• Linn73

    Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

    Jag och min man fick avbryta första vårt IVF-försök (långa metoden med Synarela och Gonal F, högsta dosen) eftersom det endast bildades en fullmogen follikel. Tester visade att mitt AMH-värde endast låg på ynka 0,4. Känner mig helt knäckt och har svårt att acceptera situationen. Konstigt nog har jag haft regelbunden mens varje månad och dessutom ägglossning (teststickorna visar det i alla fall).

    Ska träffa läkaren i morgon för att diskutera hur vi ska gå vidare och jag är livrädd att han inte vill ge oss en chans till med IVF.

    Skulle uppskatta om ni som lyckats bli gravida trots lågt AMH ville dela med er av era framgångshistorier! Är också intresserad av att höra hur det går för alla andra som är i samma situation som jag. Har ni övergett IVF för att gå över till äggdonation? Kämpar ni på med IVF? Har någon bildat tillräckligt med ägg för ET?

    Kramar till alla ni som kämpar därute!

     

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-13 13:19
    Ett nytt AMH-prov i juni 2011 visar att mitt värde har stigit från 0,41 till 0,84. Jag fattar ingenting! Men det enda som räknas i slutändan är ju hur pass bra jag svarar på hormonstimuleringen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-22 19:54
    Jag skriver den här uppdateringen drygt två år och sex månader efter att jag startade den här tråden. Det kändes under en lång tid som att jag aldrig skulle få berätta min egen solskenshistoria. Men nu får jag äntligen göra det!! Den 17 april 2013 fick jag för första gången se ett starkt plus på stickan. Det tog åtta IVF, ett FET och slutligen en äggdonation innan vi lyckades. Är så innerligt tacksam att vi har fått den här möjligheten. Till alla er andra med lågt AMH - ge aldrig upp hoppet! Den här tråden är full av exempel på att det kan gå ändå - oavsett om det är med dina egna eller donerade ägg.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-12-15 16:37
    Så kom äntligen dagen som jag och min man har väntat på i fem år - vår efterlängtade son föds! Han kom flera veckor för tidigt men visade sig ändå vara en pigg och stark liten krabat.

    Mina tankar går också till er som fortfarande kämpar. Jag hoppas att ni på ett eller annat sätt också får uppleva samma glädje som jag fått göra. Styrkekram till er och ge aldrig upp hoppet!

  • Svar på tråden Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH
  • Nelle
    Jegs och lyckligtlottad, tack för omtanken! Visst undrar man varför det ska vara så jävla omöjligt... Läkaren pratade mycket om att jag är för gammal och att jag kan räkna med ett tidigt klimakterium. Inte så roligt att höra, även om jag fattar att han har rätt. En del andra i min ålder verkar ju bli gravida efter att ha känt killen i en kvart eller så.

    Jegs, skicka gärna excelarket, det skulle jag uppskatta!
    Ja, ikväll blir det ägglossningssprutan, men det ser ju inte så lovande ut.      

    Att adoptera känns bra för mig och (tack och lov) också för sambon. Idag har jag skrivit in oss i två förmedlingar till förutom AC, FFIA och BFA. Måste göra något konkret mellan sorgattackerna. Jag har två kompisar som har adopterat som ensamstående, kan de så kan vi!

    Kram!

    neverletmego-nelle.blogspot.com/ 
  • Linn73
    Nelle skrev 2011-08-12 12:51:57 följande:
    Nu är det slut på landstingsfinansierade försök för min del. Bara två äggblåsor, för få för att det ska bli äggplock.

    Lycka till alla andra!  
    Neeej vad tråkigt att höra Nelle! Och så orättvist! Bra ändå att ni har styrkan att gå vidare med adoption. Precis som Jegs säger finns ett litet barn någonstans och väntar på er.

    Sjäv drar vi igång det fjärde IVF-försöket i morgon med spray. Lyckas inte det blir det äggdonationskö för vår del medan vi funderar hur vi går vidare. Mitt AMH har ju ökat en del men jag vågar inte hoppas att det stämmer.

