Till er som inte kan gå ner i vikt

Det som nickefiki skriver är sant. Alltså, att samma spelregler inte gäller för alla!
Forskning har visat att alla männsikor redan i fosterstadiet har ett bestämt antal fettceller i kroppen som fungerar som en slags depåer som lagrar fett. Hur många man har styrs av ärftlighet.

Av den anledningen kan två människor som är lika långa och äter exakt samma kost samtidigt som de motionerar exakt lika mycket ÄNDÅ väga olika. Den ena kanske går upp i vikt medan den andra tappar i vikt. Det beror på att den som har fler fett-"depåer" ansamlar fettet snabbare och effektivare i kroppen.

En annan faktor som påverkar är vår ämnesomsättning. En del människor har en mycket effektiv ämnesomsättning. Inte en enda kalori går förlorad.
Medan hos andra människor "rinner" maten genom kroppen och hälften av kalorierna kommer ut igen bakvägen...

Jag ser det tydligt på mina egna barn. I släkten finns grav övervikt på min mans sida (min svärmor dog endast 50 år gammal pga följder av övervikt) och långa, smala männsikor på min sida. Barnen äter samma mat såklart, men ändå är 2 av den lite rundare medan den tredje är lång och tanig.

Exakt! Annars skulle det inte vara möjligt att bli t.ex spelberoende.

Exakt så har ett par jag känner. Han är lång och smal, har stillasittande jobb och äter lunch ute varje dag - ofta snabbmat och annat onyttigt. Spelar spel med vännerna och då dricker de cola och äter chips mm. Han är över 35 år och fortfarande smal.

Hon däremot jobbar i förskola och är mycket aktiv, rör sig jättemkt i jobbet och är noga med maten. Hon är kort till växten, och har ganska rund figur, och har sett ut sån sen hon var liten. Hon har nu kört kalorifri kost ett tag och gått ner en del och äter aldrig godis el dyl, men trots det är hon fortfarande betydligt "tjockare" än sin man.

Man måste inse att människor är olika, man kan inte jämföra sig med andra. Man får se till sig själv och försöka leva så att man mår så bra det går. Ligger man i riskzonen för sjukdomar pga övervikt tycker jag inte det är fel att överväga operation t.ex om läkarna tror det kan fungera.

Jag vet av erfarenhet hur illa det kan gå om man tror att bantning är enda utvägen.

Min svärmor blev 50 år gammal. Hela sitt liv var hon överviktig, lite "charmigt knubbig" när hon var ung men direkt tjock efter att hon fått sina 4 barn. Hon bantade gång på gång på gång, och visst tappade hon några kilo här eller där men aldrig särskilt många, och hon fick alltid tillbaka övervikten så snart hon upphört med en "kur". Hon provade ALLT. Pulver, tabletter, viktväktarna, you name it.
50 år gammal avled hon i sömnen plötsligt och oväntat en vecka före julafton, orsaken visade sig vara lungblödning pga förstorat hjärta och andra följder av hennes övervikt. Hon hann bara träffa ett av sina barnbarn.

Tänk om hon gjort en bypassoperation i stället för den femtielfte bantningskuren? Kanske hade vi haft henne kvar i livet då.

Jag läste dessutom att man ärver sin figur från mor till dotter och från far till son. Så överviktiga fäder tenderar att få överviktiga söner men normalviktiga döttrar (om mamman är normalviktig då) och tvärtom. Det verkar ju stämma på er!

Jag tror inte ni gör fel. Utan tyvärr tror jag ni hör till dem som inte fått sin "normalvikt" gratis utan måste kämpa som djur och kanske ändå inte lyckas med mer än att inte gå upp ytterligare i vikt. Ofta kan man se att det längre bak isläkten finns överviktiga personer och man har ärvt tendensen från dem.

T.ex paret jag nämnde, där är hennes pappa också "kort och tjock" medan mamman är normal. Av deras fem barn är två pinnsmala och tre kortare och tjockare...

Gör det! Man får lita på att de är kompetenta, jag tror knappast de säger "ja då gör vi bypass" som första alternativ utan de kan säkert hjälpa dig att t.ex göra en matdagbok och se om det finns saker du kan ändra på där i första hand. Men bara att ha deras stöd "i ryggen" kan nog hjälpa väldigt mycket! Plus att de också kan kolla upp så att du inte är i riskzonen för någon sjukdom t.ex diabetes eller något annat. Samt om din övervikt kanske kan ha med någon sjukdom att göra, t.ex sköldkörtelrubbning av något slag.

