k girl

Äldre 14 Aug 13:02

236 svar

Jag blir så förbannat trött på er som skryter om era "tidiga" barn!

Ja, jag talar om er som självbelåtet sitter och pratar om era "tidiga" barn. "Ja, *** har ju alltid varit tidig". Ni avser, förstås, att era små telningar var snabba med att vända på sig, greppa, krypa, ställa sig upp och gå. Det tas upp vid varje lämpligt (och olämpligt) tillfälle. "Ja, *** har ju alltid varit tidig".

Jag kräks på det.
Det visar på en sådan ignorans och en sådan total avsaknad av förståelse för hur barn utvecklas. Ni förbiser - eller ignorerar - att ert barn kanske saknar färdigheter som de övriga barnen runt bordet på föräldraträffen har. Ditt barn var snabbast med att vända på sig, greppa, krypa, ställa sig upp och gå... (och välj sedan någonting av exemplen här nedan, eller försök tänka efter själva):

* ...men medan ditt barn fortfarande harvade på med släta fruktpuréer, satte i halsen vid minsta risgryn och knappt får in en majskrok i munnen så har bebis A inga problem med att äta grovfördelad mat och plockmat - allt ifrån broccolibuketter till ärtor (läs: bebis A är munmotoriskt och finmotoriskt tidigare än din, samt är mer utvecklad i sin hand-öga-koordination).

* ...men medan ditt barn skrek så fort en främling ens tittade på henne/honom så är bebis B oerhört social och nyfiken.

* ...men medan ditt barn koncentrerar sig på att krypa omkring så har bebis C börjat lösa små problem, använder verktyg, kan pussla ihop föremål, imiterar och lär sig samband.

* ...bebis D har betydligt mer nyanserat joller och har stort passivt ordförråd.

Barn i normalspannet är inte tidiga eller sena. De utvecklas på olika sätt, har olika intressen och olika läggning. De är tidiga med att gå och de är tidiga med att prata och de är tidiga i sin mentala utveckling - de är inte "tidiga" bara för att de är motoriskt tidiga. Ni kan ju förstås inbilla er att era ungar är först med allt, men det är faktiskt mest bara önsketänkande.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-15 06:56
Nej, jag menar inte alla som är stolta över sina motoriskt tidiga barn. Och naturligtvis kan barn vara både tidiga med det mesta och sena med det mesta, också.

Jag avser de som - som jag skriver i inlägget - är blinda för att deras barn är sena men annat men ändå går på om hur "tidiga" deras barn är. Inte "motoriskt tidiga", utan "tidiga".

Jag är irriterad på att begreppet "tidig" är förbehållet motoriskt och/eller språkligt tidiga barn.

Jag avser de som svarar "jaha, men kryper han än då?" när andra föräldrar berättar om sina barns framsteg.

Jag avser de som förminskar och är nedlåtande och får en att känna som att ens barn är senast i hela världen (när man berättar om utveckling som man förstås är lika stolt över som om han hade börjat göra det för flera månader sedan) alternativt som om man bara "hittar på något" i brist på Annat (läs: grovmotorisk utveckling) för att ha något att berätta.

Eligrabbarna

Äldre 15 Aug 21:28

#151

Alexi skrev 2010-08-15 20:54:10 följande:

Fast vad finns det att vara avundsjuk på? Varför skulle man vara avundsjuk på att ett barn lär sig något som alla friska barn lär sig, förr eller senare? Det är ju superstort och coolt för föräldrarna när ens barn börjar krypa/gå/prata osv men för alla andra är det ju inte så stort, kanske därför det inte blir så mycket kommentarer...

Jag undrar så över vad ni andra i den hrä tråden har för definition på ordet "stolt"? Jag undrar om det är en skillnad där som gör att jag blir så konfunderad. För mig betyder nämligen att vara stolt över något att det på något sätt är en prestation bakom. Tex jag är stolt över mitt hem (=jag har gjort det fint), jag blir stolt över mitt artiga barn (=jag har uppfostrat väl), jag blir stolt över min man när han gör X (=stolt över att denna fina person, stolt öve att han valt mig), jag är stolt över min lön/titel (=jag har presterat bra i jobbet och förtjänat detta) osv osv. OBS, detta var rena exempel, inte hämtat från mig själv!

