6 veckor kvar nu 
4 om jag har tur!
hur går det för alla?
Här knatar det på så sakteligen var på UL dagen föremidsommar då 12+0 och fick se en liten krabat därinne som efter det lilla man kan se så tidigt verkade ytetrst välmående *lite pust*
Men nu när jag fått kallelserna till RUL och det riktade hos kardiologen känner jag mig faktiskt lite panisk tycker de är lagda så SENT RUL blir 18+5 och kardiologen 20+0, förra ggn när vi vöäntade samuel gjordes dessa undersökningar när jag var 17+4 samt 17+6 för hur makabert det än låter så görs ju framförallt det riktade för att bekräfta att bebisen därinne är frisk och inte bär på et fel som Tristan hade då vi fick avbryta graviditeten i v 20+0 pga att han ej vbar livsduglig, som kontrollerna är nu, om det absolut värsta skulle återupprepa sig då är vi ju nästan förlångt gångna redan då det upptäcks, usch jag är bara skakig och gråtfärdigt illamående nu, känns inget bra alls men jag vet inte vem jag skulle kunna vända mig till för att få det ändrat utan totalt nervsammanbrott...
För mig rullar det på.. Är nu på v 28+5. Kan nästan inte förstå att tiden gått så fort. Var på TUL igår och plutten i magen växer precis som den ska.
Monique: kanske du kan ringa kvinnokliniken och be om att få komma på ul tidigare? Eller har du fått någon speciell läkare som ska följa er den här graviditeten? Isf kanske den kan hjälpa er. Inget kul om man ska behöva oroa sig onödigt mycket. Och med tanke på er historia borde det ju inte vara omöjligt att få komma tidigare. Kram!
Marijhae, tack 
Här ska det nog vara v 8+1 nu och jag mår hemskt illa. Kräks inte utan ständigt illamående. Känner igen det sen de tidigare två graviditeterna men det är ju jobbigt ändå. Hoppas att det försvinner om 1-2 veckor.
Hej allehoppa!
Har inte skrivit på evighet. Idag går jag in i v 21(20+0) o bara 17 veckor kvar,Peppar peppar :)
Vi va på RUL den 22/6 o fick se en frisk liten flicka. En Nelly :) På nått sätt käns de bara skönt att de är en flicka eftersom de gick bra med Julia.
Nästa vecka firar vi henne, hela 2 år fyller hon <3
Kram till er alla!
Hej! Har inte skrivit på ett tag. Är i v 21 nu och när vi gjorde rutin UL (v 18) så såg allt bra ut. Men jag var riktigt nervös innan och tårarna sprutade innan barnmorskan började undersökningen. Som tur var hade barnmorskan läst mina journaler så hon viste att sista ultraljudet vi gjorde med våran Oscar förra året visade att vår son höll på att dö i magen, så hon förstod min oro. Skönt att allt såg bra ut men har tyvärr moderkakan i framvägg så det kommer att dämpa rörelser utåt.
Jag började känna den här bebisens rörelser ganska tidigt, typ innan rutin ul. Nu känns han starkare men rör sig inte regelbundet. Det oroar mig, jag vill ju veta att han är där och mår bra. Som det är nu rör han sig så jag känner det med flera timmars mellanrum. Ibland är det helt tyst i magen från morgonen ända till kvällen innan jag känner några rörelser. Det är läskigt och obehaglig tycker jag. Om jag berättar att jag upplevde hur våran son helt slutade röra sig i magen i v 39 förra året så kanske ni förstår varför jag blir så orolig. Det var en sån obehaglig upplevelse att bara förlora kontakten sådär. Minns hur jag låg i sängen den där hemska förmiddagen förra året och puttade och buffade på magen för att få något svar, men det kom aldrig något svar och oron bara växte. Sen blev ju oxå våra värsta farhågor besannade när det faktiskt visade sig att Oscar höll på att dö i magen pga komplikation med moderkakan.. (Han dog ist 18 timmar efter urakuta snittet).
Ni som är gravida igen, hur gör ni för att tackla oron över att barnet kan sluta röra sig? Jag vet ju att det ännu är ganska tidigt och att jag kanske inte känner alla rörelser den gör men det skrämmer mig att bara känna den då och då. Jag tänker att jag inte ska oroa mig, men jag gör det ändå när jag inte känt den på flera timmar och jag måste orka stå ut resterande delen av graviditeten. Vad gör man?