k girl

Äldre 14 Aug 13:02

236 svar

Jag blir så förbannat trött på er som skryter om era "tidiga" barn!

Ja, jag talar om er som självbelåtet sitter och pratar om era "tidiga" barn. "Ja, *** har ju alltid varit tidig". Ni avser, förstås, att era små telningar var snabba med att vända på sig, greppa, krypa, ställa sig upp och gå. Det tas upp vid varje lämpligt (och olämpligt) tillfälle. "Ja, *** har ju alltid varit tidig".

Jag kräks på det.
Det visar på en sådan ignorans och en sådan total avsaknad av förståelse för hur barn utvecklas. Ni förbiser - eller ignorerar - att ert barn kanske saknar färdigheter som de övriga barnen runt bordet på föräldraträffen har. Ditt barn var snabbast med att vända på sig, greppa, krypa, ställa sig upp och gå... (och välj sedan någonting av exemplen här nedan, eller försök tänka efter själva):

* ...men medan ditt barn fortfarande harvade på med släta fruktpuréer, satte i halsen vid minsta risgryn och knappt får in en majskrok i munnen så har bebis A inga problem med att äta grovfördelad mat och plockmat - allt ifrån broccolibuketter till ärtor (läs: bebis A är munmotoriskt och finmotoriskt tidigare än din, samt är mer utvecklad i sin hand-öga-koordination).

* ...men medan ditt barn skrek så fort en främling ens tittade på henne/honom så är bebis B oerhört social och nyfiken.

* ...men medan ditt barn koncentrerar sig på att krypa omkring så har bebis C börjat lösa små problem, använder verktyg, kan pussla ihop föremål, imiterar och lär sig samband.

* ...bebis D har betydligt mer nyanserat joller och har stort passivt ordförråd.

Barn i normalspannet är inte tidiga eller sena. De utvecklas på olika sätt, har olika intressen och olika läggning. De är tidiga med att gå och de är tidiga med att prata och de är tidiga i sin mentala utveckling - de är inte "tidiga" bara för att de är motoriskt tidiga. Ni kan ju förstås inbilla er att era ungar är först med allt, men det är faktiskt mest bara önsketänkande.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-15 06:56
Nej, jag menar inte alla som är stolta över sina motoriskt tidiga barn. Och naturligtvis kan barn vara både tidiga med det mesta och sena med det mesta, också.

Jag avser de som - som jag skriver i inlägget - är blinda för att deras barn är sena men annat men ändå går på om hur "tidiga" deras barn är. Inte "motoriskt tidiga", utan "tidiga".

Jag är irriterad på att begreppet "tidig" är förbehållet motoriskt och/eller språkligt tidiga barn.

Jag avser de som svarar "jaha, men kryper han än då?" när andra föräldrar berättar om sina barns framsteg.

Jag avser de som förminskar och är nedlåtande och får en att känna som att ens barn är senast i hela världen (när man berättar om utveckling som man förstås är lika stolt över som om han hade börjat göra det för flera månader sedan) alternativt som om man bara "hittar på något" i brist på Annat (läs: grovmotorisk utveckling) för att ha något att berätta.

milky

Äldre 15 Aug 19:25

#141

Visst finns det många dryga personer som skryter om saker (hatar skryt i största allmänhet). ofta så överdriver "skrytare" och hittar på. Antagligen skryter de inte bara om sitt tidiga barn utan även om allt annat omkring. Och dessa människor verkar ha ett stort behov av bekräftelse. Det verkar även du ts, ärligt talat, varför bryr du dig så mycket om vad de skrytsamma personerna säger? Du verkar också ha mycket stort behov av bekräftelse.

Var stolt över din son för vad han är istället. Eftersom du själv säger att du inte tycker det är någon tävling, vilket det egentligen låter som att du tycker det är. Det låter ungefär som att du är en av de som har ett ganska tidigt barn, men ändå inte det som varit tidigast, och att du surar över att din son faktiskt inte var tidigast med axakt allt hela tiden...

Eftersom att du tror dig veta bättre och vara bättre än "skrytisarna" så förstår jag verkligen vad ditt bahov av deras bekräftelse kommer ifrån? Låt dom tro att deras barn är bättre, vad spelar det för roll? Det är bara de som förlorar på det i längden, och deras barn. Och det behöver inte beröra dig eller din familj.

milky

Äldre 15 Aug 19:29

#142

TS: Har du någonsin glatt dig åt andra barns framsteg? Man brukar ju bli behndlad som man behandlar andra. Underligt att just DU har detta som problem. Kanske för att du själv är en skrytmåns som tävlar? Jag gläder mig åt mina kompisars barns framsteg oavsett om de är tidigare eller senare än min, och jag känner att de beter sig likadant tillbaka. Har aldrig fått någon kommentar som du har fått ("min lärde sig sitta tidigare") när jag berättat om mitt barn framsteg eller någons ett att barnet lärt sig något.