Så det är därför jag inte fattar varför någon är stolt över att barnet börjat gå, det är ju som sagt bara en utveckling som kommit senare eller tidigare, ingenting som jag som förälder påverkat och ingenting som påverkar barnets identitet.
Även om jag har ett barn som kröp/gick helt i normaltid så är ju inte jag stolt över det gentemot någon annan. Däremot var det superkul när det hände för hon blev så glad över att ha lärt sig det och hon blev så nöjd med tillvaron och det var så kul att se på henne när hon utforskade de nya kunskaperna. Och hon var ju stolt över sig själv. Men jag är inte stoltare över henne pga detta utan jag är stolt över henne för den hon är och hennes grovmotoriska kunskaper definierar vare sig henne eller mig som förälder.

fast jag är stolt över mitt barn när de lär sig något nytt vare sig det är tidigt, normalt eller sent i tid. För jag är stolt gällande ALLT med mina barn. De är verklligen så underbara så även om det är normalt att ett friskt barn börjar gå (allt mellan 8 månader till 1½ år) så känner jag mig stolt över att mitt barn lärt sig det.
Jag var t ex jättestolt när vår stora kille kunde prata så andra förstod honom när han var ca 3 år gammal för innan hade typ ingen förstått honom mer än vi. Det gjorde mig STOLT, han är duktig, även om det givetvis är ett normalt framsteg om dock sent...

vi är nog bara olika

milky

Äldre 15 Aug 21:46

#152

k girl skrev 2010-08-15 21:23:07 följande:

Så det handlar bara om bekräftelse när man bryr sig?
Och när andra är dumma mot er som har barn som är tidiga, då är det de som är missunsamma och dryga - men när rollerna är andra då är det vi som har problem, saknar självförtroende eller är avundsjuka? Hur tänkte du nu?

Nej, jag tänker så om alla. Vilket jag har sagt i tidigare inlägg också. Personerna som kommer med dessa kommentarer har ofta egna problem själva. Därför är det inte värt att bry sig. En person som ger dig kommentaren "det där är väl inget att var stolt över, det där kunde ju min för 3 månader sen" är lika missunsam och dryg som personen som säger att mitt barn inte kan göra saker för att det är för tidigt. Det jag ville säga var att det inte är värt att bry sig, oftast ligger problemet hos personen som säger det.

örtagård

Äldre 15 Aug 21:49

#153

Folk som är dryga finns ju i alla sammanhagn, även på föräldraträffar.

Folk som är dryga när det gäller ekononomi på jobbet är kanske också dryga när det gäller barns utveckling? Visst behöver inte allt vara dryghet eller skryt bara för att man själv upplever personen som en skrytasam eller överlägsen person. Men visst finns de - det är subtilt ibland och svårt att verkligen alltid benämnan skryt. Ibland är det ju mer en känsla de förmedlar men de finns. Dock är bebisträffarna bara början. Sen kommer "skryt" om blöjfrihet, om när de lär sig cykla, läsa, räkna, prata engelska, hur mycket aktiviter de har, hur många kompisar de har, hur många kurser de läser på universitet och hur bra jobb och hur många barn de får .

Man kan visst uppleva irritation men får öva sig på att slå dövörat till eller strunta i umgänget.

Sen är det klart att jag var mycket mer mottaglig för folks synpunkter med första barnet. Många hade synpunkter på våra nätter, på våra nattningar, på maten osv. Vi har dock ett sådant där väldigt tidigt motoriskt barn så det har vi inte hört något om.

Jag får samma frågor och kommentarer nu men jag tar dem annorlunda."Sover hon bra"? frågar mamman som precis berättat om hur skönt de har det med sin bebis som sover heeela nätter utan mat. Ja, svarar jag. Kort och gott. "Äter hon inte på natten då? Jo, men vi sover oss igenom det", säger jag och ler. Vi har det supermysigt.

Min första var så där väldigt tidig motorisk. Min andra var så där alldelse på normalkurvan. Om någon frågade om han gick eller kröp så sa jag bara med ett leende att han allt var en lat lite kille som helst vill mysa hos mamma!

Att folk reagerar på de motoriskt tidigar barnen och att det talas om det kan ju vara att man helt enkelt fascineras av en sådan liten människa kan gå. Det behöver varken vara skryt eller beundran. Det är ju som sagt ingen presation som Alexi skrev. Inget att vara stolt över.

Stolthetskänslor inför mina barn försöker jag arbeta bort förövrigt. Jag älskar ju dem som alla andra föräldra med fel och brister som de är. Jag behöver inte vara stolt över dem. Likväl är jag lite fascinerad av att min sjumånaders visar tendenser att gå lika tidigt som min första men stolt - nej.

