Vi som väntar syskon till våra änglar del 10

Svärfars näve i trosorna!!!! FY!!!    

Jag håller inte med om det alls. Att de inte förtjänar att inte veta.

Det är bara ett snyggt sätt att inet stå upp för ditt barn du fött utan att förneka det för dig själv och andra. Det tycker jag är fruktansvärt. Om man ljuger för andra om att det inte hänt-vad händer i ens eget hjärta till slut? Att förneka att det hänt?

Snygg undanmanöver kallar jag det. ett smart sätt att slippa möta och stå för sitt förlorade barn..

Flåt inte meningen att låta hård men jag blir så så ledsen..varje gång jag hör det.

JennyCecilila> Inte meningen att göra någon ledsen...

Wusch, alltså. Nu är jag irriterad och skriver kanske litet hårt men..jag använder en snäll och mjuk och resonlig och låg ton. Ok?

Jo, det är väl oki att man tycker olika. Självklart. Mne jag hör det här överallt som ett jävla mantra. Och jag börjar bli riktigt less..Vi för inte vår situation framåt och alla som kämpar för oss för att vi ska få det bättre osv..dom förstör vi för -för att vi strävar bakåt och förstör det andra byggt upp före oss. vad vill vi ha för bemötande om det händer igen om tio år? Inget alls? Krytsa ut våra barn i en petriskål och få det som förr? För att ingen orkar berätta så att vi får en mer förstående omgivning.
Hur ska omgivning kunna lära sig att bemöta oss om de aldrig får chansen?

Första året var det viktigt men sen blablabla... jag har hört alla tio jag känner säga EXAKT samma sak-- de som är äldre i sin sorg. (Får ni hem flygblad?) Sen kommer det där.. alla förtjänar inet att få veta, det blir förstört då (Förstört- det är det tredje jag ofta hör).. hur kan någon någon alls förstöra kärleken till er barn? Är den så liten och skör att den inet håller att prata om?

Om man stoppar huvudet i sanden vartenda gång det blir litet jobbigt..Ni har alla här redan varit med om något fruktansvärt. Ska ni då sen inte orka stå för det? Hur trötta och hur ledsna man än är. Anledningen till att det överhuvudtaget finns grupper som spädbarnsfonden osv..är för att ngn vid något tilfälle bestämde sig för att stå för dte och prata om det. Vi klagar över att vi inte får stöd från FK när vi är nya i vår sorg, att läkare inte fattar osv. Hur ska vi kunna förbättra det här för oss själva och för andra efter oss om vi ständigt kär med "jag vill faktiskt inte berätta för alla eftersom alla inte förtjänar det" det blir som en enda cirkel -vi vill inet berätta för att andra inte fattar. Hur ska de någonsin fatta om ingen orkar/vill/törs? hur ska vi få igenom mer hjälp till fler som går igenom det här om alla bara sitter hemma i änglarummet och vågar prata bara här?

Vad får dte för konsekvenser? Jo, det blir som förr, när dte var fult och skamfyllt.
Är det bra? Vill vi verkligen inte förändra för våra barn som kanske en dag måste igenom det här? Vill vi inet att våra barn ska få det bättre än oss och bli bemötta på ett bättre sätt? Hur ska omgivningen förtjäna att bli berättade för? Om de aldrig får höra om det? hur ska de då lära sig att hantera det? Om vi inte berättar för omgivningen -hur kan vi då förändra att omgivningen blir bättre på att hantera det här?  Hur?

jag bara undrar hur? Jag fick 4 veckors sjukskrivning, minman med.
Andra fick två veckor och sen rakt till jobbet.
Hur ska de människor som hanterar det här begripa hur det känns när vi inte klarar av att prata om det för att det känns obekvämt?

ps.. en sak till.

Vem är det som inte förtjänar det? Och varför? Vad grundar man det på?
Nu utgår vi ifrån de som frågar om man har barn.
Varför förtjänar de att inet få veta det? För att de ställde en privat fråga?
Som förtjänar ett privat svar? Det handlar inte om att berätta det för alla man möter i sin väg. Men om någon frågar om man har barn eller hur många man har?
Då kan väl berätta. Säga ärligt.
De som frågar är bekanta eller på väg att bli. Varför skulle de då inte förtjäna ett ärligt svar? Det innebär ju i så fall att den som frågar inte heller har rätt att veta om man är gift eller bor i hus heller. Men dte är ingen som säger "Jag berättar det bara för de som förtjänar" när de frågar om sånt.
Klart det finns enstaka undantag när det kanske inte passar, men det är sällsynt.

Fråga er själva om det är fult idag? Fråga er om det fortfarande är skamfyllt.
Att inte förtjäna det är bara en omskrivning. Det är bara kvalicifierat skitprat.

Vem har sett till att spädbarnsfonden finns? Vilka har förändrat det så att det är idag?
Vem har sett till att lagen gäller tex från v.28 till v.22?
Vem har sett till att det finns bra stöd idag? Vem har sett till att vi blir bra bemöta när olyckan är framma?

