• Hurley

    Till er som inte kan gå ner i vikt

    Jag vet inte hur jag ska skriva det här för att inte låta dryg och få en massa påhopp men jag ska försöka =)


     


    Jag har länge undrat hur man förblir väldigt tjock? Jag ser det runt omkring mig dagligen, hos vänner, släktingar, på jobbet och ute på stan. Människor som dras med massiv övervikt, vissa upp mot 100 kg. Det bantas till höger och vänster med olika metoder, pulver och soppor. En del genomgår till och med kirurgiska ingrepp (!) för att bli av med övervikten. Hur hamnar man där?


     


    Jag har själv varit rätt knubbig. Jag vägde 86 kg till mina 160 cm efter mitt första barn. Under graviditeten struntade jag fullkomligt i vad jag åt och svällde som en ballong. När min son var född slutade jag att äta och gick ned 1,5 kg i veckan till jag nådde min målvikt på 55 kg. När jag skriver slutade att äta menar jag inte att jag drabbades av någon ätstörning utan jag åt typ keso och sallad till frukost, magert kött och grönsaker till lunch och middag. Åt inget socker, inga kolhydrater och drack ingen alkohol. Visst var jag hungrig som en varg vissa dagar men det dör man ju inte av. Det finns människor på vår jord som lever på mycket mindre om dagen än det jag åt under min viktminskning.


     


    Det jag undrar är hur man kan ställa sig på vågen och se att man väger x antal kilo för mycket men trots det fortsätta äta massa skräp? Det är ju bland det enklaste i världen att gå ner i vikt. Alla vet hur man gör. Jag vet att det finns ett fåtal människor som har någon form av sjukdomsbild som gör att de inte kan gå ner men det är ytterst få. De flesta blir tjocka av det de stoppar i munnen.


     


    Ni som har svårt att gå ner, vad händer om ni drar ned på maten och inte äter något onyttigt på låt oss säga ett halvår? Får ni ångest? Mår ni dåligt på något annat sätt som gör att ni måste överäta?


     


    Hoppas jag inte trampar på alltför många tår med inlägget, det är isf inte min mening.


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 12:23
    Oj vilken respons! Jag vill bara säga ett par saker.

    Jag har fått frågan om jag är man eller kvinna??? Jag skriver om min graviditet och det borde ju vara en liten ledtråd =) Jag är kvinna, 33 år gammal och mamma till två pojkar.

    Jag ser INTE ser på överviktiga!! Jag stirrar inte på överviktiga i badhuset (hur larvigt som helst att påstå det). Det är inte det inlägget handlar om! Var någonstans har jag sagt det? Visst, jag har fått en hel del elaka kommentarer här och det har runnit över och jag har svarat med något drygt. Det var inte min mening och om någon tagit illa vid sig ber jag om ursäkt. Min mamma är gravt överviktig och det är även min allra bästa vän i hela världen. Det jag var ute efter var att få veta hur man kan må så dåligt av att äta nyttig mat att man hellre drar på en massiv övervikt?

    Jag har aldrig skrivit att den som väger 100 kg har övervikt. Det beror på hur lång man är och hur mycket muskler man har. Jag skrev att det finns människor som drar på en övervikt på 100 kg. Förstår ni skillnaden?

    Nästan alla här inne är medicinska under. 98% av er som är kraftigt överviktiga äter sunt, syndar nästan aldrig och motionerar minst en timme om dagen.

    Jag riktar inte detta till er som lider av sjukdomar eller äter medicin som gör att ni går upp och har svårt att gå ned.

