30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Cilla, vad gullig du är! Jag säger som stramalj, sjalarna är rätt likvärdiga, de i trikå. Men Minimundus är lite smalar och finns i en kortare variant om hon är liten. Sempers magdroppar kan vara ett tips med. Vet mamman att det kan vara bra att låta bli stark mat och mat med vitlök, lök, bönor mm. Ev även mjölkprodukter kan vara bra att vara försiktig med om man har ett känsligt barn. En del av de som har kolik är ju också allergiska, men det är det väl lite tidigt att sia om. Sedan kan det ju vara så att familjen är oförberedd på att bebisen inte har dygnsrytm i början och att de skriker rätt mycket, då kan det ju vara skönt att få höra att det är så för de flesta...

Kate, så himla skönt att det känns så bra med matningen! Hur går det med storasyster? Hur gör ni med förskola?

Angående amning så har det gjort hemskt ont för mig i början, som någon slags nervsmärta,(förutom sår och sådant). Med A hade jag ont i flera månader, jag fattar inte att jag orkade kämpa så, men jag var så glad sedan att jag gjort det för när jag fick till det och fick honom att ta rätt tag, fick bort bort svamp och mjölkstockningar så fungerade det ju hur bra som helst. Med E och lillA hade jag bara ont de tre första veckorna, och visste jag ju att det går över, så då var det lättare att stå ut. Men jag har verkligen förståelse för de som vill lägga ner det hela. OM du, nr2, väljer att amma skulle jag rekommendera att ta all hjälp du kan från början, så att bebis får bra tag om bröstet direkt (tex stanna några dagar på BB eller ringa amningshjälpen tidigt eller innan bebis kommit), att du är förberedd med salvor mm och har stöd från de runt omkring.   

  

Och ursäkta mitt slarvigt skrivna inlägg. Idag har lillA för ovanlighets skull varit väldigt gnällig och bara nöjd korta stunder och då i en viss ställning i min famn. Så det är lite lurigt att skriva. Och aj min rygg

Snow, jag tror jag glömde skriva att det var fina nyheter iaf!

Minns ni min kollega som förlorade ditt barn i juli, 9 dagar över tiden. Hon är nu i vecka 12. Allt ser bra ut! De sa första att inget fel hittats på barnet eller modern, men plötsligt fick hon vid annat besök (så dåligt) veta att det troligen var infarkt på moderkakan ändå, så hon får ta sprutor med blodförtunnande (kommer inte på namnet nu, fast jag eg vet det).

Snos, just det, så heter medicinen.

Mosing, nej det blir hennes fjärde nu, hon har två lite större barn innan med annan partner. Hon verkar förhållandevis lugn.
Jo, jag har ju kollat disken i ryggen och fått övningar, mer kan man inte göra. Försöker göra mina övningar flitigt, men har inte fått till att träna något mer. Nu i natt råkade E sparka precis där också jämrans så ont det gör.

Resande, så slitigt med klängig bebis. Vissy borde han vara runt 19 veckor? Då har många barn en klängighetsperiod. Det är en sk utvecklingsfas. Har du läst boken att "växa och upptäcka världen"? Där beskrivs perioderna så bra. Enl dem så blir fasen kortare och lättare om man försöker ge mer av det barnet verkar behöva. Just den fasen menar de kan vara typ en vecka, medan faserna innan, tex vid 12v, bara brukar vara några dagar. Så håll ut och ge så mkt närhet du orkar. Ofta sammanfaller det med mjllkproduktionsökning så de blir ofta snuttigare med.
Bra av dig att prata med BVC med! Jag tänker också att sömn (och mat) för dig är A och o just nu.

Jossan, typiskt att inlägget försvann. Många barn kan ju vara väldigt aktiva och så lugnar det ner sig vid skolålder. Det är bl.a. Därför man inte eg kan sätta adhd-diagnos före 7års ålder. Innan man gör utredning för hög aktivitet skulle jag rekommendera föräldrautbildningskurs för att få mer verktyg att hantera situationerna. Det har man ju nytta av oavsett om man sedan skulle få diagnos eller inte. Kan skriva mer sedan. Sitter på bussen nu. Stor kram till dig!

