• Januarimamma2011

    Bebisen har Downs Syndrom-helt förstörd!!

    Hej alla med eller utan DS-barn.

    Har sent i graviditeten, efter tiden för abort (v 22)  fått veta att barnet jag väntar har downs syndrom. 

    Jag är bara  23 år! Inte i riskzonen och så händer det här!

    Barnet har downs syndrom - min värsta mardröm!  Vet inte hur jag ska ta hand om detta barn och jag måste föda det också. Är helt förstörd, apatisk, bara sover och drömmer mardrömmar och är helt hysterisk. Förhållandet med sambon blir allt sämre och jag tror att det snart tar slut. Ingen av oss har det som krävs för att ta hand om ett ds-barn känns det som. Detta är första barnet - det barn som skulle ge livet stor mening.

    Mina föräldrar är övertygade om att jag kommer älska barnet när det kommer men jag känner att jag bara vill ta livet av mig så snart barnet är fött. Dö bort från ansvaret och låta någon annan ta hand om barnet. Har varit på psyk och gråtit, men ingenting hjälper.

    Barnet sparkar superhårt och jag hatar, hatar, hatar känslan av sparkarna!

    Jag kommer få bristningar och kanske bli ensamstående med ett ds-barn! Kommer någon man vilja ha en tjej med bristningar på magen och ds-barn??? Hur kommer jag klara av att våga bli gravid igen (OBS kub gav bra siffror)???

    Ni som har ds-barn - hur är ert liv med dem? Hur hanterade ni beskedet? Har ni fått fler barn efter det och hur har det fungerat? Älskar ni era barn eller tar ni bara hand om dem av plikt?

    Hur gjorde ni för att hålla ihop förhållandet med pappan? Min sambo försvinner in i sina datospel och är kall och stel som fisk. Vill inte pussas, kramas eller ta i mig alls. Känns som det här är mitt fel att barnet fått ds...

    Hälsningar, förtvivlad blivande mamma som just nu inte vill ha barnet

     

  • Svar på tråden Bebisen har Downs Syndrom-helt förstörd!!
  • solitär

    För att tråden från början handlar om att ge en förtvivlad ung blivande mamma stöd och tröst. Hon blir knappast hjälpt av att man börjar diskutera olika sätt att betrakta barn med DS. Om man inte förstår det så blir i alla fall jag upprörd och tycker att det känns rätt så oempatiskt.

  • Kyanita
    solitär skrev 2010-10-14 15:03:55 följande:
    För att tråden från början handlar om att ge en förtvivlad ung blivande mamma stöd och tröst. Hon blir knappast hjälpt av att man börjar diskutera olika sätt att betrakta barn med DS. Om man inte förstår det så blir i alla fall jag upprörd och tycker att det känns rätt så oempatiskt.
    Men det är väl inget skäl att säga att någon har AS/ autism. Jag som mamma till ett barn med hfa förstår inte varför man ska kalla någon en diagnos! Detta gör i slutändan att fördommar om diagnoser djupnar!
  • Reglementet
    solitär skrev 2010-10-14 15:03:55 följande:
    För att tråden från början handlar om att ge en förtvivlad ung blivande mamma stöd och tröst. Hon blir knappast hjälpt av att man börjar diskutera olika sätt att betrakta barn med DS. Om man inte förstår det så blir i alla fall jag upprörd och tycker att det känns rätt så oempatiskt.
    Då tycker jag du ska gnälla på de som skriver att de med ds är underbara och liknande. Ett barn med ds är en människa, och den kan vara som vilken människa som helst. En person med ds har känslor, och kan bli arg, ledsen, glad.

