Jag blir så trött på alla som väntar på att skaffa barn tills dom är 40 plus. Det borde lagstiftas om att man inte får skaffa barn när man är över 40. Detta är ett problem. Så hur tänker ni alla dessa 40tisar som vill utsätta era barn för dessa risker som uppstår vid en gravidited vid hög ålder.?
Svar på TS: man vill ha barn.
Din kropp-ditt val.
Jag förstår inte vad som är problemet, förutom då kanske för personen själv som är över 40 och kan få det svårare att bli gravid än yngre kvinnor. Jag blev gravid med mitt första barn när jag var 16 år och många såg det som ett stort problem. Han är 24 år idag och jag har aldrig haft några bekymmer med min låga ålder i förhållande till honom. Nu väntar jag mitt fjärde barn och är över 40 år och folk bekymrar sig nu igen. Viktigare är väl att titta på vilken livssituation en blivande förälder befinner sig i, om man är frisk, drogfri, har ett bra socialt nätverk, tryggt boende, inkomst mm. Det finns fördelar med att bli förälder ung men också fördelar med att bli förälder runt 40.
Tänk på att 40 idag är som 30 för x antal år sedan. Så sägs det och jag tycker det stämmer. Mina väninnor som passerat 40 är alla pigga, tränar, jobbar, går ut och har trevligt, reser.....ja, inte är de gamla inte......varför hakar vi upp oss så mycket på ålder????? Om man är 80 när ens barn är 40....so? Många 80-åringar är pigga idag och barnen är vuxna och har förhoppningsvis sina egna liv då. Det finns även de som skaffar barn tidigt då mormor/farmor är mitt i karriären och inte har tid att vara barnvakt eller träffa barnbarnen. Och det finns de som inte har mormor eller farmor i livet även om de inte skulle ha varit så gamla om de levt. Och vad skulle det vara för hemskt att ha äldre föräldrar? Det är inte så ovanligt idag så man sticker inte ut. Och vad är det som är så hemskt? Är det värre/bättre att ha skilda föräldar som skaffar ny familj på varsitt håll och flytta runt bland nya syskon och plastföräldrar varje vecka? Är det värre/bättre att ha föräldrar som bara prioriterar sin karriär och låter barnen vara ensamma jämt? Är det värre/bättre att skaffa barn och pressa dem att bli det man själv inte blev? Är det värre/bättre att skaffa barn som ensamstående, arbetslös och aldrig ha råd att ge barnet något dyrare eller kanske knappt mat varje dag? Är det värre/bättre att växa upp som ensambarn? Som barn till regnbågsföräldrar? Som barn sex i en niobarnsfamilj? Vi har alla olika förutsättningar och vad är det som är bäst???? Vi är olika, en del passar det bäst att skaffa ett barn, en del fler, en del passar det att skaffa barn tidigt, en del sent. Ibland blir det inte som man tänkt sig och då får man planera om. Det viktigaste är väl ändå att man är redo och att man är beredd att sätta sig själv i andra rummet. Sedan spelar det väl inte så stor roll hur gammal man är, hur mycket pengar man har eller var man bor....
Det undrar jag också..
Rent krasst finns bara ett alternativ-antingen få man finnas till och leva med föräldrar som är över 40 eller också finns man inte till! Vi över 40 kan ju inte backa tiden och få barn som unga. Finns tusen saker som är värre än att ha gamla föräldrar! Om det nu är nåt dåligt ö.h.t såvida man inte passerat 65 när man får barn.
Kan inte barnaskaffande få vara envars ensak?
Jag ska inte säga att jag håller med trådstartaren av den här tråden men jag har väl ockås lite tankar kring detta.
Jag har full förståelse för att man får barn när man är 40 och över om man inte kunnat få barn innan eller inte träffat den rätta innan, men de som haft möjlighet innan och inte gjort det är jag lite tveksam till. Att man numera "ska göra karriär" innan är en rätt dum anledning, man hinner göra det innan man är 30år, så mycket tid kräver det inte att jobba ett par år och komma lite högre upp i befattning om man vill göra det, samt att man kan göra det när man har barn.
Har själv en kompis med en mamma som nu är ca 65år, min kompis är 23. Jag vet hur pinsamt hon tyckt att det är att ta hem kompisar och hur jobbigt det är när ens förälder inte alls hänger med i vad som är inne nu eller vart man ligger i utvecklingen. De är var typ i pensionsålder när vi gick på gymnasiet. Det är det jag tycker är fel med att skaffa barn så sent. Det är faktiskt synd om barnen även om ni inte anser det.
Sedan tycker ofta barnens kompisar att föräldrarna är gamla och undrar varför. Jag tyckte själv det när jag träffade min kompis tex. Mina föräldrar fick mig innan de var 25. De har alltid hängt med och förstått vad vi gått igenom. Sedna kräver jag inte att man ska vara under 25, men åtminstonde under 35.
Det är mina egna åsikter i alla fall, vilket jag anser att alla ska få ha.
Om man skäms för sina föräldrar tror jag är väldigt individuellt. Jag har också vänner med gamla mammor, sladdisar. Och jag har aldrig hört att det skämts för sina föräldrar. Men jag förstår att det finns de som gör det. Fast i tonåren är väl allas föräldrar pinsamma..... 
Och alla ser ju väldigt olika gamla ut med. Det finns "gamla! 40-åringar och det finns unga 50-åringar. Och hur mycket man hänger med i modet är ju olika. En del är ju mer intresserade. Det kan vara väldigt pinsamt med en gammal mamma som tror att hon fortfarande är 25 också....