30+ som väntar/har fått syskon, del 8
Häftigt Resande!
Kasperina: Så skönt att allt var bra med den lilla!
Ego: Idag blev jag långhårig Har satt extensions så nu har utseendet förändrats något
Ego2: Hugo satt själv för första gången idag! Han satt länge och något framåtlutad men helt själv ändå.
Ego3: En liten fråga,, Någon som känner igen sig i detta..? Agnes som blev 3 i Juli har börjat bli så lättilsken, gnäller och är inte enbart den glada tjej som hon var förut. Hon kan vara jätteglad men säger man eller gör fel i hennes ögon är det raka motsatsen. Jag vet inte om det är en trotsfas som ska förväntas gå över lika plötsligt eller något annat. Först trodde jag bara att hon var trött för hennes tålamod är verkligen minimalt, men så länge man gör allt på hennes villkor är allt super. Ett exempel som fick mig att undra - ikväll när jag la henne i sängen ville hon se på film. Då ville jag bara förklara för henne att hon enbart fick se en film, inget mer, men hon satte sig direkt på tvären när jag bad henne lyssna på mig. Vände sig bort och var allmänt tjurig. Då sa jag att jag inte tänkte slå på någon film utan bara gå ner. Hon skrek "jag vill se på fiiiilm" och var inte det minsta snäll i tonen. Sa att om inte hon vill lyssna på mig så lyssnar inte jag på henne. Vips var tonen annan "jag ska lyssna mamma" och hon var därefter sockersnäll, lyssnade och godtog det jag sa och fick därefter se på filmen.
Jag är bara så orolig att hon ska trotsa sig igenom allt och bli en bortskämd liten snorunge, men ibland är det lättare att bara godta som hon vill ha det för att slippa dessa skrik och gnäll. Testar hon bara gränser eller kan det vara så att det är något hon faktiskt är missnöjd över?
När jag säger "mamma älskar dig", svarar hon med ett tvärt nej och vänder sig bort. Jag vet inte helt hur jag ska bemöta henne. Kan det vara något hon är missnöjd lver och behöver få ventilerat och bli lyssnad på eller är det helt enkelt bara trots? Frustrerande och konfunderande.
Råd mottages tacksamt