k girl

Äldre 15 Aug 20:22

#143

milky skrev 2010-08-15 19:25:12 följande:

Visst finns det många dryga personer som skryter om saker (hatar skryt i största allmänhet). ofta så överdriver "skrytare" och hittar på. Antagligen skryter de inte bara om sitt tidiga barn utan även om allt annat omkring. Och dessa människor verkar ha ett stort behov av bekräftelse. Det verkar även du ts, ärligt talat, varför bryr du dig så mycket om vad de skrytsamma personerna säger? Du verkar också ha mycket stort behov av bekräftelse.

Var stolt över din son för vad han är istället. Eftersom du själv säger att du inte tycker det är någon tävling, vilket det egentligen låter som att du tycker det är. Det låter ungefär som att du är en av de som har ett ganska tidigt barn, men ändå inte det som varit tidigast, och att du surar över att din son faktiskt inte var tidigast med axakt allt hela tiden...

Eftersom att du tror dig veta bättre och vara bättre än "skrytisarna" så förstår jag verkligen vad ditt bahov av deras bekräftelse kommer ifrån? Låt dom tro att deras barn är bättre, vad spelar det för roll? Det är bara de som förlorar på det i längden, och deras barn. Och det behöver inte beröra dig eller din familj.

Folk verkar ha ett väldigt stort behov av att analysera mig. Jag har förklarat flera gånger vad jag retar mig på. Jag retar mig exakt lika mycket när folk är överlägsna mot andra än mig också, är också det ett behov av bekräftelse? Och inbilla dig inget annat än att jag ÄR stolot över min son och vem han är (inte vad, han är en person).

Du får naturligtvis tolka precis hur du vill och jag kan antagligen inte göra något för att övertyga dig om motsatsen. Allt jag kan säga är att min son är en kille som tifigt ville vara med, som betraktade och betraktade och betraktade innan han slutligen räckte upp handen för att ta tag i leksaken i babygymmet. Sättet han gjorde det på var så självklart och DET gjorde mig fruktansvärt stolt! Lika stolt blir jag när jag ser hur glad och stolt HAN är över att få stå upp i knät - det gjorde han när han var fem månader, och det hade en bekants dotter gjort sedan hon var 1,5.

Jag är glad att ni andra finner det så lätt att rycka på axlarna när andra försöker att känna er lite mindre i skorna, men jag är inte en sådan person - likväl som jag rycker på axlarna när någon anonym person kallat oss idioter pga en felparkering, tar min man illa upp. Folk är helt enkelt olika och det är trist att du inte inser det, utan utgår ifrån att jag måste ha dålig självkänsla eller bekräftelsebehov.

milky skrev 2010-08-15 19:29:08 följande:

TS: Har du någonsin glatt dig åt andra barns framsteg? Man brukar ju bli behndlad som man behandlar andra. Underligt att just DU har detta som problem. Kanske för att du själv är en skrytmåns som tävlar? Jag gläder mig åt mina kompisars barns framsteg oavsett om de är tidigare eller senare än min, och jag känner att de beter sig likadant tillbaka. Har aldrig fått någon kommentar som du har fått ("min lärde sig sitta tidigare") när jag berättat om mitt barn framsteg eller någons ett att barnet lärt sig något.

Ja, det brukar jag göra. FYI, personen du refererar till hade jag träffat vid ett tillfälle tidigare, när min son var alldeles nyfödd och hennes pojke var fem månader. Jag ställde några frågor tidigare i tråden, jag vet inte om du missat dem? Men jag kan upprepa:

Varför ska man svara på funderingar kring ett barns utveckling "ja, min son har gått i flera månader!"?
Detta skulle jag aldrig göra, det skulle inte falla mig in. Jag tycker att det är otäckt. Undantag är om jag får en direkt fråga när sonen gjorde något speciellt.

Varför kan man inte glädjas med andra barns utveckling utan att skjuta till ett avmätt "jaha, det var flera månader sen min son gick"?
Det skulle jag heller aldrig göra. Grattis, vad roligt - nu får ni fullt upp ligger nog närmast till hands. Däremot - och jag börjar bli lite sned på att förklara detta - tycker jag att det är trist då det bemöts med att personen lägger huvudet lite på sned och säger lite medlidsamt att pojkar är ju senare än flickor, eller "har inte din börjat krypa ännu" med ett höjt ögonbryn. Jag kan villigt erkänna att den attityden stör mig som tusan - det betyder INTE att jag inte är stolt över min son!

