30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Hej allihopa
Nu kommer jag skriva samma sak i mf-tråden och + tråden.... Jag var på tidigt vul i dag. Borde nu vara i slutet av v 9. Väldigt snart efter bilden kom upp på skärmen, så förstod jag att det var ett till mf. Även fast jag aldrig sett något positivt vul (har bara varit på vul för att konstatera mf), så förstod jag att något måste röra sig för att detta ska vara rätt. Efter att läkaren hade tittat nogrant i alla vinklar så konstaterade han mf. Det hade förmodligen skett i slutet av förra veckan, ca 7+5. Grät någon tår då och såklart när vi kommit hem, men i övrigt är jag nästan skärmmande lugn. Antar att det har att göra med att jag fortfarande känner mig så väldigt gravid. Det kommer väl bli verkligt när allt är ute.

I vanliga fall brukar min kropp inte stöta ut forstret förän efter 2-3 veckor, så det blir nog på medicinsk väg den här gången. Är lite rädd för det eftersom jag faktiskt, trots allt, har haft rätt "lindriga" mf innan som inte har skadat min kropp. Nu blir det troligtvis medicin, men jag har förstått på er som har upplevt det att det kan dra ut på tiden och orsaka mer problem. Om någon har erfarenheter av skrapning alternativt medicinsk hjälp, så får ni gärna skriva och berätta om det! Jag har tid på KK Akut i morgon.

Det enda positiva är väl att vi nu har rätt till en ordentlig utredning och läkaren i dag sa inget hurtigt om att "allt är normalt" och "bara en slump". Kan dock bli bitter på att det behövde ta drygt tre år innnan vi nådde fram till den punkten. Jag blir ju inte yngre precis.

En annan skrämmande sak den här gången är att jag verkligen inte kände när det gick snett. Visst molvärken avtog lite, men den är kvar liksom värk i brösten, illamåendet och yrseln. Om jag någonsin blir gravid igen, så lär jag väl vara nojjigare än någonsin. Man försöker ju alltid hitta någon logik- något mönster som kan göra det lättare att förstå- i allt som händer och nu hittar jag ingen och det är rätt skrämmande.

Slutligen så känns det så sorgligt med all bortslösad tid. Ännu en sommar har gått åt till att ligga och må illa och nu kommer jag ännu en gång få ägna semestern åt mf och sedan återvända till jobbet allt annat än utvilad efter sommaruppehållet.

Jag hoppas innerligt att allt är mycket bättre med er och önskar er all lycka i framtiden!

Kram

Ninni: Skickar en stor, varm kram till dig vännen!  Det finns inga ord...

NN: Finaste vännen. Förmår bara skicka en stor, varm kram. Ta hand om varandra!
På tal om behandling så har jag bara testat skrapning vid mina ma:n och det har gått galant. Inga problem alls.

Jag har tyvärr inga ord som kan trösta NN, men jag skickar en stor kram och tänker på er.
Det är ett j-vla skit det här.

Har ingen erfarenhet av vare sig medicin eller skrapning.

Ninni, blir så ledsen för er skull Cytotec funkade inte på mig, och processen var skitjobbig. Skrapning är inte så farligt som det låter, man somnar gott sen vaknar man o allt är över. Självklart är det jobbigt mentalt, men inte i närheten av att ta tabletterna och undra vad det är som plumsar ner i toan Sänder massor med kramar till dig och din man!! Tänker på er idag.

Stort tack för er omtanke! Det värmer! Just nu känns det som att jag ska dra mig undan ett tag, men vi får se.. jag kanske är här snart igen. Kram

NN, jag förstår, ibland vill man bara dra sig undan och ibland behöver man få ur sig allt. Du gör vad som känns bäst för dig, vi finns här om du behöver oss.

Många kramar

Ninni: Glömde svara på din fråga kring cytotec: På mig funkade det bra, men jag blödde länge så därför gjordes ett extra VUL, och då såg man att allt var ute. Självklart förstår jag om du behöver en paus, det kan vara skönt ibland. Gör det som känns bäst i hjärtat - antingen är du här och öser ur dig så för vi försöka stötta så gott vi kan, eller så tar du en paus kommer du tillbaka när du får kraften tillbaka. *Kram*

Hej
Här blev det verkligen ingen paus Nej, men allvarligt talat så har jag sådan fruktansvärd ångest att jag nog måste skriva här ett tag till....

Tack för era råd, men det blev till slut cytotek. Jag gjorde som läkaren rådde mig, dels pga av det hon sa och dels för att jag är rädd för ev. skador vid skrapning. Nu i efterhand är jag tveksam till beslutet. Det gjorde ont och blödde rätt mkt dagen jag tog cytotek, men det stannade upp fort och det har ännu inte kommit någon riktigt stor klump (förlåt för detaljerna!). Jag fick en återbesökstid ca 3 veckor efter mf, men jag tycker det känns som väääääldigt lång tid nu. Om det inte är ute än och jag behöver skrapning, så vill jag gärna veta det snabbare. Vi funderar på att antingen försöka boka en tidigare tid eller bara åka in och be om en. Det har ju inte precis hjälpt att snällt vänta på hjälp under de här åren....

Annars har jag mest ångest, som jag försöker "bota" genom att gå och gå och gå (precis som jag gjort de andra gångerna). Det är så mycket tankar som snurrar runt i huvudet. Å ena sidan så är det skönt att äntligen ha rätt till utredning och slippa höra att "det bara är en slump" osv. men å andra sidan så kommer ångesten över att vi inte ställt oss i adoptionskön, att vi inte är gifta, att vi/vården låtit det gå så här lång tid. Och det största; om vi aldrig får barn, vad ska vi då göra istället? Vad ska man fylla livet med för mening?

Dessutom surrar helt galna tankar om att "det kanske är meningen"  eftersom "vi ändå inte skulle blivit bra föräldrar". Det här är helt galet, jag vet, det finns ingen mening med det här. Fullständigt olämpliga människor får barn hela tiden och ännu tydligare blir det när jag tänker på alla er underbara tjejer som jag mött här inne.  Det finns ingen mening och ingen rättvisa i det här, så är det bara.

... och sen från allt snurr i huvudet till handlig. Jag har en fråga till dig, Bettan: Dr LM i Helsingborg, är det någon vits att försöka få tid hos honom efter 3 mf? Är det ens möjligt att få en tid? Om det är möjligt och du vill och kan dela med dig, så får du gärna inboxa hans kontaktuppgfter.

Nu ska jag sluta babbla. Jag hoppas verkligen att mitt dåliga humör inte smittar av sig på någon av er här inne. Kram!

NN, hoppas att cytotec fungerade. Jag tycker det verkar helt orimligt att du ska behöva vänta i tre veckor på återbesök!!! Jag fick vänta en vecka och det tycker jag är länge nog. Jag tycker helt klart att du ska försöka få en tidigare tid.
Och vännen, du behöver inte be om ursäkt för ditt babbel. Jag tycker det är så skönt att läsa att det är fler som har dessa tankar! Känner igen mig i allt du skriver. Stora kramen!!