    Det är farligt att lida av fetma, det kan ingen säga något mot. Vidare tycker jag mig se en tendens som skrämmer mig. Nu menar jag inte alla så inget ramaskri nu men de flesta barn jag ser som är överviktiga har överviktiga föräldrar. Att tillåta sig själv bli och förbli tjock är en sak, det tar man som vuxen ansvar för själv men att låta sina barn bli det, det är vanvård.
  • Svar på tråden Till er som inte kan gå ner i vikt
  • Pigeon
    Dr Mupp skrev 2010-02-24 20:10:28 följande:
    Vi har samma här. Make och söner är pinnar. Jag är kraftigt överviktig och dottern tenderar att gå upp i vikt lätt.
    Jag läste dessutom att man ärver sin figur från mor till dotter och från far till son. Så överviktiga fäder tenderar att få överviktiga söner men normalviktiga döttrar (om mamman är normalviktig då) och tvärtom. Det verkar ju stämma på er!
    Biolog, lärarstudent och trebarnsmamma
  • SaraDee
    Pigeon skrev 2010-02-24 20:13:33 följande:
    Man måste inse att människor är olika, man kan inte jämföra sig med andra. Man får se till sig själv och försöka leva så att man mår så bra det går. Ligger man i riskzonen för sjukdomar pga övervikt tycker jag inte det är fel att överväga operation t.ex om läkarna tror det kan fungera. Jag vet av erfarenhet hur illa det kan gå om man tror att bantning är enda utvägen. Min svärmor blev 50 år gammal. Hela sitt liv var hon överviktig, lite "charmigt knubbig" när hon var ung men direkt tjock efter att hon fått sina 4 barn. Hon bantade gång på gång på gång, och visst tappade hon några kilo här eller där men aldrig särskilt många, och hon fick alltid tillbaka övervikten så snart hon upphört med en "kur". Hon provade ALLT. Pulver, tabletter, viktväktarna, you name it. 50 år gammal avled hon i sömnen plötsligt och oväntat en vecka före julafton, orsaken visade sig vara lungblödning pga förstorat hjärta och andra följder av hennes övervikt. Hon hann bara träffa ett av sina barnbarn. Tänk om hon gjort en bypassoperation i stället för den femtielfte bantningskuren? Kanske hade vi haft henne kvar i livet då.
    Ledsen att höra om din svärmor, jag har haft funderingar på att ta upp mitt problem med en läkare och se om de kanske kan komma med något råd då jag gärna vill gå ner till 60 kg.
  • Pigeon
    SaraDee skrev 2010-02-24 20:11:34 följande:
    Men antagligen lär ju hon och jag göra samma fel? Har varit till läkare pga Kapral Tunnel Syndrom och då kollade de upp min ämnesomsättning men det var inget fel på den, jag tar inga mediciner... Jag kämpar som en galning men jag kan nog inte gå ner i vikt... Bara när jag är gravid, första graviditeten gick jag ner 5 kg och den andra 10 kg, det var ingen fara då jag var överviktig. Idag är jag 160 lång och väger ca 80 kg. Mitt drömmål för i år är att nå 60 kg men jag tror inte att jag har en chans att lyckas då min kropp helt enkelt inte vill gå ner
    Jag tror inte ni gör fel. Utan tyvärr tror jag ni hör till dem som inte fått sin "normalvikt" gratis utan måste kämpa som djur och kanske ändå inte lyckas med mer än att inte gå upp ytterligare i vikt. Ofta kan man se att det längre bak isläkten finns överviktiga personer och man har ärvt tendensen från dem.

    T.ex paret jag nämnde, där är hennes pappa också "kort och tjock" medan mamman är normal. Av deras fem barn är två pinnsmala och tre kortare och tjockare...
    Biolog, lärarstudent och trebarnsmamma
  • Pigeon
    SaraDee skrev 2010-02-24 20:17:46 följande:
    Ledsen att höra om din svärmor, jag har haft funderingar på att ta upp mitt problem med en läkare och se om de kanske kan komma med något råd då jag gärna vill gå ner till 60 kg.
    Gör det! Man får lita på att de är kompetenta, jag tror knappast de säger "ja då gör vi bypass" som första alternativ utan de kan säkert hjälpa dig att t.ex göra en matdagbok och se om det finns saker du kan ändra på där i första hand. Men bara att ha deras stöd "i ryggen" kan nog hjälpa väldigt mycket! Plus att de också kan kolla upp så att du inte är i riskzonen för någon sjukdom t.ex diabetes eller något annat. Samt om din övervikt kanske kan ha med någon sjukdom att göra, t.ex sköldkörtelrubbning av något slag.
    Biolog, lärarstudent och trebarnsmamma
  • maria81
    SaraDee skrev 2010-02-24 19:50:47 följande:
    Ursäkta men nu måste jag sätta ner foten, för att förklara mig, min sambo kan äta precis vad han vill, förr innan barnen kom åt han snabbmat 7 dagar i veckan och en väldig massa godis, han går inte upp ett gram och det ända han gjorde var att han satt vid datorn eller gick till bilen (20 m) för att ta den till pizzerian eller affären som låg mitt emot där han bodde. Jag däremot lever mer eller mindre på grönsaker och tonfisk, jag är ute och går minst 1 timme om dagen är det inte för kallt går jag gärna ännu mer, drar vagn med 2 barn i och har hållt på sedan 1 januari, nu den 24 februari kan jag säga att jag ÄNTLIGEN har gått ner 4 kg. 4 kg på över 1 månad, inget godis, ingen läsk, inget fikabröd... Så... Vad gör jag för fel eftersom jag inte kan gå ner i vikt?
    Du skriver ju just att du gått ner 4 kilo på en månad. Det är ju jättebra! Det är ett kilo i månaden, lagom fort!
    mamma till Buspojkarna Jonathan och Elias *älskar*
  • Elavela87