Jag tror att de flesta som har skrivit i tråden, och kanske framför allt de som anklagar mig för att vara avundsjuk eller ha bristande självförtroende, själva har motoriskt tidiga barn och av någon outgrundlig anledning känner sig förorättade eller utpekade. Om du hade brytt dig om att läsa hade du sett att fler har ungefär samma erfarenhet. Den stora stötestenen är ju dock trådar här på FL; samtal om utveckling brukar inte komma upp särskilt ofta i min vardag.

k girl

Äldre 15 Aug 20:23

#144

* 1,5 månader alltså.

Alexi

Äldre 15 Aug 20:54

#145

Sephiroth skrev 2010-08-15 19:20:28 följande:

Var inte så avundsjuk nu TS. ;)

Nej men seriöst skrivet nu, och inte retsamt. Jag känner det som om att man inte ens FÅR säga något om sitt barn om det är tidigt motoriskt, för att folk blir avundsjuka. För alla föräldrar borde det väl vara en stor dag när barnet tex börjar gå? Men av mammor med barn i samma ålder så har jag bara fått "positiv feedback" av EN när jag stolt berättat att min son tagit sina första steg. Förutom av de i våran septembertråd förstås. Men IRL så är det bara en som sagt något positivt och de flesta andra har inte sagt något alls!

Det är många som inte ens svarar när jag säger/skriver att sonen går.

Kortfattat; Jag är övertygad om att folk tänker att "varför kan inte min det där?" Och en kompis till mig har erkänt att det är så h*n tänker.

Fast vad finns det att vara avundsjuk på? Varför skulle man vara avundsjuk på att ett barn lär sig något som alla friska barn lär sig, förr eller senare? Det är ju superstort och coolt för föräldrarna när ens barn börjar krypa/gå/prata osv men för alla andra är det ju inte så stort, kanske därför det inte blir så mycket kommentarer...

Jag undrar så över vad ni andra i den hrä tråden har för definition på ordet "stolt"? Jag undrar om det är en skillnad där som gör att jag blir så konfunderad. För mig betyder nämligen att vara stolt över något att det på något sätt är en prestation bakom. Tex jag är stolt över mitt hem (=jag har gjort det fint), jag blir stolt över mitt artiga barn (=jag har uppfostrat väl), jag blir stolt över min man när han gör X (=stolt över att denna fina person, stolt öve att han valt mig), jag är stolt över min lön/titel (=jag har presterat bra i jobbet och förtjänat detta) osv osv. OBS, detta var rena exempel, inte hämtat från mig själv!

Så det är därför jag inte fattar varför någon är stolt över att barnet börjat gå, det är ju som sagt bara en utveckling som kommit senare eller tidigare, ingenting som jag som förälder påverkat och ingenting som påverkar barnets identitet.
Även om jag har ett barn som kröp/gick helt i normaltid så är ju inte jag stolt över det gentemot någon annan. Däremot var det superkul när det hände för hon blev så glad över att ha lärt sig det och hon blev så nöjd med tillvaron och det var så kul att se på henne när hon utforskade de nya kunskaperna. Och hon var ju stolt över sig själv. Men jag är inte stoltare över henne pga detta utan jag är stolt över henne för den hon är och hennes grovmotoriska kunskaper definierar vare sig henne eller mig som förälder.

milky

Äldre 15 Aug 21:00

#146

Men sen är det ju så att om man har ett barn och inte vet så mycket om barns utveckling så tror man kanske att det är "normalt" att de flesta barn gör vissa saker i ungefär samma ålder.

T.ex. när mitt barn var 1 månad så fick man jättebra kontakt med henne, hon tog kontakt, tittade i ögon, skrattade till en. Det trodde jag att alla barn i den åldern gjorde, men så fel jag hade. Började senare märka att det inte alls var underligt om barnet inte gjorde så när det var 3 månader.

Dessutom trodde jag att det var vanligt att barn gick vis 9 månader för att jag fått höra att jag själv gjorde det. Men så är det ju verkligen inte, snarare ett undantag.

På så sätt så kan folk tycka att det är underligt att andra barn inte redan gjort det som deras barn gjort, därav kan endel klumpiga kommentarer uppstå.

Sephiroth

Äldre 15 Aug 21:02

#147

Alexi skrev 2010-08-15 20:54:10 följande:

Fast vad finns det att vara avundsjuk på? Varför skulle man vara avundsjuk på att ett barn lär sig något som alla friska barn lär sig, förr eller senare? Det är ju superstort och coolt för föräldrarna när ens barn börjar krypa/gå/prata osv men för alla andra är det ju inte så stort, kanske därför det inte blir så mycket kommentarer...