    Inser ts det, kommer det gå mycket bättre, än om hon förväntar sig antingen någon som ska vara glad hela tiden, eller någon som kommer vara hemsk hela tiden.
    *Kommersiellt budskap*
  • solitär

    Det kanske du har rätt i och om jag har förolämpat dig så ber jag om ursäkt! Jag har själv en bror som har AS. Jag blev upprörd för att jag blev väldigt berörd av TS inlägg och när jag sedan läste dessa ovidkommande kommentarer så fick jag nästan ångest för att TS skulle behöva läsa dem. Jag var själv ganska gammal när jag fick mina barn och hennes rädsla och oro snuddade vid min egen - så jag antar att jag tog hans kommentarer personligt.

  • solitär
    Reglementet skrev 2010-10-14 15:22:47 följande:
    Då tycker jag du ska gnälla på de som skriver att de med ds är underbara och liknande. Ett barn med ds är en människa, och den kan vara som vilken människa som helst. En person med ds har känslor, och kan bli arg, ledsen, glad.

    Inser ts det, kommer det gå mycket bättre, än om hon förväntar sig antingen någon som ska vara glad hela tiden, eller någon som kommer vara hemsk hela tiden.
    Men tycker du verkligen att TS ska behöva ta ställning till allt detta i ett forum där hon ber om stöd i sin förtvivlan?
  • trollmammsis

    JAg har inte läst svaren i tråden men skulle rekomendera dig att leta upp bloggar m.m. som handlar om livet med ett barn som har ds. Kanske du ser att man kan älska även ett "sådant" barn, det är fortfarande DITT barn som du kommer att älska oavsett. MEn det låter som att du bara fokuserar på det negativa och har svårt att se några ljusa sidor. Om du ser att man kan ha ett underbart liv även med ds så kanske du kan få hjälp med dina känslor. Kanske finns några träffar, där du kan träffa föräldrar och även barnen?

    Googla och hör dig för efter så mcyket information du bara kan och jag hoppas att du får hjälp och stöttning.

  • solitär

    Nu lägger jag ned eftersom jag ser det som att vi kapar TS tråd som handlar om något helt annat än det här. Starta gärna en ny tråd så diskuterar jag gärna vidare.

    Jag önskar dig Januarimamma 2011 all lycka, styrka, kärlek och mod!

  • Kyanita
    solitär skrev 2010-10-14 15:24:58 följande:
    Det kanske du har rätt i och om jag har förolämpat dig så ber jag om ursäkt! Jag har själv en bror som har AS. Jag blev upprörd för att jag blev väldigt berörd av TS inlägg och när jag sedan läste dessa ovidkommande kommentarer så fick jag nästan ångest för att TS skulle behöva läsa dem. Jag var själv ganska gammal när jag fick mina barn och hennes rädsla och oro snuddade vid min egen - så jag antar att jag tog hans kommentarer personligt.
    Du har inte förolämpat mig, jag är mest rädd för att förutfattade meningar om olika diagnoser inte ska få fäste och spridas. Jag tror att Reglementet är inne på samma sak. Barn med ds är underbara, precis som alla barn men det är inte bara en dans på rosor. Detta gäller oavsett vilket barn med eller utan diagnos. Alla med AS är inte datanördar eller har svårt för nya sitationer. Varje människa har sin personlighet och detta oavsett diagnos och i det hela spelar ju miljö in också.

    Ts: förlåt att jag kapade tråden lite. Du kommer att bli en underbar mamma till ett underbart barn!!
  • Reglementet
    solitär skrev 2010-10-14 15:27:50 följande:
    Men tycker du verkligen att TS ska behöva ta ställning till allt detta i ett forum där hon ber om stöd i sin förtvivlan?
    Ta ställning till vad?
    *Kommersiellt budskap*
  • solitär
    solitär skrev 2010-10-14 15:31:57 följande:
    Nu lägger jag ned eftersom jag ser det som att vi kapar TS tråd som handlar om något helt annat än det här. Starta gärna en ny tråd så diskuterar jag gärna vidare.

    Jag önskar dig Januarimamma 2011 all lycka, styrka, kärlek och mod!
    Som sagt!
Svar på tråden Bebisen har Downs Syndrom-helt förstörd!!