Men jag njuter av henne för fullt, min sista bebis!!! 
Ofta när Elsa har vaknat och ätit på natten så sitter jag en stund med henne i famnen och njuter och myser innan jag lägger ner henne i sängen. Jag kan liksom inte riktigt slita mig utan passar på att snusa på henne och riktigt känna efter hur hon känns i min famn. Jag älskar det och vill pränta in känslan eftersom det är sista gången.
Jag hade också ont i bakfogarna denna gång, det var verkligen ingen lätt sak att ta sig upp från sittande. Lider med dig! )
Elsis - Ja just det, blev det bara E-bebisar i juni? Visst är det skönt med en liten som ändå är lite att ta i och inte är minimini. Här har jag aldrig ens brytt mig om att köpa något i strl 50, jag hade på känn redan då jag väntade Ida att vi skulle få stora barn och har bara köpt 56or alla gångerna.
Imorgon är det dags för vägning på bvc igen, jag sätter en liten slant på att Elsa då har kommit upp i födelsevikt äntligen. 
Jag är jätteglad åt att ha fått barn av bägge kön, men är också glad för Idas skull att det nu blev en tjej till. Tidigare var Ida farmors enda tjej av sex barnbarn, nu är de iaf två tjejer av sju. Alla barnbarn har kommit på de senaste sex åren, så det känns som en hög koncentrarion av killar.
Mina föräldrar har nu fem barnbarn, tre tjejer och två killar.
Elsa fick en filt som såg lite tjejig ut av farmor, det visade sig att hon köpt den för flera år sedan då det vankades barnbarn, men då blev det en kille. Och nästa barnbarn blev också en kille. Och nästa. Men så kom Elsa och filten kom till användning.
Jag är helt övertygad om att alla våra barn har valt sina föräldrar med omsorg så att helt rätt förälder är ihopparad med helt rätt barn, oavsett vad föräldrarna må ha tänkt/trott/hoppats på innan.
Efter första barnet hade jag svårt att tänka mig som ngt annat än en flick-mamma, för det var ju det jag var. Men det visade sig att jag fungerar lika bra som pojk-mamma också, så den här gången behövde jag inte fundera på det.
Zenobia - Jag kan förstå dig lite grann, det är roligt nu att få plocka fram de gamla Idakläderna som fått vara kvar i sin låda då Gustav var liten. Mycket av hennes gamla har han också använt men inte klänningar och sånt..
Puchahontas - Det beror ju på hur länge man blir kvar också. Jag behövde inte mycket packning denna gång då vi åkte hem samma dag. Duscha gjorde jag ju, men jag brydde mig tex inte om att tvätta håret då. En bok hade jag med mig och necessär och ett ombyte. Och lite bebiskläder. Inte så mycket mer.
Ela - Men får man inte ha boken på provet? Snääälla? 
Skönt med nöjd(are) E! Förstår samtidigt varför du skrev tidigare att du inte är helsåld på nyföddstiden - det låter lite jobbigt om han inte förrän nu kan somna i vagn eller bil utan skrik, men bättre sent än aldrig som det heter!
Elsa ligger för övrigt just nu på soffan och "pratar" med små aouw-ljud, det låter supergulligt! Så kul att hon börjar vara lite vaken ibland nu också.
Elsis - Oj, undrar samma sak: hade du någon annan med dig? Hur kom du till sjukhuset? Skönt trots allt att det gick lagom snabbt, fast trist att pappan inte hann dit.
När jag var gravid med E ville jag inte titta på "en unge i minuten" på tv, tänkte att det inte var bra för mig att se om det gick snett eller iaf blev dramatik. Men nu när hon är ute så kan jag kolla, och jag blir så fascinerad över hur lugnt det är! Föräldrarna är där i timmar, de promenerar med gåbord, masserar ryggar etc. Jag har, på tre förlossningar, sammanlagt varit inne på förlossningen i 5 timmar. (Pluss mer tid efter att barnet är ute, men om man räknar tiden fram till att barnet kommer ut så blir det totalt 5 timmar.) Svärmor som är förlossnings-bm har frågat om maken är något att ha under förlossningen, hjälper han till? Vi har inte fattat vad hon menar, vad skulle han göra? Då har hon pratat om att massera ryggen och sådant, och vi har suttit som frågetecken. Vaddå, skulle han knuffa undan personalen för att massera min rygg mitt i alltihopa, hur skulle det hjälpa?
