Runt 40 tråden fortsätter här för de som fått sina bebbar

Vilka underbara bilder!

själv sitter jag här i köket medan min man försöker få Axel att somna i sin säng. han har skrikit tills han nästan kräks i 45 minuter nu. När det blir för jobbigt för honom lyfter min man upp honom men sedan börjar det igen så fort han läggs i sängen... fruktansvärt att lyssna på, skär i hjärtat.
Hittills har vi samsovit och jag har ammat honom till sömns men nu vill jag sluta amma... svårt
Någon som har några erfarenheter? 

Hej, va fint initiativ...är mamma 40+ till gullunge-92 och lillsnoan,-08 och kanske ännu en liten pilt..(i drömmarnas trädgård). Här kommer jag att trivas tror ja bestämt...Har just avslutat en väldigt lååång föräldraledighet. Idag fick lillsnoan fatt i en stiftpenna o tecknade stort på relativt nytapetserade halltapeten....kreativt, läste jag i går i "Vi föräldrar!" Jag avbokade tvättiden...suck, tänk om där varit ledigt nu när hon sover så punktligt i 3 timmar...Varför försvinner alla jordgubbarna innan de ens hunnit mogna ifrån hängampeln på terassen. Når hon upp till dem redan? Bara 2 utbrott, igår...ett när hon inte fick bada längre utomhus i baljan. Det andra för att hon badat sitt älsklingsdjur också så att han inte gick o ha i sängen. o vi fick lösa det med reservgose som åker fram ibland. HJÄÄÄÄLP va hon har röstreserver när hon blir arg, denna lilla grebba. Det är tur att ja ä så gammal att det inte biter på mej... Fast det är påfrestande när man går ut o promenerar. Hon sätter sig på gatan var 5:e meter och kaninen får flyga en sväng - puh! Då ler hon stort innan hon springer tillbaka å andra hållet.

Hej, 
får jag också vara med?

Fick min efterlängtade son april 09, då jag närmade mig 42 =) 
Han föddes gravt tillväxthämmad i vecka 33, men mår idag som en prins och har precis börjat gå. 

Jag kommer varva föräldraledighet med uppdrag i framöver. Är egenföretagare. Står i kö till I ur och skur-dagis med önskad start våren -11. 

F vägde 1 210 gram och var 39 cm när han föddes. Vi fick stanna tre veckor på neo, och därefter kom vi hem med sk hemsjukvård i ytterligare tre veckor. Det var en chockartad start, men vår son visade sig vara en kämpe från allra första början. han har i dagarna dubblat sin födelselängd. Den dagen han 10-dubblat sin vikt blir det fest här kan jag lova =) Jag har engagerat mig ideellt i Föräldraföreningen för prematurfödda - det är oerhört givande - en form av bearbetning samt en chans att stötta andra som blivit föräldrar innan de var riktigt redo. 

Jag trodde länge att jag inte skulle få bli mamma någon gång. Det hann aldrig bli en kris för mig, jag tyckte livet hade mycket att ge ändå, och jag vägrade bli bitter. Men så gick allt vägen, och här är han nu vår lilla guldklimp. 

Tack för att tråden startat!

 

yupps från Sala...Silverstaden.

Född på Vås BB, bodde sen i Heby...sen mest i Sala.
Mamma i Sala, morbror och moster I Broddbo (där vi höll till i helgen)

Sala är "hemma"...hittar överallt men kommer aldrig flytta dit igen..när man vant sig vid nått större räcker inte Sala till. Bor ju i GBG nu men siktar på Uppsala inom en snar framtid..ett år eller så.

..åsså en bild på min Miriam: 

Vilka underbara bilder!

själv sitter jag här i köket medan min man försöker få Axel att somna i sin säng. han har skrikit tills han nästan kräks i 45 minuter nu. När det blir för jobbigt för honom lyfter min man upp honom men sedan börjar det igen så fort han läggs i sängen... fruktansvärt att lyssna på, skär i hjärtat.
Hittills har vi samsovit och jag har ammat honom till sömns men nu vill jag sluta amma... svårt
Någon som har några erfarenheter?