k girl

Äldre 14 Aug 13:02

236 svar

Jag blir så förbannat trött på er som skryter om era "tidiga" barn!

Ja, jag talar om er som självbelåtet sitter och pratar om era "tidiga" barn. "Ja, *** har ju alltid varit tidig". Ni avser, förstås, att era små telningar var snabba med att vända på sig, greppa, krypa, ställa sig upp och gå. Det tas upp vid varje lämpligt (och olämpligt) tillfälle. "Ja, *** har ju alltid varit tidig".

Jag kräks på det.
Det visar på en sådan ignorans och en sådan total avsaknad av förståelse för hur barn utvecklas. Ni förbiser - eller ignorerar - att ert barn kanske saknar färdigheter som de övriga barnen runt bordet på föräldraträffen har. Ditt barn var snabbast med att vända på sig, greppa, krypa, ställa sig upp och gå... (och välj sedan någonting av exemplen här nedan, eller försök tänka efter själva):

* ...men medan ditt barn fortfarande harvade på med släta fruktpuréer, satte i halsen vid minsta risgryn och knappt får in en majskrok i munnen så har bebis A inga problem med att äta grovfördelad mat och plockmat - allt ifrån broccolibuketter till ärtor (läs: bebis A är munmotoriskt och finmotoriskt tidigare än din, samt är mer utvecklad i sin hand-öga-koordination).

* ...men medan ditt barn skrek så fort en främling ens tittade på henne/honom så är bebis B oerhört social och nyfiken.

* ...men medan ditt barn koncentrerar sig på att krypa omkring så har bebis C börjat lösa små problem, använder verktyg, kan pussla ihop föremål, imiterar och lär sig samband.

* ...bebis D har betydligt mer nyanserat joller och har stort passivt ordförråd.

Barn i normalspannet är inte tidiga eller sena. De utvecklas på olika sätt, har olika intressen och olika läggning. De är tidiga med att gå och de är tidiga med att prata och de är tidiga i sin mentala utveckling - de är inte "tidiga" bara för att de är motoriskt tidiga. Ni kan ju förstås inbilla er att era ungar är först med allt, men det är faktiskt mest bara önsketänkande.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-15 06:56
Nej, jag menar inte alla som är stolta över sina motoriskt tidiga barn. Och naturligtvis kan barn vara både tidiga med det mesta och sena med det mesta, också.

Jag avser de som - som jag skriver i inlägget - är blinda för att deras barn är sena men annat men ändå går på om hur "tidiga" deras barn är. Inte "motoriskt tidiga", utan "tidiga".

Jag är irriterad på att begreppet "tidig" är förbehållet motoriskt och/eller språkligt tidiga barn.

Jag avser de som svarar "jaha, men kryper han än då?" när andra föräldrar berättar om sina barns framsteg.

Jag avser de som förminskar och är nedlåtande och får en att känna som att ens barn är senast i hela världen (när man berättar om utveckling som man förstås är lika stolt över som om han hade börjat göra det för flera månader sedan) alternativt som om man bara "hittar på något" i brist på Annat (läs: grovmotorisk utveckling) för att ha något att berätta.

Eligrabbarna

Äldre 16 Aug 09:02

#201

milky skrev 2010-08-16 08:37:54 följande:

Jag tror faktiskt på att det är förälderns förtjänst till viss del. T.ex började vi med bra läggningsrutiner tidigt, har sedan dess sovit bra. Vi har alltid gett henne den uppmärksamheten hon behövt, alltid tillfredställt henne behov. Det har gjort att hon är en mycket glad och nöjd unge, nästan aldrig ledsen eller gnällig. Vilket jag kan se raka motsatsen hos barn där föräldrar inte gjort så.

Sen så är ju barn även olika när de föds.

sådär trodde jag också när jag fick vårt första barn. Trodde att det var våra sovvrutiner som vi började med TIDIGT, vi var väldigt uppmärksamma på allt, lyssnade till honom osv. Han sov som en klockan nästan direkt. Hur enkelt barn som helst (dock sen i utvecklingen

) som vi aldrig haft några "problem" med.

