Bebisen har Downs Syndrom-helt förstörd!!

nä vilka barns som helst så klart!!!! men dom med downs syndrom är lika mycket värda en mammas kärlek som ett normalt barn!

du har nog hamnat fel här! du bara hackar och gnäller! lämna tråden med samvetet i behåll!

Det här är båda två riktigt bra kommentarer. Barn är barn och skall ses som individer, inte diagnoser. Sedan söker vi som har barn med speciella behov efter likasinnade för visst har vi (och barnen) en hel del gemensamt. Men ju fler man träffar på desto mer ser man hur mycket de skiljer sig åt. Sedan finns det problem som är högre risk för med ds än utan ds, det är när man börjar rada upp alla de problemen som man får lite hjärtklappning. Att som blivande förälder få allt det serverat gör en ganska rädd och ängslig, kanske i onödan.

Jag vill bara önska ts lycka till och hoppas ni får en frisk knodd. Verkar vara en stark en med tanke på hur han sparkar! :)

 Jag förstår att det känns som en katastrof, det är ganska många som reagerar så när de får beskedet. Men för de allra flesta blir det ingen katastrof. Nu är du bara 23 år, och ett liv som ensamstående mamma är inte heller något man vill ha när man är så ung.
 Men det finns alternativ till att ha kvar barnet om du absolut inte känner att du klarar av det. Man kan ge upp sitt barn för adoption, det finns fosterhem, jag tycker att du ska ha det som en livlina att hålla fast vid. Om du känner att du absolut inte klarar av att ta hand om ditt barn när du fött det, så finns den utvägen. 
 De allra flesta upptäcker dock att ett barn med DS ger lika mycket som andra barn, men det är helt klart inte självklart att du kommer att känna så!
 Förresten: Jag har fött fyra barn och har inte fått några bristningar, så det ska du inte oroa dig för innan du får dem!
 Ett av mina barn har autism, så jag vet hur det är att ha ett barn med handikapp. Min syster har ett barn med DS, och han är lika älskad som det andra barnet, och det är inte av plikt.

Det är en chock att få ett barn som har speciella behov. Det är mycket arbete och du kommer att känna både ilska sorg...men är helt övertygad om att du även förr eller senare kommer att känna både glädje och kärlek oxå. DU kommer att klara det-för att du inte har något val....du kommer att hitta styrka i dig själv som du inte trodde fanns. Men var inte rädd för att be om hjälp. DU har rätt till dina känslor och du ska aldrig känna skam.

Se ditt barn som den lilla individ det är. Som en hjälplös litet barn som inte vill annat än att bli älskad.
Är övertygad om att alltkommer att bli bra.
Titta gärna in på min blogg...hoppas att du kan hitta lite styrka där. DU får gärna höra av dig.

Kramar till dig

INTE LÅNGT KVAR NU TS!

Jag är en nybliven mamma till en liten Alice som råkade födas med ds. Det var inget vi visste om innan så det kom som en chock och det var ganska jobbigt att ta till sig första dygnet. Sen såg man hur fin och underbar hon var och en helt vanlig liten bebis som äter, sover och bajsar.

Kolla gärna in min blogg och lycka till med din bebis som jag lovar att du kommer älska även om du inte tror det just nu.

KRAM! Ni kommer att klara detta!

Hej!

Jag är pappa till en fantastisk liten flicka på 18 månader som födds med DS.
Vi visste inte att hon hade DS innan hon föddes. Det tog inte alls många dagar innan vi smälte det och förstod vilken underbar tjej vi fått. LYCKA TILL januarimamma, du kommer att vara evigt lycklig fastän du inte tror det just nu. Min fru reagera väldigt starkt när vi fick vår dotter, hon ville inte bära henne till en början. Idag älskar hon henne mer än allt annat. Ni som har likadan erfarenhet känner väl igen det?
Vill bara nämna att vi har föräldragrupper för barn med DS i Göteborg där vi träffas en gång i månaden och utbyter erfarenheter. Hör gärna av er om det finns intresse.

Laddar upp en bild från när vi var i Turkiet i somras =) 

Men halledosing vilken söt sessa! Ibland är barn med downs helt ärligt sötare än andra barn just pga sina sneda ögon. Får jag fråga hur synen på ds är i Turkiet? Har själv barn med autism o vänner från andra länder, o i VISSA vill man inte befatta sig med mentalt handikappade barn.