Min slutsats, många föräldrar mäter och jämför ständigt. Det är deras personlighet. Det kunde lika väl gäller något annat. Man behöver inte känna sig pressad för att ens barn inte följer det påstådda normalmönstret. Tids nog kommer väldigt många av de skrytsamma inse att de har barn som visserligen gick när de var åtta månader men som har svårt med en massa andra grejor i livet som vi alla har - barnen blir ju bara mer och mer komplexa med tiden och få barn har lätt för allt och de flesta föräldrar erkänner nog det till slut.

Ts, jag förstår nog lite vilken typ du menar men vill tala om att det känns väldigt skönt att lära sig stå över det även om man visst kan blir irriterad på beteendet ibland ändå .

Milkev

Äldre 15 Aug 21:55

#154

jag hejjar på alla som SKRYTER över sina barn, på alla sätt och vis. För mig får de vara hur "dryga" de vill, tycker bara att de visar att man är oerhört stolt över sitt barn ((och det måste man ju få vara i mängder))
Själv skriker jag också högt över vad mina barn klarar av i vardagen, allt ifrån minsta som försöker lära sig prata till den äldsta när han säger eller gör nått smart. Vi är en riktig riktig SKRYTfamilj och jag har bde haft sena och tidiga barn, skryter lika mycket ändå. Tycker folk att jag är dryg så får det stå för dem.....

k girl

Äldre 15 Aug 21:57

#155

milky skrev 2010-08-15 21:46:42 följande:

Nej, jag tänker så om alla. Vilket jag har sagt i tidigare inlägg också. Personerna som kommer med dessa kommentarer har ofta egna problem själva. Därför är det inte värt att bry sig. En person som ger dig kommentaren "det där är väl inget att var stolt över, det där kunde ju min för 3 månader sen" är lika missunsam och dryg som personen som säger att mitt barn inte kan göra saker för att det är för tidigt. Det jag ville säga var att det inte är värt att bry sig, oftast ligger problemet hos personen som säger det.

Det första du skrev i tråden var faktiskt: låter som någon är lite avundsjuk och inte kan vara stolt över sitt barn för vad det är. Och därefter har du skrivit " Det låter som skryt i dina öron för att du irriterar dig på något hos dig själv (allmän psykologi). det brukar vara så när man stör sig på andra", och "Underligt att just DU har detta som problem. Kanske för att du själv är en skrytmåns som tävlar?".

Men jag är glad att du inser att dryga och skrytsamma personer finns på alla håll och kanter och att problemet inte nödvändigtvis behöver ligga hos mottagaren...

PS: Att du inte har fått höra dylika kommentarer som jag tar upp beror kanske på att du, enligt egen utsago, har en flicka som varit tidig med det mesta?

k girl

Äldre 15 Aug 22:01

#156

örtagård skrev 2010-08-15 21:49:23 följande:

Folk som är dryga finns ju i alla sammanhagn, även på föräldraträffar.

Folk som är dryga när det gäller ekononomi på jobbet är kanske också dryga när det gäller barns utveckling? Visst behöver inte allt vara dryghet eller skryt bara för att man själv upplever personen som en skrytasam eller överlägsen person. Men visst finns de - det är subtilt ibland och svårt att verkligen alltid benämnan skryt. Ibland är det ju mer en känsla de förmedlar men de finns. Dock är bebisträffarna bara början. Sen kommer "skryt" om blöjfrihet, om när de lär sig cykla, läsa, räkna, prata engelska, hur mycket aktiviter de har, hur många kompisar de har, hur många kurser de läser på universitet och hur bra jobb och hur många barn de får

.

Man kan visst uppleva irritation men får öva sig på att slå dövörat till eller strunta i umgänget.

Sen är det klart att jag var mycket mer mottaglig för folks synpunkter med första barnet. Många hade synpunkter på våra nätter, på våra nattningar, på maten osv. Vi har dock ett sådant där väldigt tidigt motoriskt barn

så det har vi inte hört något om.

Jag får samma frågor och kommentarer nu men jag tar dem annorlunda."Sover hon bra"? frågar mamman som precis berättat om hur skönt de har det med sin bebis som sover heeela nätter utan mat. Ja, svarar jag. Kort och gott. "Äter hon inte på natten då? Jo, men vi sover oss igenom det", säger jag och ler. Vi har det supermysigt.

Min första var så där väldigt tidig motorisk. Min andra var så där alldelse på normalkurvan. Om någon frågade om han gick eller kröp så sa jag bara med ett leende att han allt var en lat lite kille som helst vill mysa hos mamma!