Inser nu att många har tid ensamma på rummet, utan personal, men det har aldrig vi haft. Det var till och med någon i programmet som klagade på att hon hade tråkigt. 
När vi är inne på förlossningen är det full action hela tiden. Nu senast var vi iofs själva på intagningsrummet i 20 min medan de tog en CTGkurva, men då låg jag och läste min bok och det behövde maken inte hjälpa till med heller..
Liksom Elas R så har båda mina tjejer kommit med pannan först, och det var nog bra för att sakta ner processen lite så att man hinner med. Gustav kom helt rätt väg och då hanns det ju knappt med. Men jag kan alltså skriva under på att tvåan var lättast att få ut.
Elsis - Tur du slapp taxichaffisen som bm!
Moppen - Jo, jag får nog erkänna att barnafödande är en av mina starka sidor. Fast det är nog bara tur att man råkar ha rätta förutsättningarna för att det ska gå lätt.
Du vet hur man gör ett första intryck iaf!
Oyra - Hehe, ja, tänk så olika det kan vara...
Har varit och vägt Elsa idag. I söndags blev hon en månad och nu väger hon 5,1kg! Alltså +300g drygt sedan förra måndagen, och nu 200g över födelsevikt. Vi har då pga den fina viktuppgången fått "ledigt" från bvc: vi har ett läkarbesök inbokat om ett par veckor, och behöver inte komma in på vägning före det om vi inte vill själva. Det känns bra!
Pysslig - Jo, det är lite livat på släktkalasen. Men jag vet inte om det beror på att det är så många killar, eller helt enkelt det faktum att det är väldigt många barn från 6 år och yngre som samlas samtidigt..
Va!? Har hon fortfarande strl 50! Vi har klivit upp på 62 i vissa plagg. Men så var min E 56 cm lång vid senaste mätning också. Dessutom har jag fått lägga undan några byxor som kändes för trånga för den lilla runda magen.
Knase - Vilken skön barnaföderska du verkar vara! Jag är mer som Ela, kontrollerad trots allt. Men jag var så fokuserad på mig och själva födandet att allt runt omkring kändes lite blurrigt och oviktigt.
Nu med Elsa så gick lite vatten i intagningsrummet, men vid en undersökning sade bm att "nej, allt vatten har inte gått, det är fortfarande kvar en hel del." Sedan bar det av in på förlossningssal och det började trycka på något så förbenat, jag började trycka och så: "SPLOSH!" så blev hela golvet fullt med fostervatten. Det var som på film, rena vattenfallet. Och det landade alltså på golvet med ett splosh, trots att jag låg på sängen när vattnet gick. Så det svabbades en hel del på mitt rum också. Personalen var då mest orolig över maken och frågade flera gånger om han verkligen klarat sig eller om han blivit blöt? Själv njöt jag bara i några minuter över att det grönjävliga trycket släppt, fast det dröjde inte länge innan det började trycka på igen, denna gång av bebis.
Det var så långt jag hann i mitt tillbakaläsande. Nu ska jag ta hand om barna mina.
Och så har jag då läst det sista också:
Fio och Evasha - Vidöppet läge behöver inte alls vara otäckt. Mina tjejer kom på det viset och det gick bara fint ändå. Förmodligen gjorde det att det tog lite längre tid, men det var jag bara glad för.
Torsionsgaffel!? Låter otäckt, som sagt skönt att slippa sådant. Framförallt skönt att slippa det sista alternativet, "avliva hela paketet".
Fiji - Skönt med sjukskrivning. Det är ju verkligen inget man får i onödan som gravid, så ta det som ett tecken på att det verkligen behövs och VILA VILA VILA nu!
juni - Hur är det med prickarna nu? Skönt att det inte var något värre än värmeutslag. För det är väl inget de känner av väl? Det bara ser otäckt ut.
Moppen och Persefone - Jobbigt att må illa, men det är ju för en god sak! Det är nog det jag är mest glad att inte behöva uppleva igen nu när det inte ska bli fler barn här, det är ruskigt jobbigt att vara konstant som bakis/sjösjuk vecka efter vecka...