Det påminner mig om Mma Ramotswe i min favorit-bok (och TV-)serie. Hon är traditionellt byggd helt enkelt! I Afrika är det ju fint att vara fet, och lite av den inställningen tycker jag gärna vi också kunde ha.

Samtidigt som det ju måste finnas en gräns också, så att man inte fortsätter öka i vikt tills det blir medicinskt riskabelt.

Som jag skrev innan är det inte lika lätt för alla. Det är inte alls säkert hon skulle rasa i vikt om hon sprang en timma om dagen.

Mycket bra skrivet, exakt så kan det vara - och det är INTE ovanligt.

Min svägerska körde LCHF men fick sluta pga att hennes kolesterolvärden rasade i höjden... så det är inte en metod som garanterat funkar för alla.

Jag tror den bästa "metoden" för att hålla vikten på en hyfsad metod är att gå i små steg.

Exempel:

*Steg 1: Ät ordentlig frukost varje dag! Macka, gärna med köttpålägg, samt t.ex müsli eller gröt. Sådant som man står sig på fram till lunch. Om det är svårt att äta frukost t.ex tidigt på morgonen, bre då t.ex två mackor, ät den ena och ta med den andra till jobbet och ät den där efter någon timme.

*Steg 2: Laga en rejäl middag varje dag. Se till att en stor del av portionen innehåller protein från kött, fisk eller ägg - då blir man varaktigt mätt och går inte och småäter så mycket!!
Jag tycker tallriksmodellen är bra, 1/3 proteinrik kost, 1/3 kolhydrater (gärna potatis & ris hellre än pasta). och 1/3 grönsaker.
Använd resterna av middagen till lunch dagen efter. Försök äta lunch och middag samma tid varje dag!

*Steg 3: Hoppa över alla mellanmål! Rejäl frukost, lunch och middag plus kanske en kvällsmacka räcker. Har man ätit ordentligt till t.ex lunch är man oftast mätt tills middagen. (Har du barn kan de behöva ett mellanmål, som t.ex frukt el dyl, men den vuxne måste ju inte ha det)

*Steg 4: Byt ut alla sockerfria produkter eller produkter med låg fetthalt som används i hushållet.
Byt t.ex Lätta eller margarin mot äkta smör, matlagningsgrädde mot 40% vispgrädde, lättmjölk till 3% mjölk, lätt ost mot fet ost osv. Feta produkter mättar mer och minskar på sötsugen/godissuget.
Rensa även ut allt som innehåller glutamat (smakförstärkare/jästextrakt), såsom t.ex vissa kryddblandningar (aromat, grillkrydda, salladskrydda mfl) (Glutamat stimulerar också matsuget)

*Steg 5: Kan t.ex vara att sluta med läsk samt alkohol (kanske bara unna sig 1 glas läsk eller vin på helgen eller nåt...) OBS välj inte sockerfri läsk eller tuggummin som kompensation, då stimuleras sötsuget och man blir hungrig.

*Steg 6, då slutar man med godis och byter ut det mot t.ex frukt eller mörk choklad med låg sockerhalt och hög kakaohalt. Samt gör hempoppade popcorn istället för chips (Chips jätteberoendeframkallande pga glutamatet i dem), hemgjord pizza istället för köpt osv.
Är man sugen på något sött är det bättre med hembakat/lagat än köpt, för då vet man ju hur mycket socker man haft i.
TIPS! Om man äter godis/sötsaker som efterrätt till en ordentlig måltid tar kroppen inte upp lika mycket av kalorierna! Allra värst är att äta godis på fastande mage, DÅ lagrar kroppen varenda smula.

Kanske räcker det med dessa steg, antagligen blir man inte pinnsmal av detta men i kombination med att man rör sig normalt mycket tror jag inte man riskerar ohälsosam övervikt på sådan kost! Plus att den är nyttig och bra för barnen att lära sig goda vanor från föräldrarna.

Fördelen med att gå i små steg är att det ena leder till det andrat. Rejäla måltider på bestämda tider gör att suget minskar, och då minskar småätandet mellan måltiderna "automatiskt". Proteinrik kost ökar mättnaden, och minskar därmed hodissuget = lättare att minska ner på godiset.
Rent prykologisktär det i alla fall för mig lättare att säga till mig själv att "nu ska jag äta mindre godis" än att säga att "nu får jag aldrig mer äta godis". Risken med det senare är att man får ett återfall och frossar i godis. Bättre då att unna sig några få bitar på helgen. Som efterrätt.