Att folk reagerar på de motoriskt tidigar barnen och att det talas om det kan ju vara att man helt enkelt fascineras av en sådan liten människa kan gå. Det behöver varken vara skryt eller beundran. Det är ju som sagt ingen presation som Alexi skrev. Inget att vara stolt över.

Stolthetskänslor inför mina barn försöker jag arbeta bort förövrigt. Jag älskar ju dem som alla andra föräldra med fel och brister som de är. Jag behöver inte vara stolt över dem. Likväl är jag lite fascinerad av att min sjumånaders visar tendenser att gå lika tidigt som min första men stolt - nej.

Min slutsats, många föräldrar mäter och jämför ständigt. Det är deras personlighet. Det kunde lika väl gäller något annat. Man behöver inte känna sig pressad för att ens barn inte följer det påstådda normalmönstret. Tids nog kommer väldigt många av de skrytsamma inse att de har barn som visserligen gick när de var åtta månader men som har svårt med en massa andra grejor i livet som vi alla har - barnen blir ju bara mer och mer komplexa med tiden och få barn har lätt för allt och de flesta föräldrar erkänner nog det till slut.

Ts, jag förstår nog lite vilken typ du menar men vill tala om att det känns väldigt skönt att lära sig stå över det även om man visst kan blir irriterad på beteendet ibland ändå

.

Tack för ett väldigt vettigt och insiktsfullt inlägg. Som vanligt.

Suck och suck

Äldre 15 Aug 22:05

#157

k girl skrev 2010-08-15 20:22:42 följande:

Varför ska man svara på funderingar kring ett barns utveckling "ja, min son har gått i flera månader!"?
Detta skulle jag aldrig göra, det skulle inte falla mig in. Jag tycker att det är otäckt. Undantag är om jag får en direkt fråga när sonen gjorde något speciellt.

Alltså jag tycker ändå du verkar överkänslig konichiwa girl.
Folk är ändå ganska tjatiga med det här när barnet börjar gå, eller när barnet börjar krypa eller när barnet börjar tala.
Det är bara så. Jag tycker varenda en pratar om det, det första de gör.
Och när jag tänker efter, det gjorde jag nog också. Jag vet inte varför VARENDA kotte är så fokuserad på just den utvecklingen, men jag kände det som att det var första barnet, och då visste man inte riktigt. Och jösses ja, man jämför och har sig för att man är intresserad av det också!
Jag hade en bok, där jag skrev upp varenda litet utvecklingssteg, ja, varenda ord hon började med (eller alla ljudliknande ord också) det första året,
för jag var som en liten "Piagét" och ville forska hur det utvecklade sig.
Och säger inte det då dig något?
Varenda kotte är fokuserad på sitt barns utveckling, och då kanske det blir lite undrande hit och dit, för man jämför också.
Men inte för att vara elak.
Nä, jag tror ändå du är överkänslig om du tror att folk ska hävda sina barn, mot din sons utveckling.

Du säger också att du stör dig på att folk BARA är fokuserade på det grovmotoriska och det språkliga. Men jag tror att det är väl det som gemene man förstår sig på bäst kanske?

Du gör ju tydligt i din ts att det finns andra utvecklingsprocesser som är mer osynliga. Jorå. Men du får nog leva med att folk ser vissa utvecklingsprocesser tydligare
och inte riktigt alltid har öga för alla små avgörande utvecklingssteg som är mer otydliga.
Ha kvar den inre trygghet du har (?) för den utveckling din son har och haka inte så mycket upp dig på att folk är så tjatiga med när barnen börjar gå och krypa (för det får du leva med att folk är, och jag tycker faktiskt det är bra att folk är det. Det är när vi jämför och iakttar vi får förståelse)
och sen är det ju också viktigt att vara vaken för som förälder att ens eget barn faktiskt KAN ha utvecklingssvårigheter med något, men då ska vi inte förneka det, eller känna mindervärdeskomplex för det.
Du och barnet blir starkast om du inser att man inte kan vara perfekt på alla plan.

Suck och suck

Äldre 15 Aug 22:10

#158

örtagård skrev 2010-08-15 21:49:23 följande:

Min slutsats, många föräldrar mäter och jämför ständigt. Det är deras personlighet. Det kunde lika väl gäller något annat. Man behöver inte känna sig pressad för att ens barn inte följer det påstådda normalmönstret. Tids nog kommer väldigt många av de skrytsamma inse att de har barn som visserligen gick när de var åtta månader men som har svårt med en massa andra grejor i livet som vi alla har - barnen blir ju bara mer och mer komplexa med tiden och få barn har lätt för allt och de flesta föräldrar erkänner nog det till slut.