    Skulle jag gå efter BMI-måttet hade jag klassat som SJUKLIGT FEEEEET!!!! jag hade legat i sängen som värsta jabba the hut. Kanske ska sjukskriva mig och få massa pengar för att vara hemma å vara FET.

    Men jag är ute och går, njuter av en chokladkaka då och då. Äter hälsosam kost och mår allmänt bra.

    Hm nä du. BMI ska ändras och anpassas individuellt det där. En person på 23 i bmi kan vara kroppsligt sjukare än en person med bmi på 30.

    låt folk få vara feta i fred :)

  • Missy E
    Dr Mupp skrev 2010-02-24 20:03:41 följande:
    Tänk omd et var så lätt som TS beslriver det. Jag lever på en macka + ett glas mjölk till fruskot och en barnportion mat till lunch och middag. Har stått still i vikt de senaste 4 veckorna.
    Prova att äta lite mer och lägga till lite motion. Din kropp har troligtvis gått in i svältfas eftersom det går för lång tid mellan målen samt totalintaget är för lågt. För att boosta din förbränning behöver du äta något ca var tredje timme. Förutom att dina nuvarande tre mål skall ha ett ganska lågt innehåll av kolhydrater men större andel proteiner och grönsaker så bör du lägga till två mellanmål. Det kan vara ett ägg el en frukt el lite keso el grovt bröd m ost/skinka. Men... glöm inte motionen (promenader räcker gott för fettförbränning).
  • Pigeon
    Elavela87 skrev 2010-02-24 20:25:18 följande:
    Skulle jag gå efter BMI-måttet hade jag klassat som SJUKLIGT FEEEEET!!!! jag hade legat i sängen som värsta jabba the hut. Kanske ska sjukskriva mig och få massa pengar för att vara hemma å vara FET. Men jag är ute och går, njuter av en chokladkaka då och då. Äter hälsosam kost och mår allmänt bra. Hm nä du. BMI ska ändras och anpassas individuellt det där. En person på 23 i bmi kan vara kroppsligt sjukare än en person med bmi på 30. låt folk få vara feta i fred :)
    Det påminner mig om Mma Ramotswe i min favorit-bok (och TV-)serie. Hon är traditionellt byggd helt enkelt! I Afrika är det ju fint att vara fet, och lite av den inställningen tycker jag gärna vi också kunde ha.

    Samtidigt som det ju måste finnas en gräns också, så att man inte fortsätter öka i vikt tills det blir medicinskt riskabelt.
    Biolog, lärarstudent och trebarnsmamma
  • givmild

    Jag har försökt gå ner i vikt och jag äter nyttigt men jag äter för mkt däremot. Om jag äter mindre blir jag så hungrig att jag får ont i magen o lider och d¨väljer jag att vara tjock o glad istället

  • Toboas

    Själv är jag typen som "självmedicinerar" med kolhydrater när det är mycket stress och jag måste sitta och jobba sent och/eller helger. Jag går upp när det är sådana perioder och går ner (hälften :) när det är ledigt.

    Tränar dock rätt mycket så jag vet att jag inte är helt ur form.

Svar på tråden Till er som inte kan gå ner i vikt