Sen kom lillebror. Vi gjorde likadant med honom tidiga sovrutiner mm...lyssnade t o m ÄN mer på honom eftersom han var väldigt närhetstörstande...han är nu 20 månader och är vaken nästan varenda natt...däremot tidig i utvecklingen.

Båda är i o för sig glada men lillkillen är desto oftare gnällig o missnöjd så jag tror nite man ska ta all credit som förälder

(ja jag ser att duu skrivit att barn är olika från födseln också

ville bara poängtera att man inte alltid kan göra så mkt som förälder

Vet t o m att det finns föräldrar som tar credit för barnets tidiga utveckling o säger till andra "om du bara hade övat lite mer så hade han nog kunnat ..." hmm

k girl

Äldre 16 Aug 09:09

#202

milky skrev 2010-08-16 09:00:55 följande:

Men om du inte hade ett behov av att klaga på saker så skulle du väl inte göra det?

Du kanske kan svara på om du har det eller inte? Har du det behovet, om inte, varför gör du det?

Och ärligt talat, hur ligger det egentligen till? Är du osäker eller inte?

Jag lovar att om du berättar för mig hur självsäker du är så kommer ajg att ändra min åsikt.

men jag kanske har ett behov att analysera alla hela tiden, därför analyserar jag även folk på forum?

Jag kanske tycker att det är roligt? Eller också kanske det är så att jag alltid har varit obotlig i mitt sätt att försöka förändra världen - sådant jag tycker illa om - även om detta sker på debatterande nivå? (jag skriver krönikor och debattartiklar också. Även om de är betydligt mer välformulerade är de icke desto mindre "klagande")

Nej, jag anser mig inte vara osäker. Inte längre. Jag var förbaskat osäker när jag var yngre, dock, och ibland kan det skina igenom - som jag skrev, när mina cirklar rubbas. Det är dock inget som påverkar mitt liv och min vardag.

Min kommentar om idioti var förresten onödig och det ber jag om ursäkt för.

milky

Äldre 16 Aug 09:12

#203

Eligrabbarna skrev 2010-08-16 09:02:33 följande:

sådär trodde jag också när jag fick vårt första barn. Trodde att det var våra sovvrutiner som vi började med TIDIGT, vi var väldigt uppmärksamma på allt, lyssnade till honom osv. Han sov som en klockan nästan direkt. Hur enkelt barn som helst (dock sen i utvecklingen

) som vi aldrig haft några "problem" med.

Sen kom lillebror. Vi gjorde likadant med honom tidiga sovrutiner mm...lyssnade t o m ÄN mer på honom eftersom han var väldigt närhetstörstande...han är nu 20 månader och är vaken nästan varenda natt...däremot tidig i utvecklingen.

Båda är i o för sig glada men lillkillen är desto oftare gnällig o missnöjd så jag tror nite man ska ta all credit som förälder

(ja jag ser att duu skrivit att barn är olika från födseln också

ville bara poängtera att man inte alltid kan göra så mkt som förälder

Vet t o m att det finns föräldrar som tar credit för barnets tidiga utveckling o säger till andra "om du bara hade övat lite mer så hade han nog kunnat ..." hmm

Som sagt så tror jag inte att det alltid beror på föräldrar, men med vissa barn så beror det mycket på föräldrar, med andra går det inte att göra så mycket. Däremot så tror jag att den fysiska utvekclingen inte har med saken att göra överhuvetaget. Så jag skulle aldrig ta cred för att min dotter lärde sig gå tidigt eller något sådant.

Eligrabbarna

Äldre 16 Aug 09:15

#204

milky skrev 2010-08-16 09:12:20 följande:

Som sagt så tror jag inte att det alltid beror på föräldrar, men med vissa barn så beror det mycket på föräldrar, med andra går det inte att göra så mycket. Däremot så tror jag att den fysiska utvekclingen inte har med saken att göra överhuvetaget. Så jag skulle aldrig ta cred för att min dotter lärde sig gå tidigt eller något sådant.

Ja visst tror jag också att rutiner mm påverkar barnet, en del mer än andra.