Jag undrar så över vad ni andra i den hrä tråden har för definition på ordet "stolt"? Jag undrar om det är en skillnad där som gör att jag blir så konfunderad. För mig betyder nämligen att vara stolt över något att det på något sätt är en prestation bakom. Tex jag är stolt över mitt hem (=jag har gjort det fint), jag blir stolt över mitt artiga barn (=jag har uppfostrat väl), jag blir stolt över min man när han gör X (=stolt över att denna fina person, stolt öve att han valt mig), jag är stolt över min lön/titel (=jag har presterat bra i jobbet och förtjänat detta) osv osv. OBS, detta var rena exempel, inte hämtat från mig själv!

Så det är därför jag inte fattar varför någon är stolt över att barnet börjat gå, det är ju som sagt bara en utveckling som kommit senare eller tidigare, ingenting som jag som förälder påverkat och ingenting som påverkar barnets identitet.
Även om jag har ett barn som kröp/gick helt i normaltid så är ju inte jag stolt över det gentemot någon annan. Däremot var det superkul när det hände för hon blev så glad över att ha lärt sig det och hon blev så nöjd med tillvaron och det var så kul att se på henne när hon utforskade de nya kunskaperna. Och hon var ju stolt över sig själv. Men jag är inte stoltare över henne pga detta utan jag är stolt över henne för den hon är och hennes grovmotoriska kunskaper definierar vare sig henne eller mig som förälder.

Fråga inte mig vad folk är avundsjuka på, fråga dem. Jag är inte det minsta avundsjuk på någon annans barn då jag vet att min son kommer att göra samma saker som deras barn med tiden, och att alla barn utvecklas olika. Jag tillhör dem som verkligen älskar att se mina kompisars barns utveckling! Speciellt de som pratar väldigt tidigt eftersom min son inte är tidig med det. Är mer spännande att se saker som inte ens egna börjat med tycker jag. Så kan man liksom längta lite. *skratt*

Och så är ju min son bäst i min värld, när han än lär sig saker. =)

Det jag reagerar på är att den andra föräldern skriver/säger att "mitt barn har börjat med det här och det här" varpå jag svarar att det är duktigt och roligt. Men sen när jag skriver/säger något som mitt barn kan så får jag inte ens ett svar. Om man inte är intresserad kan man iaf låtsas eller så kan man ge fan i att skriva om sitt barn. ;)

jarnvidr.blogg.se/

milky

Äldre 15 Aug 21:11

#148

Det finns ju missunsamma människor överallt, men oftast är det dem som har problem. Jag kom på att jag känner en sådan. Personen brukar ge mig som att det är för tidigt för barn att göra sådant och att jag inbillar mig. men jag behöver inte den personens bekräftelse så jag bryr mig faktiskt inte. PErsonen är i allmänhet en dryg skrytsam person så den verkar ha problem på flera andra plan...

Sephiroth

Äldre 15 Aug 21:17

#149

milky skrev 2010-08-15 21:11:24 följande:

Det finns ju missunsamma människor överallt, men oftast är det dem som har problem. Jag kom på att jag känner en sådan. Personen brukar ge mig som att det är för tidigt för barn att göra sådant och att jag inbillar mig. men jag behöver inte den personens bekräftelse så jag bryr mig faktiskt inte. PErsonen är i allmänhet en dryg skrytsam person så den verkar ha problem på flera andra plan...

Det där har jag råkat ut för många gånger. Folk sa till och med att sonen var för liten för att gå när han börjat med det. Dessutom har jag råkat ut för många gånger att folk säger att det är synd om oss för att sonen går. Alla barn gör väl det så småningom eller? En annan sak man får höra ofta är att han börjat gå FÖR tidigt så att han kommer göra illa sig mer? Har jag inte märkt iaf. =)

jarnvidr.blogg.se/

k girl

Äldre 15 Aug 21:23

#150

milky skrev 2010-08-15 21:11:24 följande:

Det finns ju missunsamma människor överallt, men oftast är det dem som har problem. Jag kom på att jag känner en sådan. Personen brukar ge mig som att det är för tidigt för barn att göra sådant och att jag inbillar mig. men jag behöver inte den personens bekräftelse så jag bryr mig faktiskt inte. PErsonen är i allmänhet en dryg skrytsam person så den verkar ha problem på flera andra plan...

Så det handlar bara om bekräftelse när man bryr sig?
Och när andra är dumma mot er som har barn som är tidiga, då är det de som är missunsamma och dryga - men när rollerna är andra då är det vi som har problem, saknar självförtroende eller är avundsjuka? Hur tänkte du nu?

Jag blir så förbannat trött på er som skryter om era "tidiga" barn!

INNEHÅLL