Cilla, vad fint! Och så härligt att det givit utdelning på en gång. Vi tänker väldigt mycket så hemma hos oss också, att det inte är så lönsamt att bråka och att det definitivt inte är så roligt. Vi försöker minimera tillsägelser för småsaker och har två grundprinciper, man ska vara snäll mot andra och man ska vara rädd om saker. Det viktigaste man har i livet är ju relationer, så vi tycker det är viktigt att lära sig hur man ska vara mot andra. Vår tanke är att annat kommer av sig självt efter hand, (som tex vett och etikett vid matbordet). Vi har det ju väldigt lugnt hemma hos oss, det är nästan aldrig bråk och när det är det är det för att jag tappar tålamodet med Es alla ritualer och envishet med, i mitt tycke, bagateller. Det är tack och lov inte så ofta. Fast det är nog så att E är ett relativt enkelt barn på alla andra vis. Och så har han ju varit enda barn så länge, så det är förstås enklare för oss. Det hjälper förstås även att maken alltid är lugn som en filbunke, jag har nog knappt hört honom höja rösten, (men han har pondus på ett annat sätt som gör att andra, även barn, alltid lyssnar på honom).
Men jag tänker mycket så som du, att man oftast inte behöver bråka. Ofta är det ju att barnet bara inte klarar av att hantera situationen och inte förmår bättre utifrån de förutsättningar som det har (hunger och sömn spelar ju också in). Klarar man då själv att hålla huvudet kallt är väldigt mycket vunnet tror jag.Även jag har mantran för mig i sådana situationer "han är bara 5 år, han gör så gott han kan" och liknande. Vi försöker också prata om hur man vill att barnet ska göra, (eller hur man i familjen ska lösa situationer som inte funkar så bra) vid tillfällen där vi har det trevligt. Ibland verkar han inte ta in det, men så hör man sedan värderingen i någon annan situation Det är häftigt.

nr2, jobbigt med illamåendet och berg- och dalbanan. Kan bara säga att jag lider med dig och hoppas att tiden går så att du kommer till en period när det blir lite lättare.

Zenobia, stackaren, usch det låter inte alls roligt. Jag har inte så mycket mer input. Vi brukar köpa proviva juice om E är så dålig och det brukar han se som "sjukdricka" och göra sitt bästa för att få ner. Men det kanske svider för mycket?

Stramalj, tack för tips, har köpt appen, men inte provat. Har tyvärr 0 energi sedan någon vecka tillbaka. Och så ramlade jag i trappan i dag, med lillA i famnen, men klarade att stå på benen tack och lov så hon blev bara rädd. Jag vek dock foten på något märkligt sätt (landade på ovansidan av foten) så det värker som tusan och jag kan knappt stödja på den.

Hade massa mer att skriva, men har nu legat inne hos E en bra stund för han har växtvärk. Och jag inser att det inte är många timmar kvar tills han vill gå upp (kl 05.30 ca) så bäst att släcka...och innan dess blir det väl ett par amningar och förmodligen kommer E och "trängs" om en stund med.

Kikar in snabbt och vill bara skriva till Gabi att om det verkar som att mjölkfri kost funkar så prova inte med mjölkprodukter än! Det tar ca 3v innan det går ur helt. Och fyller du på nu så kan det bli bakslag, dessutom triggar du (om hon är allergisk och inte bara lite känslig) hela immunförsvaret och hon kan reagera på fler saker. Mitt tips skulle vara att fortsätta utesluta ett par veckor till och sedan prova (vid något tillfälle ni är friska och allt är som vanligt) så ni kan utvärdera.
Och det finns god choklad gjord på rismjölk, även mörk choklad är ofta utan mjölk. Baka funkar med havregrädde eller havremjölk. Undvik att ersätta med sojaprodukter för det kan de bli allergiska mot. (Hände med E tyvärr).

Jag är lite trött och hinner inte skriva så mycket. Maken har fått för sig att börja någon behandling mot sin tinnitus och det innebär 30 min på morgonen och 30 på em. Det tar ca 10 min med bil dit, så två timmar om dagen går bort (och mina sovmorgnar har rykt).

Gabi, förlåt om jag är jobbig nu, men getmjölksproteinet är väldigt likt komjölksproteinet, så det finns risk att hon reagerar på det med

Grattis till lyckade ultraljud! Så himla skönt!

Gabi, skönt att det inte verkar bli någon reaktion. Jag ska till allergikliniken med lillA imorgon och göra pricktest.

Kate, tack för att du delar med dig av din förlossning. Vad tråkigt att du inte helt insåg vad du hade behövt förrän efteråt. I efterhand verkar ju tältdrömmen ha velat signalera det till dig. Ang dämpning av ljud och ljus så har de när det närmat sig de sista krystvärkarna plötsligt simmar ner ljus och allt varit dämpat. Nu senast när lillA kom och de simmade ljuset blev jag så glad för då var det uppenbart att det var nära...

Resande, jo jag vet att jag är lite snäll, men på senare tid har jag verkligen försökt rutit i. Det ger ibland lite utdelning, men här var det kompakt motstånd. Om han inte får prova detta nu i åtta veckor, så vill han köpa hem den utrustning som krävs och den kostar 35000kr. Det är verkligen inget vi har råd med, tycker jag (som inte ens tror på metoden) så det blir liksom lite svårt läge. Han tycker att det borde vara bra för mig med som har mycket smärtor i kroppen. Men jag är mycket skeptisk. Just nu är jag dessutom arg som ett bi och utmattad samtidigt, så jag borde inte skriva här för jag blir både gnällig och onyanserad...
För att vara mer nyanserad funderar jag på om det är någon slags manlig förlossningsdepression. Det blev så här efter E med.