Nä jag menade inte att du tog credit för att dottern var tidig, bara påpekade att jag vet en del som gjort det...

k girl

Äldre 16 Aug 09:48

#205

Eligrabbarna skrev 2010-08-16 09:02:33 följande:

sådär trodde jag också när jag fick vårt första barn. Trodde att det var våra sovvrutiner som vi började med TIDIGT, vi var väldigt uppmärksamma på allt, lyssnade till honom osv. Han sov som en klockan nästan direkt. Hur enkelt barn som helst (dock sen i utvecklingen

) som vi aldrig haft några "problem" med.

Sen kom lillebror. Vi gjorde likadant med honom tidiga sovrutiner mm...lyssnade t o m ÄN mer på honom eftersom han var väldigt närhetstörstande...han är nu 20 månader och är vaken nästan varenda natt...däremot tidig i utvecklingen.

Båda är i o för sig glada men lillkillen är desto oftare gnällig o missnöjd så jag tror nite man ska ta all credit som förälder

(ja jag ser att duu skrivit att barn är olika från födseln också

ville bara poängtera att man inte alltid kan göra så mkt som förälder

Vet t o m att det finns föräldrar som tar credit för barnets tidiga utveckling o säger till andra "om du bara hade övat lite mer så hade han nog kunnat ..." hmm

Jag tror helt klart att vi "gjorde" så att vår son sov hela nätter från det han var 2,5 månader. Han hade jättestort närhetsbehov och vi lyssnade på hans signaler och lät honom sova med oss - och eftersom han ammar är det lätt att få honom att somna om, hade han fått flaska blir kanske uppvaken lite mer markanta osv. Hade vi inte gjort det, hade han inte sovit så gott. Men han hade ju förutsättningarna att sova hela nätterna, när han sov på en plats där han kände sig trygg.

Och det är väl samma sak där, som jag nämner i trådstarten? Att det finns människor som inte kan låta bli att ge gliringar och klappa sig själva på bröstet. Det är bara innehållet som förändras.

Smulan1979

Äldre 16 Aug 09:58

#206

Eligrabbarna skrev 2010-08-16 09:02:33 följande:

sådär trodde jag också när jag fick vårt första barn. Trodde att det var våra sovvrutiner som vi började med TIDIGT, vi var väldigt uppmärksamma på allt, lyssnade till honom osv. Han sov som en klockan nästan direkt. Hur enkelt barn som helst (dock sen i utvecklingen

) som vi aldrig haft några "problem" med.

Sen kom lillebror. Vi gjorde likadant med honom tidiga sovrutiner mm...lyssnade t o m ÄN mer på honom eftersom han var väldigt närhetstörstande...han är nu 20 månader och är vaken nästan varenda natt...däremot tidig i utvecklingen.

Båda är i o för sig glada men lillkillen är desto oftare gnällig o missnöjd så jag tror nite man ska ta all credit som förälder

(ja jag ser att duu skrivit att barn är olika från födseln också

ville bara poängtera att man inte alltid kan göra så mkt som förälder

Vet t o m att det finns föräldrar som tar credit för barnets tidiga utveckling o säger till andra "om du bara hade övat lite mer så hade han nog kunnat ..." hmm

Håller med dig! Om jag fått mitt andra barn först så hade jag absolut varit den bästa föräldern i världen! Nöjd och lugn, nästan aldrig något problem med henne. Ettan däremot har inga som helst knep funkat - hon kräver mer helt enkelt...

www.mariasbaksida.blogspot.com

071001

Äldre 16 Aug 10:04

#207

Jag förstår precis hur du känner och vad du menar ts.

Alexi

Äldre 16 Aug 10:11

#208

Eligrabbarna skrev 2010-08-16 09:02:33 följande:

sådär trodde jag också när jag fick vårt första barn. Trodde att det var våra sovvrutiner som vi började med TIDIGT, vi var väldigt uppmärksamma på allt, lyssnade till honom osv. Han sov som en klockan nästan direkt. Hur enkelt barn som helst (dock sen i utvecklingen

) som vi aldrig haft några "problem" med.

Sen kom lillebror. Vi gjorde likadant med honom tidiga sovrutiner mm...lyssnade t o m ÄN mer på honom eftersom han var väldigt närhetstörstande...han är nu 20 månader och är vaken nästan varenda natt...däremot tidig i utvecklingen.