Inte är det dom som stoppat huvudet i sanden och sagt:
"Alla förtjänar inte att veta". De som har förändrat och förbättrat för oss. Det är dom som står för det och inet förnekar sina barn.

När min farmor gick igenom det här..Gud, vilken historia.

Jag fick stöd och snälla gulliga barnmorskor och läkare.
Tack de som stått på sig och berättat och stått upp för att de förlorat sina barn.
Så att omgivningen kan förändras.

Hej tråden! Jag har varit förbi och läst några ggr lite sporadiskt men inte skrivit något. Är idag gravid i v.26+1 och har precis passerat tidpunkten för när vår Elma dog och föddes i juni 2006. Vi har sedan lillasyster Stella (juni 2008) som kom till oss efter många tårar, mycket ångest och två ivf och nu är jag gravid igen och denna gång helt spontant med lillskrutt med bf i början av juli Det är inte förrän de senaste veckorna jag egentligen på allvar förstått att jag är gravid och väntar BARN igen och med den insikten drabbades jag också av den stora Skräcken över vad jag återigen har att förlora. Det tog sig fysiskt uttryck i onda sammandragningar och jag är sjukskriven i två veckor men ska börja jobba halvtid igen nästa vecka. försöka iaf, för jag mår inget vidare. Vi  bara att tiden ska gå fort nu så jag får bebis till mig och slipper vara gravid mer.

Hinner se några bekantingar från tiden när jag hängde här under graviditeten med Stella Ser också min gamla FF-temparkompis Minimalla: så glad att du är gravid! Fick veta vad som hänt Lilly av vår gemensamma vän S men kom inte in på din sida och ett meddelande jag skrev försvann  ut i rymden och sen rann allt ut i sanden...

jag tror jag förstår vad Ica menar men  ordet förtjänar kanske inte är rätt ordval.

man möter många människor varje dag och jag tror inte man vill hindra människor från att höra smärtan och sorgen i förlusten av ett barn innebär... man vill ju inget annat än skrika ut sin smärt, ilska och frustration...

jag talar alltid om att jag har 4 barn men tyvärr bara 3 kvar i livet sen är frågan om personen i fråga är intresserad av min historia? det handlar inte om att skona människor från det svåra och tunga utan att jag själv väljer när jag vill berätta om det allra käraste jag inte fick behålla... varför dela med sig av sin historia med en människa som hellre börjar prata om sina fula rabatter?
Nä icke min sons historia är värd mycket mera än så.
Den som ger mig sina öron ger jag också mitt hjärta till.

Det är dessutom viktigt att poängtera att det finns inga rätt eller fel, alla måste få göra på det sätt som känns bäst för dem.
All sorg är individuell, alla individer är unika, ingen är större el mindre.

Ma Lu:välkommen hit *kramar om

ska åka och klippa mig och färga håret nu, ska bli skönt, sen åka för ny blodtryckskontroll, håll era tummar för mig vill inte ha nån äggvita i pinket och hoppas trycket gott ner till 140/90 igen... vill så gärna...

kramar till er alla

Hej alla! Förlåt att jag inte uppdaterade er i förrgår men jag var helt slut när jag kom hem och igår hände det en jobbig sak så jag har inte varit på humör att logga in. TUL gick jättebra!! Ni kan gå in på bloggen och läsa om det www.vithuset.blogspot.com

Lillasyster växer som hon ska och mängden fostervatten är normal, så allt är frid och fröjd. Läkaren sa att runt v.37+0 kan vi komma in för en bedömning om igångsättning då de känner på tappen. Och det ska min bm boka in tid för, förhoppningsvis redan imorgon när jag ska träffa henne. V.37+0 är den 13/7 och jag ska tjata mig till en tid den dagen, kan bm boka in det redan imorgon så kommer hon ju förmodligen göra det också, hon vet att jag behöver ett datum att rikta in mig på.

Igår när jag körde till jobbet så körde jag på en 50-väg och inför en snäv kurva skulle jag bromsa in, men det hände INGENTING. Det hade ju snöat (igen, jävla snö) och alla bromsar in inför den kurvan så det hade bildats en isbana där eller nåt för bromsarna tog absolut ingenting. Så det enda jag kunde göra var att försöka väja så att bilen inte åkte rakt in i stolpen. Lyckades väja ganska bra och stolpen tog på bakpartiet på bilen istället men jag åkte hem istället för till jobbet och vi fick byta fälg och bakpartiet på bilen måste bytas ut. Däcket klarade sig iallafall, och det var PRECIS så bakdörren klarade sig också. Med mig och bebisen är allt bra, jag körde ju så långsamt så det är absolut ingen fara med oss. Men pga gårdagen så sitter jag nu på jobbet och är på sjukt dåligt humör. Jag är bara arg och förbannad och jag vet inte hur jag ska bli på bättre humör. Jag är trött på den jävla snön, jag är inte van vid så mkt snö eftersom jag är från Göteborg och nu har det varit snö sen november och jag är FÖRBANNAD! Ska det va såhär varje år? snyft..... jävla snö. kram på er alla!

Förlåt att jag är så gnällig men det är en sån där dag idag, jag är bara så arg att jag vill gråta...