kasa01 skrev 2011-04-29 14:48:56 följande:
Lavinia och vombat, hur går det för er? Känns som att vi som hängt här över ett år nu kommit på ny kula, och många har bligit gravida igen. Hoppas ni ändå vill dela med er om vad som häner er... saknar er!!
Hej!
Har en tung period. Orkar inte ta allt i detalj mer än nedan. Men vill ändå kommentera vad du skrev Kasa. Som ni vet är det otroligt tungt att höra när andra blir gravida. Även om ni här förtjänar det mer än kanske någon så är det ändå inget undantag. Jag får helt enkelt en klump i magen för var och en av era graviditeter och försöker därmed att inte läsa här så ofta längre. Ledsen, men så är det bara. Men det är svårt, för det är här man fått den bästa stöttningen och jag undrar också hur det går för Vombat. Vombat, hur mår du?
Kortfattat: Fick ett värde på 2 den 11 april. Hade fortfarande 2 i tisdags vilket maken fick reda på i fredags per tel. Men det är fortfarande också något kvar i livmodern på nu 1.6 cm. Denna vill man operera ut mha exeres (=sugning), dvs samma metod man redan använde två gånger förra sommaren utan att få loss allt. Meningslöst tycker jag och min man som hellre vill att de går in med kamera (hysteroskopi) och "bränner" bort det, så att man åtminstone ser vad man gör. Men icke! Man vill nu först vänta med att ta ett nytt värde tilll 23 maj (=1 år efter "barnets" tillverkande, förra året). När det är noll=0 vill man göra en exeres och om det inte funkar sen ta hysteroskopi. Då hamnar i den här karusellen mitt i sommaren IGEN. Hatar detta så innerligt!!! Anledningen till att man inte vill göra hysteroskopi innan det är noll=0 är att man är rädd att man ska trycka ut molaceller i kroppen pga det övertryck man bygger upp i livmodern under op. Men varför man vill vänta till noll=0 för exersen är obegripligt. Antagligen är det rädda för att själva råka i klistret och bryr sig mer om det än det jag/vi går igenom. För dem är det ju skit samma om det tar ytterligare ett år verkar det som, jag är bara ett "fall". Själv har jag just fyllt 34 och har till skillnad från de flesta av er (verkar det som) inga barn innan. Men det handlar inte bara om det utan också om stressen att inte blivit av med det på över ett år, sommarförhållanden på sjukhus, en förstörd sommar till, ytterligare förbudstid och allmänt minskad förmåga att funka på jobb och i socialt liv.
Efter en "dramatisk" fredag, med en hysterisk jag, där vi försökte få tag på läkaren genom att åka till sjukhuset (via telefon går ju inte att få tag på förstås) fick vi åka därifrån då alla (utom katastrofkuratorn) hade slutat (vilken annan arbetsplats är helt tom på folk på en fredag kl 15???). I all stress och de sätt den visar sig på mig ringde jag en kompis och bad henne fråga sin pappa, som varit gynekolog i säkert 40 år om han kunde tänka sig att prata med mig. Vi pratade säkert 50 min och han höll helt med om att det bästa hade varit en hysteroskopi av flera anledningar (bla att klumpen antagligen är hård och förkalkad då det gått så lång tid och då blir det svårt att suga ut den) samt att göra den så fort som möjligt, bla av psykologiska skäl. Han tyckte, liksom vi uppfattat det, att 2 ÄR noll och att under 2 är det fråga om naturliga variationer och beroende av analysmetod. Det inte skulle vara någon fara med hysteroskopi eftersom värdet dessutom varit lågt länge nu (<10 sen feb). Så via honom hoppas jag nu komma till ett annat sjukhus. Vill inte namnge varken personer eller sjukhus i detta läge eftersom det inte är säkert att det blir en överflyttning och vi måste försöka få det så bra som möjligt även via där jag är idag.
Ni som är i Göteborg, vad heter era läkare?
Vraket (och andra): Du ska se till att få ett VUL tills de säger att slemhinnan i livmodern ser normal ut. Inte för att det hjälpt mig men jag har i alla fall vetat hela tiden att det inte ser ok ut, ända sen de två första operationerna. Skriv ner dina frågor. Se till att du får EN läkare som är ansvarig för dig och ställ frågorna till denna. Fråga tills du förstår och är nöjd med svaret.