Båda är i o för sig glada men lillkillen är desto oftare gnällig o missnöjd så jag tror nite man ska ta all credit som förälder

(ja jag ser att duu skrivit att barn är olika från födseln också

ville bara poängtera att man inte alltid kan göra så mkt som förälder

Vet t o m att det finns föräldrar som tar credit för barnets tidiga utveckling o säger till andra "om du bara hade övat lite mer så hade han nog kunnat ..." hmm

Man önskar ju verkligen (lite bittert ibland) att sådana föräldrar i ens omgivning som tror att allt är ens egen förtjänst att de får det där lite svårare barnet som nummer två...
Jag fick nyligen kastat i ansiktet ungefär så där, att det är föräldrarnas sätt att bemöta sitt barn som gör att deras är konstant glad och nöjd (som svar på min uppgivenhet över att vi tycker det är rätt så tufft med vissa delar av föräldraskapet just nu) men då vet jag att vi gör på precis samma sätt som det hon beskrev att vi gör, så då är det ju väldigt svårt att se att det är en viss "hantering" av barnet som gör skillnaden.

Och just det där med läggning, nätter osv, där känner vi att vi haft tur som har ett barn som nästan hela tiden sovit bra på nätterna men däremot har läggningarna stökat en hel del i perioder. Om det nu vore vår förtjänst eller vårt fel känns det ju lite konstigt om vi då gör rätt på ena delen men fel på andra...

Och sen ett ämne jag diskuterat mycket i andra trådar, folk som beskriver sina barn som så trygga och självständiga kan ofta delas in i två kategorier, där hälften menar att barnet blivit så trygga för att de aldrig lämnats bort, alltid burits mycket, samsovit, aldrig skrikit i ensamhet osv. Medan den andra halvan menar att barnet är så trygg för att det fått ha barnvakt tidigt, fått lära sig att ta hand om sig själv tidigt genom att inte plockas upp direkt, sömnmetoder osv. Jag tycker det är ganska talande på att föräldrarna faktiskt inte alltid påverkar så mycket som man kanske tror när det gäller små barn.

augustisten

Äldre 16 Aug 10:19

#209

k girl skrev 2010-08-16 09:48:51 följande:

Och det är väl samma sak där, som jag nämner i trådstarten? Att det finns människor som inte kan låta bli att ge gliringar och klappa sig själva på bröstet. Det är bara innehållet som förändras.

Det håller jag med dig om ts, men jag tror att folk ofta inte är medvetna om vad de gör. Kanske inte ens att de gör det.

När jag låg på neonatal med min tidigt födda son var det en av de andra mammorna som pratade med mig om vilken tuuuur det var att hon hade en flicka eftersom de är mycket starkare än pojkar och oftare klarar sig utan problem... det var ju inte så smidigt (speciellt som hennes flicka var mycket större och starkare än min pojke som var ganska sjuk just då) men jag tror inte ens hon var medveten om hur klumpig hon var. Hon var bara helt fokuserad på sin egen situation.

En av mina vänner kan också vara väldigt klumpig. Hon fick sitt andra barn för ett tag sedan och sa saker som "det är först när man får andra som man blir en riktig familj..." Fast hon vet att jag inte tänker skaffa fler barn än ett. I hennes fall vet jag att det handlar om hennes osäkerht. Hon ser helt enkelt inte det hon säger i relation till någon annan (och hon skulle nog bli uppriktigt ångerfull om jag påpekade för henne att jag tog illa upp) - det enda som är viktigt är att hon får bekräfta sig själv på något vis.

Sedan finns det ju alltid knäppskallar som faktiskt är skrytsamma och dryga också... men vissa är det nog "av bara farten" utan att ens förstå att de är det.

Taurus

Äldre 16 Aug 10:23

#210

jag ser inget fel i att berätta om min sons framsteg precis som alla andra föräldrar gör med sina barn, bara för att min son faktiskt var 'tidigare' än sina jämnåriga kompisar så ska jag inte få berätta vad han kan för att andra kan ta illa upp? men andra får gott prata om hur deras barn INTE kan de och inte kan det?

Jag blir så förbannat trött på er som skryter om era "tidiga" barn!

INNEHÅLL