    Stor kram Hjärta
  • Linn73
    Lovedo skrev 2011-08-08 14:32:01 följande:

    Flera anledningar till att jag är tveksam. Dels är jag väl lite rädd för att få ett slutgiltigt negativt besked, dvs att jag inte skulle svara på behandlingen och bli avrådd från ev ytterligare försök och att det skulle bero enbart på mig och mina ägg (vi har även problem med nedsatt spermaprov). Jag vet att det är bättre att veta och kunna gå vidare i livet om det nu skulle vara så, men just nu under sommaren så har det varit rätt skönt att stoppa huvudet i sanden ett tag... En betydligt större anledning är att detta med IVF fått mig att fundera över hela mitt förhållande och börja ifrågasätta om det är vi som skall göra detta ihop. Det kanske låter knäppt men jag tror faktiskt inte jag hade funderat över detta om vi blivit spontant gravida men det här med IVF har liksom ställt saker och ting på sin spets i och med de aktiva beslut som måste fattas. Samtidigt är det här kanske den enda chans jag får i livet att försöka bli gravid m h t min ålder. Jag har liksom inte tiden att så småningom träffa en ny man och försöka bilda familj med honom. Sen så känns det väl lagom lockande att ge sig själv hormonsprutor i magen (inte själva sprutan egentligen, men ev biverkningar). Fast det är väl det minsta problemet i sammanhanget!


    Hoppas du kommer till insikt med hur du vill gå vidare, förstår att det är jobbigt...  IVF är verkligen en prövning på flera sätt och jag hoppas personligen att allt kämpande för med sig något positivt sig i slutändan, även för relationen. Jag läste en studie att par som genomgått IVF har bättre förhållande än de som inte gjort det: www.hu.liu.se/nyheter/Nyhetsarkiv/1.208336
    Kan vara skönt att veta mitt i allt kämpande, även om det såklart är högst individuellt.

    Ett enkelt råd till dig är att prata med din partner om hur du mår och känner. Att du funderar på relationen och livet är helt normalt. Personligen är barnlösheten det största kris jag själv gått igenom och jag skulle aldrig klara av det om jag inte pratade, framförallt med min sambo. Så många tankar som snurrar runt i huvudet och framförallt en stor skräck att jag aldrig ska få barn. Tror säkert att alla ni andra som är i samma situation känner samma sak.

    Apropå biverkningar så är det också individuellt. Jag har inte märkt av några större biverkningar förutom ökad trötthet och lättare huvudvärk. Sedan har det spänt lite i magen när jag tagit sprutorna, men det har jag sett som ett tecken på att äggen där inne växer och blir fler

    Ta hand om dig och kram!
  • småsteg

    Det var ingen rolig läsning Nelle. Jag kan inte heller muntra upp stämningen. Det blir inga mer landstingsfinansierade försök med egna ägg för vår del. Våra chanser bedöms som mycket små och vi rekommenderas att gå över till äggdonation, vilket vi också ska göra. Det är ju dock en lång väntetid så till dess får vi försöka på egen hand. Det känns kluvet. Skönt att slippa gå igenom en till behandling med tanke på all stress med tidspress för besök och att behöva ta emot ett till negativt besked. Sorgligt att veta att chanserna är så dåliga att det inte är värt ett till försök. Våra chanser med egna ägg bedöms ha lika stor (läs liten) chans att lyckas som hemmaförsöken - ca 5 %.

    Angående förhållandet så tror jag också att relationen kan stärkas. Man tvingas konfrontera sina känslor för varandra på ett helt annat sätt och värdesätta varandra i relationen, och inte som en del i en familj - om ni förstår vad jag menar?

    Lycka till med behandlingen Linn73!  

  • Nelle
    Linn: Tack för omtanken. Hoppas att det lyckas bättre för dig och att du får en solskenshistoria!

    småsteg: Så tråkigt att inte du heller får göra fler försök. Jag håller med om att det känns kluvet, på ett sätt är det nästan skönt att IVF-resan är över, samtidigt som jag sörjer över att det inte blir mer.

