30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Läser om era KUB-sifror och inser att 1:485 som vi fick på trisomi 21 jämförelsevis inte är så bra... Min bakgrundsrisk är ju 1:200 så jag tyckte det var kanon att risken var hälften så stor men...
Där jag gjorde testet sa de att allt som låg under 200 var en hög risk och allt över 200 var en låg risk. Nånstans ska de dra gränsen trots att det inte är så stor skillnad på 199 och 201. Svårt att veta om dessa tester lugnar en eller gör en mer orolig.

Hoppas att ni alla har det bra!
Själv är jag aptrött och mår lite illa igen. Nu i vecka 17. Varför? Funderar på om illamåendet har med järntabletterna att göra. Nån annan som mått illa av dem?
Min BVC-sköterska tyckte jag skulle börja med järn direkt efter inskrivningen som var i vecka 13, eftersom jag hade ett lågt värde på järndepåerna. Hade bara 6 i värde och för att va "godkänd" ska man tydligen ha över 60.

Fialia: Det finns ju alltid siffror som är bättre så klart, men det är ju ändå ett bra resultat du har fått och det finns ju ingen anledning att oroa sig (fnyser lite åt mig själv som säger så om oro... men så är det ju lättare sagt än gjort också.) Det är ju väldigt positivt att din reella risk är mindre än bakgrundsrisken.

Jag mådde illa av järntabletterna i början, men mot mitten av graviditeten har det gått bra att äta dem. Den här gången äter jag bara en niferex varannan dag, förra gången var det två om dagen . Trötthet och illamående verkar ju gå hand i hand ibland och det är ju inte alltid lätt att ta sig en tupplur nu för tiden. Hoppas illamåendet ger vika snart.

Lena: Ååååh blygdbenet... mitt onda har återvänt och verkar ha bestämt sig för att stanna. Det gör ju så ont! Känns som om någon stått och sparkat mig mellan benen. Har plockat fram bältet, men det är så bökigt tycker jag, inte direkt diskret att ta på och av. Ska rådfråga bm på måndag. Kanske det blir en tur till sjukgymnasten och förhoppningsvis en plats till vattengympan.

Mini: Tack för feedback om järntabletter och oro! 2 järntabletter om dagen låter lite jobbigt minsann. Det här med att mäta depåerna måste va ganska nytt.  Det gjordes inte för 2,5 år sen i alla fall.
Angående oro så är det ju precis som du säger, lätt att tänka att man inte ska oroa sig och svårt att låta bli. Speciellt om man har dina erfarenheter! Kram!

Mini: Mm, man känner sig verkligen blåslagen mellan benen Ska också höra med BM om vattengympa. Gick på det sist, men då hade jag inte lika ont heller.

Fia: Jobbigt att du mår illa igen. Men som Mini skriver så går det förhoppningsvis över snart! Om inte kanske du kan testa någon annan sorts järntablett, om det kan vara den som gör att du mår som du gör?

Jag kanske också borde börja med järntabletter snart för att undvika att förlora mycket blod och få dåligt blodvärde som jag fick sist. Men jag väntar nog lite till tror jag

Hej på Er!
Evigheter sen jag skrev ngt. HAr det lite tufft nu både med att få ihop vardagen och med humöret. Sambon är för första gången ute på ett 4 veckors pass (han brukar ju bara vara ute 2 som ni kanske minns) och det är inte kul.... Jag var ju rätt slutkörd innan och det har ju liksom inte blivit bättre. Allt hade ju varit lättare om man hade fått sova på nätterna, men lillebror har inte förstått att han ska sova hela nätterna ännu. Det får bli tag med hårdhandskarna när P kommer hem för just nu orkar jag inte vänja av honom med nattamningen. Har mkt hjälp från mor och svärmor vilket ju är guld värt, men det är ju inte riktigt så man vill ha sitt liv. När de är här måste de dessutom sova över eftersom de bor en bit ifrån och det gör ju att man inte riktigt får ett "normalt" liv eller vad man ska säga. Men det är ändå guld värt att ha dem för ibland får jag helt enkelt inte ihop det mentalt.. Och jag är så fruktulöst trött på att vara ensam med allt. Jag har mått riktigt dåligt en tid men har som tur är fått kontakt med en psykolog via kuratorn på BVC som jag hoppas ska kunna hjälpa mig. Jag läser här allt som oftast, men har sällan tid/ork att skriva. Men jag finns här iaf

Såg att ni diskuterade KUB siffror och jag fick ju siffran 1:17 för trisomi 21 vilket ju inte var så bra. Jag fick därför göra MKP och där visade det ju sig att allt var bra. Men det var hemskt nervöst innan jag fick svaret. Det hjälpte liksom inte att BM sa till mig att "det var 16 vinstlotter och en nitlott". M a o tror jag inte att någon av er behöver oroa er över era siffror som ju var jättebra

Nej, får ta och hoppa i säng. Hoppas kunna titta in imorgon också!