Och där sa vi då lite samma sak, fast jag sa att jag trodde lite på det här med att jämföra.
Man jämför för att man vill veta och för att man blir osäker.

Jag menar jösses, sen när barnet blir äldre, så har man helt plötsligt glömt en massa utvecklingssteg "när barn gör si och så" fast man var så inne på det ett tag,
och trodde att man skulle ha det med sig i minnet sedan också,
eftersom man tjatade så mycket om det, då det väl begick sig.

milky

Äldre 15 Aug 22:13

#159

k girl skrev 2010-08-15 21:57:05 följande:

Det första du skrev i tråden var faktiskt: låter som någon är lite avundsjuk och inte kan vara stolt över sitt barn för vad det är. Och därefter har du skrivit " Det låter som skryt i dina öron för att du irriterar dig på något hos dig själv (allmän psykologi). det brukar vara så när man stör sig på andra", och "Underligt att just DU har detta som problem. Kanske för att du själv är en skrytmåns som tävlar?".

Men jag är glad att du inser att dryga och skrytsamma personer finns på alla håll och kanter och att problemet inte nödvändigtvis behöver ligga hos mottagaren...

PS: Att du inte har fått höra dylika kommentarer som jag tar upp beror kanske på att du, enligt egen utsago, har en flicka som varit tidig med det mesta?

Men du verkar ju ha hakat upp dig på just det. Ja, jag tror att det ligger problem hos dig också för att du tar åt dig så mycket. men jag har dessutom ett flertal gånger antytt att det även finns dryga skrytmånsar överallt. orkar inte gå tillbaka och citera, du får gå tillbaka och läsa själv. Men här verkar det som, åter igen, att du bara tagit till det som jag sagt om dig och bara skumläst det andra. Tror du hakar upp dig för mycket på detaljerna om dig själv, din osäkra person lyser igenom i flera inlägg.

Sephiroth

Äldre 15 Aug 22:13

#160

Suck och suck skrev 2010-08-15 22:05:01 följande:

Alltså jag tycker ändå du verkar överkänslig konichiwa girl.
Folk är ändå ganska tjatiga med det här när barnet börjar gå, eller när barnet börjar krypa eller när barnet börjar tala.
Det är bara så. Jag tycker varenda en pratar om det, det första de gör.
Och när jag tänker efter, det gjorde jag nog också. Jag vet inte varför VARENDA kotte är så fokuserad på just den utvecklingen, men jag kände det som att det var första barnet, och då visste man inte riktigt. Och jösses ja, man jämför och har sig för att man är intresserad av det också!
Jag hade en bok, där jag skrev upp varenda litet utvecklingssteg, ja, varenda ord hon började med (eller alla ljudliknande ord också) det första året,
för jag var som en liten "Piagét" och ville forska hur det utvecklade sig.
Och säger inte det då dig något?
Varenda kotte är fokuserad på sitt barns utveckling, och då kanske det blir lite undrande hit och dit, för man jämför också.
Men inte för att vara elak.
Nä, jag tror ändå du är överkänslig om du tror att folk ska hävda sina barn, mot din sons utveckling.

Du säger också att du stör dig på att folk BARA är fokuserade på det grovmotoriska och det språkliga. Men jag tror att det är väl det som gemene man förstår sig på bäst kanske?

Du gör ju tydligt i din ts att det finns andra utvecklingsprocesser som är mer osynliga. Jorå. Men du får nog leva med att folk ser vissa utvecklingsprocesser tydligare
och inte riktigt alltid har öga för alla små avgörande utvecklingssteg som är mer otydliga.
Ha kvar den inre trygghet du har (?) för den utveckling din son har och haka inte så mycket upp dig på att folk är så tjatiga med när barnen börjar gå och krypa (för det får du leva med att folk är, och jag tycker faktiskt det är bra att folk är det. Det är när vi jämför och iakttar vi får förståelse)
och sen är det ju också viktigt att vara vaken för som förälder att ens eget barn faktiskt KAN ha utvecklingssvårigheter med något, men då ska vi inte förneka det, eller känna mindervärdeskomplex för det.
Du och barnet blir starkast om du inser att man inte kan vara perfekt på alla plan.

Åh, jag fick en ny favorit.

Underbart inlägg!

jarnvidr.blogg.se/

Jag blir så förbannat trött på er som skryter om era "tidiga" barn!

INNEHÅLL