    Det finns ju de som gör flera IVF:er och lägger ut massor med pengar. De som får höra att det ser lovande ut varje gång, att läkaren sätter in toppembryon och att de kanske till och med får flera frysförsök. Efter att ha ruvat blir det kanske minus eller plus och efter plusset blir det kanske missfall. Ägget kanske inte fäster, fostret kanske inte utvecklas. Nu har jag förstått att det är så mycket som ska stämma, bara för att allt ser bra ut finns det ju ingen garanti att allt går vägen. På så sätt är det kanske bra att det blev en kort resa för oss, jag vet inte om jag hade orkat fortsätta försöka och hoppas i flera år.    

    Kram!
  • Jegs

    Ja, det är så svårt att veta hur man reagerat och valt att kämpa vidare, utifrån läkarnas resultat...  
    Det känns dock för jävligt att inte fått känna känslan att vara gravid.. 

    Har haft en kväll av nerderlag.. kanske inte var helt otippat då jag varit otroligt positiv och glad det senaste månaderna, sorgen finns där bakom och efter en tid behövs inte så mycket för att bägaren ska rinna över..  
    I kväll rann bägaren över av att en vän skrev på Facebook att hon saknade "helgkänslan", hon har en 1,5 åring som får helgsovmorgonen att försvinna och en "parasit", som hon beskrev det i magen, som hindrade henne från att ta de där helgvins glasen..
    Jag kommenterade först skämtsamt att jag gärna skulle byta och det här hemma hos mig dricks en massa vin.. :) Sedan kom bara tårarna.. Jag inser att jag dricker vin bara för att jag kan, och då gör det ofta bara för att jag kan och för att alla med småbarn inte bör och de som har en "parasit" i magen absolut inte bör... 
    Blir bara så jävulskt avundsjuk på alla som bara får det att bli så naturligt.. fattar de inte vilken tur de har?  
    Ja, detta blev ju en jätte rolig lördagkväll...  

  • Nelle
    Jegs, så känner jag också. Många fattar nog inte alls att det inte är självklart för alla att kunna få barn. Det är svårt att stå ut med alla kommentarer om bristen sovmorgnar ock liknande ibland.

    Sköt om dig!
    Kram   
  • Linn73
    småsteg skrev 2011-08-13 19:55:04 följande:

    Det var ingen rolig läsning Nelle. Jag kan inte heller muntra upp stämningen. Det blir inga mer landstingsfinansierade försök med egna ägg för vår del. Våra chanser bedöms som mycket små och vi rekommenderas att gå över till äggdonation, vilket vi också ska göra. Det är ju dock en lång väntetid så till dess får vi försöka på egen hand. Det känns kluvet. Skönt att slippa gå igenom en till behandling med tanke på all stress med tidspress för besök och att behöva ta emot ett till negativt besked. Sorgligt att veta att chanserna är så dåliga att det inte är värt ett till försök. Våra chanser med egna ägg bedöms ha lika stor (läs liten) chans att lyckas som hemmaförsöken - ca 5 %.

    Angående förhållandet så tror jag också att relationen kan stärkas. Man tvingas konfrontera sina känslor för varandra på ett helt annat sätt och värdesätta varandra i relationen, och inte som en del i en familj - om ni förstår vad jag menar?

    Lycka till med behandlingen Linn73!  


    Stackare, tycker så synd om er... Klokt av er att ställa er i äggdonationskö med en gång så kan ni fundera på andra alternativ under tiden. Har de sagt hur lång ÄD-kön er?

    Vilka kämpare det är i den här tråden! Hoppas så innerligt att vi alla ska få ett litet barn till slut. På ett eller annat sätt!
  • Linn73

    Då var det dags för egen del att uppdatera listan. Börjar spraya för 4:e gången nu. Vet att listan inte är helt uppdaterad, men vill inte gå in och ändra för andra.

    Lycka till alla med nya IVF-försök, adoptionsplaner och ÄD-försök!

