över. Har ni tips och råd så hör av Er! Lycka till alla där ute! Kram

Lyckligtlottad: Snart är det dags för er, håller alla tummar! Hoppas också att din slemhinna såg fin ut idag.

Jegs: Vilken fantastisk vän du har som ställer upp som donator. All heder till kvinnor som donerar sina ägg! Känns bra att höra att ni börjar se över olika alternativ, starkt gjort, även om jag förstår att det fortfarande är jobbigt.

Poussin: Fick bekräftat idag att jag börjar spraya den 14 augusti! Så då blir det på samma dag som dig  Nu är det vår tur!!

Kvinna72: Välkommen till oss! Förstår att det är tufft med beskedet om ditt låga AMH, men bevisligen (flera här i tråden) kan man bli gravid med egna ägg ändå. Precis som du har jag regelbunden mens och ägglossning, och alla andra värden är bra, förutom AMH-värdet. Mitt bästa tips är att ni kontaktar en fertilitetsklinik så snabbt som möjligt eftersom IVF kan vara en väldigt utdragen process. Lycka till och häng gärna på tråden framöver! Vi är flera som ska starta igång nya försök i höst.

Själv fick jag en positiv överraskning idag. Tog ett nytt AMH-prov den 28 juni och det visar sig att värdet har ökat från 0,41 till 0,84! Jag fattar ingenting. Vad betydet det? Är min äggreserv bättre än för ett år sedan, är provet felaktigt eller är värdet inget mer än just ett värde som man ska tolka med stor försiktighet? Oavsett är det ju antalet ägg som räknas, men det känns ändå skönt att värdet har ökat så pass mycket. Någon som varit med om samma sak eller har en teori på vad det beror på?

Kram till er alla  

Nu har det hänt massor här sedan sist!

Poussin: Tråkigt att ni måste vänta. Passa på att njuta av semester och firandet!

Lyckligtlottad1982: Var gör du äggdonation? Lycka till!

Jegs: Vi kanske ses på adoptionskurs i höst, vi börjar den 23/8 (fortfarande ogifta dock...)

Linn73: Vad roligt att ditt värde höjts så mycket! Det är fantastiskt! Läkaren tyckte ju att jag skulle ta ett nytt test i sommar också, men det blev aldrig av eftersom jag inte ville förstöra sommaren med ett besked om att värdet sjunkit. Han sa att det inte skulle tas direkt efter en behandling eftersom mediciner fortfarande finns kvar i kroppen då och det kan påverka värdet.

Det verkar ju som om läkarna inte vet särskilt mycket om vad ett lågt AMH-värde innebär. Hoppas att det finns någon som forskar om detta! Det kan ju inte vara så svart-vitt som det ibland låter när värdet kan ändras så mycket.

Imorgon börjar jag med sprutor förresten, hoppas huvudvärken släpper lite då. Sambon ska vara bortrest nästa vecka, det känns lite jobbigt att fixa med alla Menopur-ampuller ensam. Oroar mig nu, det är svårt att tro att det ska gå bättre den här gången när våra tidigare försök gått så dåligt.

Kram till er alla!   
     

    

          

Ja, det hade varit roligt att träffa någon av er live... I det verkliga livet känns det inte som att någon har samma problem... Kanske ska komma på någon symbol så som rosa bandet och sprida som nålar att ha på jackan.. :)

Men jag tror inte att vi Nelle kan börja kursen redan nu, skickade in anmälan förra veckan så jag har inte fått någon bekräftelse eller kallelse ännu... 
 
Jag är verkligen glad över min vän som vill donera ägg, fint att det finns personer som henne. 

Och gällande AMH-värden, så känns det som en värde som läkarna kan hålla sig fokuserade en period, men utifrån att det går upp och ner för oss alla så känns det inte som facit... I förhållande till allt otroligt som de lyckas skapa i värden, klona och gud vet vad så är det ju för sjutton att de inte lyckas få oss gravida, vilket är det mest naturliga... Men jag lever på hopp och ny forskning att klämma ut ett ynka ägg som är det rätta... 

// Jegs 

Jegs: Det gick undan för oss att få kursplatser. Vi träffade en socialsekreterare i mitten av juni och veckan efter midsommar ringde de och berättade när kursen skulle starta. Vem vet, både du och jag kanske träffar någon härifrån "live" där utan att veta om det?

Skönt att du har en kompis som vill ställa upp som donator, helt otroligt egentligen. De jag känner som skulle kunna tänka sig att ställa upp, kompisen, systern och svägerskan,  är för gamla... 

En fråga till er allihop: Jag har till och från haft ångest över ett lågt värde kopplas ihop med klimakteriet. Vad har ni hört om det? Är det någon som har några andra klimakteriesymptom som mensrubbningar, vallningar eller så?

Kram