Ela: förstår dig. Själv är jag ju "bara" 35, men vet att mannen hoppas på en sladdis. Själv är jag väldigt tveksam. Har ju inte haft några enkla graviditeter med sen abort pga av ärftlig kromosomtranslokation, illamående länge, dag och natt samt foglossning så jag knappt kunnat gå eller stå.. Ändå känns det fel att tänka att det var sista gången nu. Jag säger att det var det men är inte lika säker på att jag menar det. Men jag blir ju inte yngre och med åldern ökar risken för kromosomfel naturligt.. Att gå igenom ännu en sen abort vet jag inte om jag pallar.. Eller det gör jag nog.. Jag blir samtidigt starkare mentalt av att gå igenom allt jag gjort.. Jag vet inte var jag står riktigt..
Ett annat lyxproblem som kanske sticker i ögonen på ngn men jag chansar. Min byst har aldrig varit stor, utom när jag ammat, men nu är den som på en tonåring som precis börjat få bröst, dvs platt.. Inget häng men utan BH syns de inte alls med kläder.. Mannen har föreslagit implantat.. Vet bara inte helt var jag står när det gäller ev inlägg, tänk om jag skulle ångra det, eller kanske skulle jag älska det.. Lyxproblem som sagt.. Vill bara känna mig som kvinna utan kläder med.. Förut var det acceptabelt, lite fylligt, men efter Hugo... Nada.. Läst en del sista dagarna och jag blir bara splittrad.. Tänk om jag ångrar mig om några år.. Samtidigt känner jag mig inte kvinnlig idag.. Mannen älskar mig oavsett men jag älskar inte det jag ser i spegeln.. :-/