Mola/Druvbörd

Usch, blir tårögd av att läsa om dig och vad du går igenom. Du verkar stark så fortsätt så <3 Det är så hemskt, allt man ville var att bli gravid och vara lycklig och så fick man så mycket elände på köpet/istället...

Hur länge har du fått "de starkare" cellgifterna?! Vet du hur länge du måste ta dem?! Sjunker dina värden som de ska nu?!

tjejen88

Jag har haft de starkare cellgifterna i 9 veckor nu, om jag räknar rätt. När jag gick på dem låg jag runt 40, sedan sjönk det och stannade på ca 30. Förrförra veckan verkade det äntligen som om det lossnade och jag kom äntligen ner under 20. Tyvärr steg det förra veckan () är tillbaka på 30. Jag träffar min läkare i morgon igen, får se vad han säger om det, och hur denna veckas värde ser ut.

När jag är nere på noll så kör de två cykler med cellgift till, så det verkligen dör. Det innebär att när jag nått noll-värdet har jag åtta veckor cellgift kvar, och ungefär en månad återhämtning (sjukskrivning) på det.

Nettaan: Hur har dina värden sjunkit från maj?! Hur långt graviditetsförbud har du?!

Ja, det jobbiga är att man försöker tänka på annat och göra annat för att koppla bort allt, men det kommer alltid ifatt än... Vissa dagar är skitjobbiga, vissa dagar går jättebra! Man är ju ganska ostabil i botten och ibland känns det som allt går åt helvete :( Som du skriver är ovissheten jobbig, hur blir det för mig???

Hoppas allt kommer gå så bra det kan för dig!

Hisaferid: Fy, jag håller alla mina tummar för att det blir bra sen... Kämpa!!!

Hade det spridit sig på dig?! Hur såg lugnröntgen och så ut? Dum fråga kanske... Men Efter så mycket behandlingar osv, kan man bli helt friskförklarad/återställd och få ett "normalt" liv med nya graviditeter?! Det är nog det man oroar sig mycket för... att man inte ska kunna bilda familj och må bra igen?! Säg till om du tar illa upp av alla frågor, du behöver absolut inte svara!

Kram

Förra veckan kom jag ner under 10, och även om läkaren bara var försiktigt positiv kändes det jätteskönt! Samtidigt är jag lite rädd för att bli glad nu när det hoppar så mycket och beter sig så konstigt...

tjejen88: Jag tar inte illa upp av dina frågor! Har du hört nåt mer?

Nej, jag har inte haft den varianten som sprider sig (choriocarcinoma), utan en "vanlig" men aggressiv mola. Jag är lungröntgad, magnetröntgad och scannad ett antal gånger och inga fler härdar har hittats. Tumörvävnaden sitter i livmoderväggarna och jävlas, men har alltså inte gett sig iväg någon annanstans.

Enligt mina läkare så ska det inte vara några problem med graviditet när det här är över. Samtidigt är det klart jag nojjar lite, kanske inte så mycket för en ny mola, utan mer för hur alla cellgifter påverkar kroppen och senare då även ett foster. Jag är rädd att nåt annat ska gå snett och att jag inte ska orka det. På så sätt är det skönt att ha minst ett år att fundera, prata och känna efter.

Sen är det ju också så att familj kan man skaffa på fler sätt. Jag tänker som så, att är det inte meningen att vi ska ha egna barn, finns det ju massor med sätt att tillgodose "ta-hand-om"-behovet. Tex via fosterbarn eller adoption. Familj är, i alla fall för mig, inte synonymt med mitt biologiska arv, och då blir inte barnfrågan lika brännhet.
   Samma sak med mig själv - jag är ju inte den kvinna jag är för att jag kan skaffa barn. Min identitet bygger inte på hur väl mina äggstockar och livmoder fungerar (tänk förr när värdet som kvinna faktiskt berodde på det - huh!), utan jag har massa andra värden/intressen/människor runt omkring mig som inte påverkas av barn/inte barn.
   Lite flummigt kanske, blir så  sommarvärmen...

Jag har fått tid på måndag att röntga lungorna och ta nya blodprov och se vad som har hänt... Är livrädd för lungröntgen och för vad de ska hitta. Att det har spridit sig, eller vad det nu är de tittar efter?! Fy!

Gud så skönt :) Du är du under 10 äntligen :D Hoppas det fortsätter i den vägen nu så allt kan bli bra. Har du 1 års graviditetsförbud från när alla värden ligger på 0 eller hur ser det ut?! Förstår absolut hur du menar. Allting sker av en anledning, kanske finns en mening med allt även att det är ibland svårt att förstå hur det är tänkt...

Har du barn sen tidigare?! Hur gammal är du?!

:D

Bara en fråga jag har:
Om det är ett foster med i bilden, hur gör man då?

Esoada: I mitt fall hade fostret dött av druvbörden/molan som jag har förstått det... Tror oftast det är så, för att moderkakan inte fungerar som den ska... Men är inte helt säker!

Kanske inte så mycket svar på frågan :/

Hisaferid: Om värdena stiger igen, som för mig nu, finns det några tydliga symptom som man själv kan känna av som du vet?!

I mitt fall hade jag ett levande foster i v 19. Men det var många saker som inte var rätt på fostret så det hade inte överlevt en full graviditet. Därav var det ett lättare beslut att avbryta graviditeten och göra abort. Men det var väldigt jobbigt att kunna se ett rätt långt utvecklat "barn" när hon väl kom ut. Det var ju trots allt mitt barn, eller skulle ha blivit.

Det finns fall där barn har överlevt molan och fötts men jag tror inte någon har överlevt längre än 6 månader på grund av de kromosom fel som kommer med molan.