Anonym (Hur veta?) skrev 2010-05-07 07:35:01 följande:
Jag skrev för ett tag sen och då trodde "alla" här att mitt ex inte har någon depression, men nu när jag läser hur era är så tror jag nog det ändå.Han agerar precis likadant. Sticker huvudet i sanden och säger att allt är bra, fast med tillägget att här är det jag som har problem... Ju mer jag försökt prata med honom desto mer pratar han med alla andra utom mig.I vilket fall som, vi skiljer oss ju. Men det är hårt att ta.Jag hoppas verkligen era män "vaknar" upp och kan ta tag i det så att ni inte hamnar på samma ställe som jag. Det är jobbigt och sorligt att se den man älskar bara försvinna, på många sätt och vis.oviss: fy f-n för det dubbelspelet. Hoppas du har någon att prata med.
Så tycker inte jag att det var. Var det verkligen nån som skrev att han inte alls verkade deprimerad? Oviss tyckte det var tydligt att ditt ex var/är deprimerad, och jag nämnde asperger.
Om han är så oempatisk som du beskrev honom, och har varit sådan i många år, tror jag fortfarande att det är något mer, utöver en depression.
Du skriver att han tror att du har problem. Vad gör han för att hjälpa och förstå dig? Hur engagerad är han i att du ska bli frisk från de psykiska problem han tror att du lider av?
Visst kan det mycket väl vara så att ni båda mår psykiskt dåligt. I en destruktiv relation mår ingen bra, och till slut är det nog svårt att avgöra vem som blev sjuk först, och vem som är medberoende. I en sådan situation är det förstås svårt att stötta varandra. Ingen orkar. Båda är för svaga och i behov av kärlek och bekräftelse. Men om man börjar tävla om vem som är mest frisk och "normal", och använder ord som "psykiska problem" som ett skällsord - då handlar det inte längre om kärlek!