LaGallina - Fy så jobbigt du har det! Jag kan inte ens föreställa mig att vara själv med barnen 4 veckor i stöten, särskilt inte med så små barn som dina. Skönt att du fått tag på en psykolog iaf. Ursäkta att jag frågar, men hur tänker ni ang. sambons jobb? Är det otänkbart att han försöker hitta något "vanligt" jobb?
Och visst är det toppen med mamma och svärmor som ställer upp och hjälper till, men det förstår jag ju är inte dem du har tänkt dig att dela vardagen med. Kram!

Fia: Här är 1:200 också gränsen för hög risk. Jag mår jätteilla av järntabletter så jag har (liksom förra gången) gett upp. Förra gången kunde jag börja igen senare i graviditeten, så jag hoppas på ramtiden denna gången också. Hade helt OK värde i v 7 så efter det har jag strejkat på obestämd framtid . Har en kompis som mådde jätteilla, men när hon slutade med järn (jag sa hur ajg mådde av dem) så mådde hon genast bra igen. Hon kunde okcså börja senare. Jag mår mindre illa av vanliga vitamintabletter än av järntabletter. De som är för kvinnor brukar ju ha mer järn i. Jag tänker att det är bättre att äta dem och å i sig lite järn, än inte alls.
Att mäta järndepåerna är nytt, det sa min bm ia. De gjorde inte det förra gången på mig iaf. Jag hade helt OK denna gången, för de har inte sagt att det inte var det

Kram Gal! Tänker på dig ofta, har ju inte sett till dig vare sig på FB eller här på ett tag... Skönt att du fått en bra samtalskontakt, och hoppas verklgien att ni tillsammans kan göra något åt nattamningen SNART! Är full av beundran att du klarar två barn själv! Håller med Assar om att det inte är mamma och svärmo man valt att dela livet med , även om de är underbara att ha!

Gal: Usch vilket läskigt KUB-resultat! Skönt att allt var bra, förstår att det måste ha varit en jobbig väntan!

juni: Vi har diskuterat det hela lite mer här hemma och han ska prata med sin chef i veckan och sedan jobba ialla fall över sommaren då det ändå brukar vara lite lugnare. Sen om inget verakr bättre och han får avlastning till hösten så blir det sannolikt så att han säger upp sig och letar nytt jobb (inkomstförsäkring via facket är en bra trygghet att ha i detta läget...)

mini: illa med blygdbenet, har också funderat på bälte men här sitter det mer i höften. Går som en gammal gumma! Ang Ur o Skur så jobbar en kompis syster på ett sådant (dock ej kooperativ) och det verkar väldigt bra för barnen och minimerar sjukdomarna. De har möjlighet att vara inomhus om det skulle var riktigt dåligt väder men annars är det ute som gäller. Kräver ju mer kläder och ombyten samt "rätt" inställning från föräldrarna, de har ibland haft problem pga av att vissa inte vill att deras barn är ute om det regnar och då faller ju konceptet och aktiviteterna. Vet dock inte riktigt hur de gör med de allra minsta barnen för de har så enormt lång kötid (Stora Skuggan i Sthlm) så de har nästan bara äldre barn (typ från 4-5) som går där.

LaGallina: Stor kram! Bra att du fått samtalskontakt, hoppas det är en person du trivs med så det kan ge dig mycket stöd. Är också full av beundran för att du överhuvudtaget håller ihop, och jag hoppas att din man kan (och vill) hitta en jobbsituation som fungerar bättre med familjelivet .

Emster: Men om han säger upp sig själv så är det väl tre månaders karens på a-kassa, får man inkomstörsäkringen ändå isf? Men det låter som en bra plan att prata allvar med chefen!