Äntligen är vår efterlängtade prinsessa här! Vår dotter och Elliots lillasyster heter Matilda Monia Zetterquist. Hon föddes 15 juli 2010 kl. 00.09. Hon var 50 cm lång och vägde 3470 gram. Vi är världens lyckligaste föräldrar!
Jag heter Charlotte, är 30 år och bor med min sambo Johan, vår dotter Matilda och vår katt Puzzla i Söderhamn. När vår lille son Elliot föddes den 17 mars 2009 (BF+2) hade hans hjärta slutat slå. Han dog i plötslig spädbarnsdöd och är ett änglabarn men kommer alltid finnas kvar hos oss, i våra tankar och i våra hjärtan.
Lille vackre Elliot... 52cm lång, 3330gram
Elliot... mamma och pappa älskar dig för evigt!!!
Jag fick värkar på kvällen v.40+1 och ringde in men de sa att vi kunde stanna hemma ett tag till. Jag sov ingenting på hela natten och tidigt på morgonen åkte vi in för vi ville bara kolla ifall livmodertappen hade öppnat sig nåt för mina värkar hade inte ökat något. Barnmorskan letade och letade efter hjärtljud men hittade inget, men jag fattade liksom inte vad hon höll på med så jag oroade mig inte alls. Trodde det var fel på maskinen eller nåt. Så vi bytte rum men den maskinen fungerade inte heller, trodde jag.... sen när de kallade in läkaren för ett ultraljud, DÅ blev jag rädd. Och när två barnmorskor och läkaren tittade på skärmen och såg helt bedrövade ut då fattade jag att nåt var fel. Och när läkaren sa att det inte fanns några hjärtljud.. då blev allt svart, kroppen frös till is och hela kroppen började skaka. Kunde inte prata eller andas eller kontrollera en enda kroppsdel. Klockan 21.28 föddes han och efter obduktionen så fick vi veta att det var moderkakan som slutat fungera och att han dött av syrebrist.
Det värsta är att kvällen innan vi åkte in kände jag att han hade hicka... och några timmar senare dog han. Tänk om vi åkt in tidigare? Tänk om... tänk om...? Men värkarna var ju inte alls starka och de sa ju att vi skulle stanna hemma. Inte trodde vi att vår lille Elliot var på väg att dö. Förmodligen dog han någon gång under natten.
Det är helt ofattbart att världens sötaste bebis inte får leva.
Och nu... är vi gravida igen, för tredje gången. Jag plussade den 23/11 2009. Vi håller alla tummar och tår för att allt går väl denna gång...
"Förlorade jag mitt barn?
Nej, jag fick ett barn.
Mitt barn förlorade livet
men han fick min kärlek
och vann mitt hjärta.
Men se inte på mig med rädsla!
Fråga istället om mitt barn
precis som ni nyfiket skulle göra
om mitt barn ännu levde"
Den 24/6 2009 plussade jag men i v.10 fick vi reda på att fostret inte levde. Diagnosen blev inte missfall utan missed abortion (ma).
Graviditeten med Elliot:
9 juli 2008: Plustecken!
10 juli 2008: Ett till plustecken! (man måste ju vara på den säkra sidan)
22 juli 2008: Inskrivning MVC, fick reda på beräknat förlossningsdatum (11/3 2009)
24 juli 2008: 7 veckor har gått och vi går in i vecka 8!!
20 aug 2008: Besök nr 2 hos MVC
3 okt 2008: Besök nr 3 hos MVC
25 okt 2008: Johan och jag förlovar oss!!!
9 okt 2008: UL!! Längtar...!
29 okt 2008: Besök nr 4 hos MVC
3 nov 2008: Läkarbesök MVC pga lågt blodtryck. Får även veta könet: En liten kille!
3 dec 2008: Besök nr 5 hos MVC, kollade blodgrupp, bebben har 144 i hjärtslag och den lille rackaren ligger redan med huvudet neråt.
9 jan 2009: Besök nr 6 hos MVC. Järnvärdet är fortfarande lågt (111) så jag ska fortsätta äta järntabletter 2ggr/dag. Men de gör att jag får förstoppning så jag måste försöka dricka mängder av vatten nu de sista veckorna. Bebis är nästan helt fixerad nu, ligger med huvudet neråt. Jättelångt ner verkar det som, hehe. Kändes så när bm kände efter iallafall.
