Hej Vombat och ni andra!
Det gick bra verkar det som. Äntligen fick jag träffa en jättegullig läkare och flera av sköterskorna. Mitt värde låg nu på <1 och det verkar vara det minsta de kan mäta med metoden man använder så det är ju bra. Ni vet ju hur vi kämpade för att de skulle gå in med kamera och inte bara suga ut det och att min vanliga läkare sa att man kommer göra både och. För att ÄN en gång försäkra mig om att de verkligen använder kameran frågade jag opererande läkaren innan op vad man skulle göra. "Det som behövs sa hon glatt". Ja men både exeres och hyteroskopi (med kamera) då, eller? Nej, varför ska jag göra en exeres när jag har kameran säger hon då. Då ser jag ju vad jag ska göra. Och så säger hon något i stil med: Ja, jag vet inte riktigt vad min kollega fått det där ifrån (min ord läkare alltså). STOR lättnad och återigen ett tecken på att min läkare har ganska dålig koll själv, samtidigt som hon försöker verka tvärsäker och kunnig mot oss vilket istället leder till att hon blir otrevlig då vi ifrågasätter.
Hon ringde nu precis och det blev ett väldigt märkligt telefonsamtal. Hon ville meddela värdet och blev lite stum och ursäktande när jag sa att jag redan visste, att jag på eget bevåg både tagit och frågat om värdet och att jag inte hade några frågor om operationen eftersom op-läkaren kommer ringa ändå imorgon. Jag var tyst för jag hade inget att prata med henne om och hon var tyst som om hon väntade på att jag skulle ställa de frågor jag vill ställa, men inte till henne. Blev bara tyst och jag kände mig konstigt nog lite dum. Förtroendet är i botten för henne och efter återbesöket 14 juni hoppas jag att det är sista gången och att jag i fortsättningen får en annan läkare eller, när/om den tiden kommer, en mödravårdsspecialist från Varberg. Det är väl kanske detta som är personkemi, det stämmer bara inte helt enkelt, och det har både jag och maken kännt ända från början. Ja,det var den tråkiga biten, eller vad man ska säga.
Så som jag uppfattade resultatet av operationen då (med en liten reservation för att jag kanske inte uppfattat alla detaljer rätt, var grön i ansiktet under samtalet och några minuter efter vi pratat med op-läkaren spydde jag av morfinet):
Det verkar som att myomet jag tog bort för 2 år sen skapat lite ärrvävnad i livmodern. I denna ärrvävnad har typ moderkaksceller fastnat och säkert molaceller i detta också utan att ha lossnat vid varken två skrapningar eller en dos cellgifter. Sen har kroppen sugit ut allt och lämnat efter sig en hård vävnad med avvikande färg som också satt fast och bildat mer ärrvävnad. Så nu brände man bort allt och lade på någon gel som gör att sårytorna inte fastnar mot varandra innan det läkt (verkar som att det var detta man inte gjorde men borde gjort efter myom-op). Det fanns alltså ingen möjlighet alls att man skulle fått bort det med ytterligare en exeres utan, som vi hela tiden sagt, var man tvungen att gå in med kamera och bränna bort. Nu undrar man ju bara om man hade kunnat bränna bort det redan vid HCG 200 i oktober förra året (dvs 7(!!!!) j-a månder tidigare)...?
Uppföljning den 14:e alltså. Sen är det väl "bara" uppföljningen kvar. Kommer argumentera för augusti trots att värdet inte förrän i okt varit <4 i ett halvår. I augusti är det ett år sen andra skrapningen. Min teori är att efter andra skrapningen fick man ut all molavävnad förutom det som satt fast i ärret. Det motsvarade ett HCG på ca 200. Sen stannade det och jag fick cellgifter. Sjönk till ca 100 då cellgifterna lyckades ta med sig lite till. Sen stannade det av igen. Sen fick jag mens och mer sköljdes ut de tre närmaste mensen, fram till HCG 10. Sen gick det långsamt igen, kanske för att de sista molacellerna satt fast. Nu när man tog ut det var det inga synliga molaceller kvar (och det borde det ju inte göra då värdet är 0). Så... min poäng är att molacellerna aldrig varit aggressiva så att värdet därför gått upp utan det långsamma förloppet har berott på att det funnits celler kvar, ungefär som att man inte gjort en skrapning från början av molaresterna utan att kroppen skulle fått ta hand om molacellerna på egen hand. Därför tycker jag det borde räcka med det "vanliga" året istället för längre (då har det varit <4 i 4 månader vilket är lika länge som för den som nått 0 på 8 veckor och får ett halvår efter skrapningen). Men så gäller det ju bara att få min läkare att köpa detta. Och hon ska ju inte få ta några större egna beslut själv efter detta jag ju jag känna...Vombat, Kasa, Supermajsan och ni andra "gamlingar" hur låter detta i era öron? Är det dumt? Lindah6: Jag kanske borde kontakta den där "Kulas" istället. Han verkar bra på det här med uppföljningstider ?
Anonym (L): Sköönt att du inte fick molan. Se bara till att du trots negativt molabesked har en uppföljnngstid (en månad efter skrapning) där du lämnar ett grav test som ska vara negativt. Mitt var inte det efter första skrapningen trots att patologsvaret visade inga tecken på mola eftersom man bara fått ut den del som var normal (icke molaceller) i första skrapningen (partiell mola). Mitt gravtest var således positivt efter en månaden pga 74000 i HCG. Men jag kände mig å andra sidan lika "gravid" som jag gjorde innan första skrapningen med enorm bröstvärk och trötthet. Så mår du bättre nu jämfört med innan skrapningen så är det nog ingen fara. Men, som sagt, se till att de följer upp med gravtest, men det gör man ju efter alla typer av missfall så du har nog redan fått en tid.
Kram L