30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Åh, tack, vad skulle jag göra utan er!!! Det är en stor vuxenkudde och jag tror att det är dun. Hon låg väldigt bra i den, sjönk ner lite lagom. Hon såg nöjd ut när jag la mig med ansiktet precis bredvid. Det lustiga är att hon verkligen ler i vissa situationer, jättesött.
Nu ska jag skynda mig att hämta E på förskolan (avsky 15h) och sedan blir det utmaningar idag, hinna äta lunch, ta oss till BVC till kl 13 och så kommer min mamma och stannar till imorgon. Blir utmaning bara det. Glömde också säga att E sov till kl 6.15! Rekord sedan syster kom! Jordglobssucce alltså

Mosing, jag undrar nästan om vi har samma man och precis det där att vilja göra massor, men vara beroende av den andra för vissa projekt och så får man vänta, känner jag igen. Fast jag vill ofta lite för mycket och då är maken bra på att få mig att ta det lugnare. Typ "äh, vi ser på en film istället, det andra kan vänta, vi behöver mer avkoppling".

Stramalj, usch så jobbigt att känna så Jag har ju också haft barn som inte sovit mkt och som vaknat hela tiden om de nu väl somnat. Minst var 45e minut fram till över ett års ålder Så jag kan inte svara på det du frågar efter. Men medan A iaf somnade ganska lätt var det närmast omöjligt med E, det tog evigheter varje gång, fast jag/vi gjorde likadant.
Jag tror (tyvärr) att bebisar har olika lätt/svårt att somna och hålla sig sovande och att man själv har lite mindre inverkan än man tror. Det jag hållit mig fast vid för att inte känna mig dålig som förälder är dels det, att barn är olika svårsövda, och dels att det är helt "normalt" att bebisar inte har dygnsrytm förrän efter flera månader. Har man otur har de sina vakenperioder på natten. Boken "Somna utan gråt" tycker jag också har varit ett stöd bl.a. för att få lite bra fakta om hur bebisars sömn funkar. Varm kram!

Stramalj, här bajsas det dygnet runt med skulle jag byta varje gång skulle det nog bli runt 25-30 blöjor...Jag har bytt fram till 02-03 och sedan smörjt tjockt med salva och faktiskt struntat i att byta förrän på morgonen. Om de inte blir såriga förstås!

Uppi, stor varm kram till dig idag! Jag tänker på dig och er flicka!

Asap, den boken känner jag inte till, tyvärr.

Chiqita, vad jobbigt hoppas värken gått över.

Hur hungrig kan en bebis vara? Hon har ammat non-stop mellan kl 23-04 och då menar jag med max ett par minuters mellanrum, och ingen kudde har funkat...Fördelen är väl dock att hon hade gått upp 350g på en vecka, så BVC-sköterskan sa att vi intebehövde väga henne nästa vecka ð???

E har också vaknat hela natten, han är nu fixerad av vad kl är och rädd att missa Bolibompa. Han undrar därför hela tiden om kl är 6. Så idag är han urtrött och har gråtit över att det inte är lördag. Stackarn!
Och min mamma är ju här och det är så synd om henne som är så trött för att hon sovit SÅ dåligt. Gah, jag försöker att hålla tyst...

GHP, och nu efter 20e "vad trött jag är som inte fått sova" kunde jag inte vara tyst, utan sa, "ja du får ju iaf snart åka hem och kan sova och vila hela tiden sedan". Får en oförstående blick, "ja, men jag sover ju så dåligt". Och det gör hon ju kanske, jag är bara lite lättretlig när det gäller henne.

Och jag fattar inte att jag alltid hoppas på avlastning och inte lär mig. Tex som igår när jag sa att jag tänkte enkel middag med panerad fisk och potatis, då kan hon inte hjälpa till för hon vet inte var saker finns, hur spisen fungerar, vilken tallrik E ska ha osv. Att hon skulle kunna hitta på något med E när jag ammar om jag inte gett förslag och plockat fram grejer först finns inte på kartan. Tur att E nu kan ta fram och visa henne och hitta på aktiviteter själv. Nu ska jag inte gnälla mer, jag ÄR ju glad att vi har en mormor som bryr sig och E tycker om henne och de har roligt ihop. Hon gör sitt bästa, det är ju bara så det är. Det ligger ju hos mig att jag önskar mig mer, fast jag borde veta bättre. Och det är ju avlastning på så sätt att han inte behöver sitta själv medan jag ammar osv.

Älgen, ja jag bestämmer mig alltid för att tänka så, men så glömmer jag det särskilt när jag är trött. Fast jag har blivit lite bättre på det iaf
Det funkar inte att banda el säga att vi kan se det på datorn sedan, tyvärr. Det är som en fixering han haft några månader och som blivit värre när lillasyster kommit. Han gillar inte ens alla program, så det handlar nog eg, inte så mkt om själva programmen. Igår började han redan på kvällen att oroa sig för vad klockan var. Han frågade maken säkert 50 gånger vad klockan var och om det skulle vara natt först osv. Och han vet ju eg det, så det blir som att han ska försäkra sig om det. Han har ju haft perioder med andra fixeringar, och vi har jobbat med dem och kommit vidare efter ett tag. Så vi får kämpa på med detta med. Det är nog hans sätt att reagera på storebrorskapet. Men trist när han blir trött hela dagen och det är svårt när man själv är trött att inte bli irriterad av tjatet.

Åh tack för tips om klockor! Och tips om var man kan köpa dem tar jag gärna!

Kate, det låter v e r k l i g e n som att du skulle behöva vila mer. Jag vet hur jobbigt det kan kännas med sjukskrivning, (det är inte så länge sedan ni "tjatade" på mig här i tråden), och jag är nu så tacksam att det ändå blev så för mig! Jag tror att det underlättar för den första tiden med bebis, och även att det är bra för familjerelationerna, förutom att det faktiskt kan öka risker med graviditeten. Om det blir för jobbigt med deltid är det kanske lika bra med heltid på en gång. Det är ju bara du som kan bestämma, men jag tror att du har en liten röst inom dig som vet att du behöver lyssna på dina symptom och jag önskar att du kan lyssna på den rösten eller träffar bm eller läkare som kan hjälpa dig att lyssna på den *hjärta* Efter den harangen vågar jag väl inte fråga om du tänkt mer på psykologkontakt

Mosing så gulligt av dig. Vi var några som för något år sedan gjorde storstädning hos en kollega som var höggravid med tredje barnet (och med en make som inte just då fixade att göra något). Det kändes jättebra och vi hade en supertrevlig lördag. Sånt borde man göra oftare!

Kaz, usch det låter inget vidare! Jag tycker att den där perioden runt 6-9 månader har varit jättetuff och då har jag inte haft fler att ta hand om. Då tror jag de där hormonerna man har i början, som gör att man klarar sömnbristen lite bättre, försvunnit. Och mina barn har vaknat extra mycket, det ihop med att man inte har lust att sova och vila själv gör att det blir extra tungt. Jag tror att man vinner på att ändå planera in lite vila. Några sovmorgnar, någon tidig kväll och iaf någon dag med dagsömn i veckan... Kram till dig!