Har mkt sammandragningar nu, minst 10 st per dag. Inte så bra, så jag har fått stränga order om att ta det väldigt lugnt och göra allting extra långsamt. Jag ska dessutom skriva upp hur många sammandragningar jag får varje dag.
Hjärtslagen låg på 144 igen, magen växer som den ska. Jag väger nu 72 kilo.
21 jan 2009: Besök nr 7 hos MVC. Hjärtljuden ligger på 148, mitt järnvärde ligger på 117 och blodtryck 110/60. Bebisen är fortfarande ruckbar men ligger ju med huvudet neråt och börjar fixera sig nu. Enligt barnmorskan är min mage "helt perfekt"
Jag väger nu 75 kg.. hjälp..
Eftersom jag har haft så mkt sd så ska jag till läkaren den 27/1 för att de ska kolla om livmodertappen öppnat sig nåt.
27 jan 2009: Läkarbesök pga att jag haft så mkt sammandragningar. Hon kontrollerade livmodertappen men den var inte öppen som tur var, den var 3,6 cm lång vilket jag antar är normalt, hehe. Hon kände direkt att bebisen fixerat huvudet på bäckenet vilket tydligen är lite tidigt för en förstföderska.
5 feb 2009: Besök nr 8 hos MVC
20 feb 2009: Bebis är nu heeeelt fixerad
6 mars 2009: Fått en ny bm eftersom min förra har slutat. Vi skriver in mina önskemål angående förlossningen i journalen. Hjärtljud 144.
13 mars 2009: Besök nr 11 hos MVC
15 mars 2009: BF!
17 mars 2009: Elliot Julius Andersson Zetterquist föds som en liten ängel kl. 21.28. Han var så varm när han lades på mitt bröst...
Jag heter Charlotte, är 30 år och bor med min sambo Johan, vår dotter Matilda och vår katt Puzzla i Söderhamn. När vår lille son Elliot föddes den 17 mars 2009 (BF+2) hade hans hjärta slutat slå. Han dog i plötslig spädbarnsdöd och är ett änglabarn men kommer alltid finnas kvar hos oss, i våra tankar och i våra hjärtan.
Lille vackre Elliot... 52cm lång, 3330gram
Elliot... mamma och pappa älskar dig för evigt!!!
Jag fick värkar på kvällen v.40+1 och ringde in men de sa att vi kunde stanna hemma ett tag till. Jag sov ingenting på hela natten och tidigt på morgonen åkte vi in för vi ville bara kolla ifall livmodertappen hade öppnat sig nåt för mina värkar hade inte ökat något. Barnmorskan letade och letade efter hjärtljud men hittade inget, men jag fattade liksom inte vad hon höll på med så jag oroade mig inte alls. Trodde det var fel på maskinen eller nåt. Så vi bytte rum men den maskinen fungerade inte heller, trodde jag.... sen när de kallade in läkaren för ett ultraljud, DÅ blev jag rädd. Och när två barnmorskor och läkaren tittade på skärmen och såg helt bedrövade ut då fattade jag att nåt var fel. Och när läkaren sa att det inte fanns några hjärtljud.. då blev allt svart, kroppen frös till is och hela kroppen började skaka. Kunde inte prata eller andas eller kontrollera en enda kroppsdel. Klockan 21.28 föddes han och efter obduktionen så fick vi veta att det var moderkakan som slutat fungera och att han dött av syrebrist.
Det värsta är att kvällen innan vi åkte in kände jag att han hade hicka... och några timmar senare dog han. Tänk om vi åkt in tidigare? Tänk om... tänk om...? Men värkarna var ju inte alls starka och de sa ju att vi skulle stanna hemma. Inte trodde vi att vår lille Elliot var på väg att dö. Förmodligen dog han någon gång under natten.
Det är helt ofattbart att världens sötaste bebis inte får leva.
Och nu... är vi gravida igen, för tredje gången. Jag plussade den 23/11 2009. Vi håller alla tummar och tår för att allt går väl denna gång...