    Väntar på nytt försök:
     


    Småsteg, amh 0,49 Poussin (33 år), AMH 0,35. Väntar på IVF nr 4 i augusti. Sunshine123, (33 ar),  AMH 0,48 , FSH 10,8.  Vantar pa att borja behandling nagon gang i augusti. Castor (36 år i april), amh 0,1 fsh 13, lh 5,2. Avbrutet försök 23 maj 2011 p.g.a "flare-up" effekt, dvs östrogen-chock pga sprayen som resulterade i två cystor och förhindrande menopuren att fungera. 

     Sprayar:


    Nelle (37 år) AMH 0,3. Spraystart 14/7  Linn73 (38 år), Tidigare AMH 0,41, nytt prov juni -11 visade AMH 0,84. Planerat ÄP mitten av sept om allt går vägen.

    Sprutar:


    längtar74 (37 år), AMH <1 först men 1,2 okt 2010! FSH 11,6. IVF3: Sprutstart 19/6
     Planerat ÄP/ET/FET:
    Anemon (38 år), AMH 0,467, FET om Pingu klarar tining, UL 11/5 för närmare besked Lyckligtlottad 1982, 29 år AMH 0,1, FSH 60 Planerat ÄP 8/8 (donator) Planerat ET 10/8

    Ruvar:


    Gravida:


    Malbert, AMH 0,55 Ankaja, AMH 0,2, IVF 1, BF 18/12 DobbieDoo, AMH 0,41 Sötmaggan, AMH 0,33, 37 år Albatross74, AMH 0.27, IVF 1: feb 2011. Sprutstart 8/5

    Övrigt:


    Linköping68, AMH 0,69. 1 st IVF utan plus. Hemmaförsök just nu. pp08, plus på IVF5 men missfall v.6; avvaktar lite just nu. Jegs (31 år), FSH 15, AMH 0,06 dec 2010, 0,1 april 2011!. Avbruten behandling 6/5. Adoption/ÄD?? Tur...
  • Linn73

    Jag skulle förresten vilja lägga till två rubriker i listan, ÄD-kö och Adoptions-kö.


    Väntar på nytt försök:
     


    Småsteg, amh 0,49 Poussin (33 år), AMH 0,35. Väntar på IVF nr 4 i augusti. Sunshine123, (33 ar),  AMH 0,48 , FSH 10,8.  Vantar pa att borja behandling nagon gang i augusti. Castor (36 år i april), amh 0,1 fsh 13, lh 5,2. Avbrutet försök 23 maj 2011 p.g.a "flare-up" effekt, dvs östrogen-chock pga sprayen som resulterade i två cystor och förhindrande menopuren att fungera. 

     Sprayar:


    Nelle (37 år) AMH 0,3. Spraystart 14/7  Linn73 (38 år), Tidigare AMH 0,41, nytt prov juni -11 visade AMH 0,84. Planerat ÄP mitten av sept om allt går vägen.

    Sprutar:


    längtar74 (37 år), AMH <1 först men 1,2 okt 2010! FSH 11,6. IVF3: Sprutstart 19/6
     Planerat ÄP/ET/FET:
    Anemon (38 år), AMH 0,467, FET om Pingu klarar tining, UL 11/5 för närmare besked Lyckligtlottad 1982, 29 år AMH 0,1, FSH 60 Planerat ÄP 8/8 (donator) Planerat ET 10/8

    Ruvar:


    Gravida:


    Malbert, AMH 0,55 Ankaja, AMH 0,2, IVF 1, BF 18/12 DobbieDoo, AMH 0,41 Sötmaggan, AMH 0,33, 37 år Albatross74, AMH 0.27, IVF 1: feb 2011. Sprutstart 8/5 ÄD-kö:

    Adotionskö:

    Övrigt:


    Linköping68, AMH 0,69. 1 st IVF utan plus. Hemmaförsök just nu. pp08, plus på IVF5 men missfall v.6; avvaktar lite just nu. Jegs (31 år), FSH 15, AMH 0,06 dec 2010, 0,1 april 2011!. Avbruten behandling 6/5. Adoption/ÄD?? Tur...
Svar på tråden Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH