Jag blir så trött på alla som väntar på att skaffa barn tills dom är 40 plus. Det borde lagstiftas om att man inte får skaffa barn när man är över 40. Detta är ett problem. Så hur tänker ni alla dessa 40tisar som vill utsätta era barn för dessa risker som uppstår vid en gravidited vid hög ålder.?
Hej,
är kvinna på 42, snart 43 som har en dotter på 13. Skilde mig från hennes pappa för 2.5 år sedan, lever idag med min ungdomskärlek (också 40+are) som tyvärr, av olika anledningar, inte fått chans att bli pappa än.
Vi försöker nu få barn tillsammans och det känns fantastiskt även om vi är fullt medvetna om hur små chanserna är.
Tyvärr känner vi av dessa fördomar en del i vår omgivning, trots att vi inte berättat för någon att vi försöker. Det verkar ändå som om folk tar det för givet pga att han inte har några egna barn. Man kan få höra väldigt konstiga kommentarer....alla åldersrelaterade.
Man borde inte bry sig men visst gör man det ändå.....man tar åt sig och lyssnar och undrar om man är ett stort vandrande ego som ändå planerar barn vid denna åldern. Vi försöker tänka att "blir det så blir det, i så fall var det meningen".
Verkar som att de flesta som kommer med kritiska kommentarer inte gör det av omtanke för barnet (att barnet ska få äldre föräldrar och kanske bli föräldralösa tidigare) utan de flesta kommentarer handlar om "spring nu inte iväg och skaffa barn eller något så dumt - passa på att lev livet nu när ni kan resa och parta och göra vad ni vill".
Skulle aldrig i mitt liv döma andra människor på det sättet och blir irriterad på mig själv att jag lyssnar.
Hej,
är kvinna på 42, snart 43 som har en dotter på 13. Skilde mig från hennes pappa för 2.5 år sedan, lever idag med min ungdomskärlek (också 40+are) som tyvärr, av olika anledningar, inte fått chans att bli pappa än.
Vi försöker nu få barn tillsammans och det känns fantastiskt även om vi är fullt medvetna om hur små chanserna är.
Tyvärr känner vi av dessa fördomar en del i vår omgivning, trots att vi inte berättat för någon att vi försöker. Det verkar ändå som om folk tar det för givet pga att han inte har några egna barn. Man kan få höra väldigt konstiga kommentarer....alla åldersrelaterade.
Man borde inte bry sig men visst gör man det ändå.....man tar åt sig och lyssnar och undrar om man är ett stort vandrande ego som ändå planerar barn vid denna åldern. Vi försöker tänka att "blir det så blir det, i så fall var det meningen".
Verkar som att de flesta som kommer med kritiska kommentarer inte gör det av omtanke för barnet (att barnet ska få äldre föräldrar och kanske bli föräldralösa tidigare) utan de flesta kommentarer handlar om "spring nu inte iväg och skaffa barn eller något så dumt - passa på att lev livet nu när ni kan resa och parta och göra vad ni vill".
Skulle aldrig i mitt liv döma andra människor på det sättet och blir irriterad på mig själv att jag lyssnar.
Hej,
är kvinna på 42, snart 43 som har en dotter på 13. Skilde mig från hennes pappa för 2.5 år sedan, lever idag med min ungdomskärlek (också 40+are) som tyvärr, av olika anledningar, inte fått chans att bli pappa än.
Vi försöker nu få barn tillsammans och det känns fantastiskt även om vi är fullt medvetna om hur små chanserna är.
Tyvärr känner vi av dessa fördomar en del i vår omgivning, trots att vi inte berättat för någon att vi försöker. Det verkar ändå som om folk tar det för givet pga att han inte har några egna barn. Man kan få höra väldigt konstiga kommentarer....alla åldersrelaterade.
Man borde inte bry sig men visst gör man det ändå.....man tar åt sig och lyssnar och undrar om man är ett stort vandrande ego som ändå planerar barn vid denna åldern. Vi försöker tänka att "blir det så blir det, i så fall var det meningen".
Verkar som att de flesta som kommer med kritiska kommentarer inte gör det av omtanke för barnet (att barnet ska få äldre föräldrar och kanske bli föräldralösa tidigare) utan de flesta kommentarer handlar om "spring nu inte iväg och skaffa barn eller något så dumt - passa på att lev livet nu när ni kan resa och parta och göra vad ni vill".
Skulle aldrig i mitt liv döma andra människor på det sättet och blir irriterad på mig själv att jag lyssnar.
Att så många väljer att skaffa barn sent, är på väg att bli ett riktigt stor problem, så stort att det nu hamnat ändå uppe hos EU...
Nåt måste göras för att få ner åldern på först-föderskor, det är helt klart, men det lär bli svårt att få acceptans, å vissa kvinnogrupper lär ju skrika sig fördärvade, trots att det bevisligen biologiskt, inte är bra om mammorna föder allt längre upp i åldrarna...
Tyvärr verkar pengar vara mycket viktigare än barn för många, nåt som gör att jag undrar varför man ö.h.t skaffar sig barn, när dom ändå inte pririteras före jobb å ekonomi..
Dock finns ett ljus i mörkret, då de senaste undersökningarna visar, att dagens ungdomar håller på att prioritera om.., allt fler proriterar fritid, familj å ett gott liv, före ett statusjobb med hög lön.., det tycker jag är glädjande.
Orka bry sig hur vi äldre vill ha barn eller inte.. är ju endast vårt problem.. Du ska ju inte ta hand om våra barn.. eller????
g
Oops..
Jag var 36 när jag fick barn och redan innan sa min gynekolog att det var båttom. Jag fattade inte riktigt det själv men nu när jag är 40+ så märker jag hur mina vänner runt 40 som vill få barn blir jätteförvånade när det inte blir något.
Det är en myt att man kan vänta med att skaffa barn, ingen fattar att alla kändisar som i 45+ åldern som får barn har gjort äggdonation.
Vår generations stora misstag är att vi väntar för länge eftersom vi tror man kan det och det resulterar i svåra kriser som inte hade behövt hända.
Sen kan man ju naturligtvis inte alltid planera när man får barn men oroväckande många hittar mannen i sitt liv just innan 40-strecket, kan det vara så att det gått upp för dessa kvinnor att dom vill ha barn och behöver en man?
Tycker annars att man kan skaffa barn så länge det går och det varierar kraftigt mellan kvinnor, diffar ibland 10 år,