• Januarimamma2011

    Bebisen har Downs Syndrom-helt förstörd!!

    Hej alla med eller utan DS-barn.

    Har sent i graviditeten, efter tiden för abort (v 22)  fått veta att barnet jag väntar har downs syndrom. 

    Jag är bara  23 år! Inte i riskzonen och så händer det här!

    Barnet har downs syndrom - min värsta mardröm!  Vet inte hur jag ska ta hand om detta barn och jag måste föda det också. Är helt förstörd, apatisk, bara sover och drömmer mardrömmar och är helt hysterisk. Förhållandet med sambon blir allt sämre och jag tror att det snart tar slut. Ingen av oss har det som krävs för att ta hand om ett ds-barn känns det som. Detta är första barnet - det barn som skulle ge livet stor mening.

    Mina föräldrar är övertygade om att jag kommer älska barnet när det kommer men jag känner att jag bara vill ta livet av mig så snart barnet är fött. Dö bort från ansvaret och låta någon annan ta hand om barnet. Har varit på psyk och gråtit, men ingenting hjälper.

    Barnet sparkar superhårt och jag hatar, hatar, hatar känslan av sparkarna!

    Jag kommer få bristningar och kanske bli ensamstående med ett ds-barn! Kommer någon man vilja ha en tjej med bristningar på magen och ds-barn??? Hur kommer jag klara av att våga bli gravid igen (OBS kub gav bra siffror)???

    Ni som har ds-barn - hur är ert liv med dem? Hur hanterade ni beskedet? Har ni fått fler barn efter det och hur har det fungerat? Älskar ni era barn eller tar ni bara hand om dem av plikt?

    Hur gjorde ni för att hålla ihop förhållandet med pappan? Min sambo försvinner in i sina datospel och är kall och stel som fisk. Vill inte pussas, kramas eller ta i mig alls. Känns som det här är mitt fel att barnet fått ds...

    Hälsningar, förtvivlad blivande mamma som just nu inte vill ha barnet

     

  • Svar på tråden Bebisen har Downs Syndrom-helt förstörd!!
  • Här och nu
    augustisten skrev 2010-09-16 11:05:30 följande:
    Många föräldrar som oväntat får ett barn med kromosonavvikelse eller annat funktionshinder gör det valet då barnet är fött. Ja.

    Många föräldrar väljer att inte alls vara delaktiga i sina barns liv (oavsett om de är funktionshindrade eller ej). Vissa adopterar bort dem efter att i många år varit frånvarande.

    Att alla skulle göra en sådan bedömning i efterhand har väl ingen sagt. Men vissa gör det. Och det är fullt möjligt.
    Får man som vi diagnos på barnet vid 4.5 år, finns inte adoption i tankarna kan jag lova. För mig hade det det inte funnits oavsett.
  • augustisten
    Här och nu skrev 2010-09-16 16:01:38 följande:
    Får man som vi diagnos på barnet vid 4.5 år, finns inte adoption i tankarna kan jag lova. För mig hade det det inte funnits oavsett.
    ...men det var ju över huvud taget inte i det sammanhanget vi diskuterade.

    Jag gissar att det inte är du som var "anonym" - men vår diskussion var att anonym påstod att "Pappa blir man i och med befruktningen, det är inget man kan välja.". Det kan man visst (men bara om inte mamman också gör det eller om hon har en partner som är villig att överta föräldraskapet).

    Både pappor och mammor med friska så väl som funktionshindrade barn gör det. Men det är nog väldigt ovanligt att någon som fått en relation till ett barn gör det.

    Och det handlade det som sagt inte om.
  • Här och nu
    augustisten skrev 2010-09-16 16:26:39 följande:
    ...men det var ju över huvud taget inte i det sammanhanget vi diskuterade.

    Jag gissar att det inte är du som var "anonym" - men vår diskussion var att anonym påstod att "Pappa blir man i och med befruktningen, det är inget man kan välja.". Det kan man visst (men bara om inte mamman också gör det eller om hon har en partner som är villig att överta föräldraskapet).

    Både pappor och mammor med friska så väl som funktionshindrade barn gör det. Men det är nog väldigt ovanligt att någon som fått en relation till ett barn gör det.

    Och det handlade det som sagt inte om.
    Det är en del i sammanhanget. Nej, det var inte jag. Men jag håller med den personen. Man kan inte välja att inte va pappa, så länge mamman behåller barnet. Inte ekonomiskt iaf. Relation till mina barn hade jag från det att jag fick plus på stickan.
  • Anonym (The Man...)

    Följ ditt hjärta... Vad annars kan du göra?

  • Anonym (kristallen)

    hur går det för dig...saknar dina uppdateringar
    dags snart...? tänker på dig/er!

  • Tittut

    hej januarimamamma. hoppas du mår lite bättre..vill bara tala om att ja känner flera med ds. dem är väldigt speciella, helt underbara och super mysiga. du och din sambo kommer älska erat barn när det kommer o sen så finns d alltid stöd o hjälp man kan få. lycka till med din bebis, ja tror det kommer bli bra. kram

  • Tittut

    va glad ja blir för din skull=)  allt kommer bli bra ska du se! D e ju en stor nyhet att bara få veta att man ska bli förälder o när man får såna nyheter som ni fått tar d ju ett tag innan man bearbetat d ordentligt o landat i det så att säga och sen funderningar som man inte kan få svar på innan bebisen kommer. skönt att din kille blivit så där härligt mysig som man längtar efter.

  • Hannah74

    Läst och nu ska jag läsa bloggen.

  • Anonym (kristallen)

    tusen tack för länken, kul att få följa ts!!

Svar på tråden Bebisen har Downs Syndrom-helt förstörd!!