Tänkvärt: Även i länder där man äter mycket mindre mat än här (som t.ex Afrika) finns det både smala och tjocka människor... till viss del styrs kroppsstorleken av ärftliga egenskaper (som jag skrev tidigare), somliga har fler fettdepåer i kroppen än andra.

Ok det var ett dåligt exempel, jag har aldrig varit i Afrika så jag ska inte uttala mig om dem.   Men min poäng är att om du tar någon med "tjocka gener" (där t.ex många i släkten varit kraftiga/tjocka) och någon med "smala gener" och svälter dem båda så kommer antagligen den som är tjock fortfarande vara ganska tjock när den nästan dött av svält...

Fast hon blev jättesjuk av sina kolesterolvärden och fick skyhögt blodtryck också på kuppen så jag tror nog hennes läkare visste vad de gjorde när de avrådde henne från den kosten! Nu när hon äter normal kost igen mår hon mycket bättre.

*asg*

Håller med, man ser i princip aldrig överviktiga där. Äter där ibland med barnen eftersom det är billigt och de älskar det.   Ingen av oss i familjen är dock överviktiga, och som jag skrivit tidigare beror det på gener. Vi har "smala gener" så vi kan stoppa i oss i princip vad som helst utan att bli överviktiga.
Såklart försöker vi dock äta nyttigt för det mesta men ibland är det smidigt att "synda" lite.

Att hävda att det är lika lätt för alla att banta är både dumt och elakt. Det är en enorm skillnad från person till person hur mycket kalorier man kan äta utan att gå upp i vikt.

Jin: Det var ett så otroligt opåläst och meningslöst inlägg du skrev att jag inte ens vill citera det. Det finns många överviktiga som både motionerar och ALDRIG äter godis men ändå går upp i vikt. Trots diverse dieter och "metoder". Alla kroppar är olika och vissa människor har fler fettceller än andra, något som är genetiskt och finns sedan fosterstadiet. Det är ingen ursäkt, det är fakta. Och sådana attityder som din bäddar för att de som har en "tjockare" normalkroppsform får ännu mer dåligt samvete för det i stället för att vara nöjda med sin kropp.

Det viktiga är att man mår bra, självklart ska man sträva efter att äta nyttigt och motionera men det tror jag faktiskt de flesta gör, även överviktiga. Ibland kanske det saknas kunskap om vad som ÄR nyttig mat och dem hjälper man bäst med information, inte med mobbning. Viljan tror jag finns hos alla som lider av grav övervikt.

Eller säg till en spelberoende "Det är bara att sluta spela"...

Det är dock inte sant. Visst, man skulle kunna göra någon smal på det sättet. Men bara för stunden.

Vissa personer kan nämligen ALDRIG bli helt smala (utan att leva på dropp). Det är genetiskt hur våra kroppar tar hand om maten vi äter, vissa förbränner maten mer effektivt än andra. Arvet styr.

En person med sådan genetisk läggning skulle - så snart personen började äta normal mat - direkt gå upp i vikt igen. Säkert inte bli gravt överviktig på normal kost, men inte bli trådsmal heller.

Och där har du problemet. Somliga människor kommer aldrig bli trådsmala, och aldrig kunna hålla sig på normal vikt UTAN ATT SVÄLTA SIG VARJE DAG RESTEN AV LIVET... tror 17 att många av dem då hellre ger upp och faller till föga.

Ni som pratar om att det är så lätt att gå ner i vikt, för att ni själva gick ner x antal kilon efter graviditeterna genom olika dieter/bantningskurer - ni hör INTE till den typen jag beskrev ovan. Ni hör till den typen som egentligen är smal, men som av en händelse (graviditet/medicinering etc) gått upp i vikt. NI kan köra en bantningskur och sen äta normalt och öven unna er nåt gott ibland - och på det viset hålla er smala.

Men de som har anlag för fetma genom sitt arv kommer aldrig mer kunna äta normalt om de vill hålla en låg vikt. Att prata om att det är LÄTT är både löjligt/okunnigt och elakt. Och meningslöst eftersom det inte hjälper någon.