"Förlorade jag mitt barn?
Nej, jag fick ett barn.
Mitt barn förlorade livet
men han fick min kärlek
och vann mitt hjärta.
Men se inte på mig med rädsla!
Fråga istället om mitt barn
precis som ni nyfiket skulle göra
om mitt barn ännu levde"
Den 24/6 2009 plussade jag men i v.10 fick vi reda på att fostret inte levde. Diagnosen blev inte missfall utan missed abortion (ma).
Graviditeten med Elliot:
9 juli 2008: Plustecken!
10 juli 2008: Ett till plustecken! (man måste ju vara på den säkra sidan)
22 juli 2008: Inskrivning MVC, fick reda på beräknat förlossningsdatum (11/3 2009)
24 juli 2008: 7 veckor har gått och vi går in i vecka 8!!
20 aug 2008: Besök nr 2 hos MVC
3 okt 2008: Besök nr 3 hos MVC
25 okt 2008: Johan och jag förlovar oss!!!
9 okt 2008: UL!! Längtar...!
29 okt 2008: Besök nr 4 hos MVC
3 nov 2008: Läkarbesök MVC pga lågt blodtryck. Får även veta könet: En liten kille!
3 dec 2008: Besök nr 5 hos MVC, kollade blodgrupp, bebben har 144 i hjärtslag och den lille rackaren ligger redan med huvudet neråt.
9 jan 2009: Besök nr 6 hos MVC. Järnvärdet är fortfarande lågt (111) så jag ska fortsätta äta järntabletter 2ggr/dag. Men de gör att jag får förstoppning så jag måste försöka dricka mängder av vatten nu de sista veckorna. Bebis är nästan helt fixerad nu, ligger med huvudet neråt. Jättelångt ner verkar det som, hehe. Kändes så när bm kände efter iallafall.
Har mkt sammandragningar nu, minst 10 st per dag. Inte så bra, så jag har fått stränga order om att ta det väldigt lugnt och göra allting extra långsamt. Jag ska dessutom skriva upp hur många sammandragningar jag får varje dag.
Hjärtslagen låg på 144 igen, magen växer som den ska. Jag väger nu 72 kilo.
21 jan 2009: Besök nr 7 hos MVC. Hjärtljuden ligger på 148, mitt järnvärde ligger på 117 och blodtryck 110/60. Bebisen är fortfarande ruckbar men ligger ju med huvudet neråt och börjar fixera sig nu. Enligt barnmorskan är min mage "helt perfekt"
Jag väger nu 75 kg.. hjälp..
Eftersom jag har haft så mkt sd så ska jag till läkaren den 27/1 för att de ska kolla om livmodertappen öppnat sig nåt.
27 jan 2009: Läkarbesök pga att jag haft så mkt sammandragningar. Hon kontrollerade livmodertappen men den var inte öppen som tur var, den var 3,6 cm lång vilket jag antar är normalt, hehe. Hon kände direkt att bebisen fixerat huvudet på bäckenet vilket tydligen är lite tidigt för en förstföderska.
5 feb 2009: Besök nr 8 hos MVC
20 feb 2009: Bebis är nu heeeelt fixerad
6 mars 2009: Fått en ny bm eftersom min förra har slutat. Vi skriver in mina önskemål angående förlossningen i journalen. Hjärtljud 144.
13 mars 2009: Besök nr 11 hos MVC
15 mars 2009: BF!
17 mars 2009: Elliot Julius Andersson Zetterquist föds som en liten ängel kl. 21.28. Han var så varm när han lades på mitt bröst...
Ålder
44 år
Barn
15 år
Civilstatus
Förlovad
Föräldratyp
Heltidsförälder
Ung förälder
Änglaförälder
Personlighet
Ambitiös
Glad
Kontrollfreak
Nyfiken
Omtänksam
Snäll
Social
Tänkare
Intressen
Barn
Dator/Internet
Djur
Film/TV
Heminredning
Matlagning/Bakning
Musik
Shopping
Musik
Barnmusik
Klassisk
Musikal
Pop
Rock
Schlager
Husdjur
Katt