30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Bettan: då har du passerat v 12 nu alltså? Grattis!!!!

Liss: tack! Trevlig semester!

Ego: i dag är en jobbig dag. Ska på återbesök på sjukhuset och jag vet ju hur det brukar vara....
Är tillbaka  tankarna på att det kanske inte är meningen att vi ska bli föräldrar, men då är det ju bara att slå på nyheterna och t.ex. se historien om det franska paret. Om "naturen" gallrar ut vilka som ska bli föräldrar, så är det ju då absolut inte utifrån vilka som kan bli lämpliga föräldrar.

Vinkar till alla!

NN: *kramar-om* Nej, det har verkligen inte ett smack med lämplighet att göra.
Och ja, idag är det 12+0 om jag utgår från äl.

NinniNinna: Såklart att naturen/gud/whatever inte bestämmer vem som ska ha barn! Det stämmer ju inte nånstans. Något är knasigt med våra kroppar men det ska ordna sig. Det SKA det. Kram

Bettan: MEN GUD! Grattis! Så det var fragmin och ASA som gjorde susen till sist? Du ger oss andra hopp!

Ego: Måste få skriva av mig. BIM var för tre dagar sen, i tisdags.  Men ingen mens. Har tagit 3 grav test på olika dagar men inget visar positivt. Har såklart kollat upp vad det kan vara för orsak och utomkvedshavandeskap (X) verkar ju troligast. Och då måste man operera och/eller ta cellgifter. Är så himla rädd och ledsen nu. Och arg. Det är inte rättvist! Förutom missfallen ska jag nu minska mina chanser att bli gravid ännu mera?? Tack. Tack för det. Ringde gyn igår men jag måste vänta till BIM+7 för ta ett nytt gravtest och sen får jag ringa dem igen. Men efter jag har ringt dem så måste jag vänta en vecka till innan jag får komma in och göra ett VUL. Och är det ett X så måste jag boka om min utredningstid som jag har nu i slutet av augusti... Hur ska man kunna koncentrera sig på jobbet när det är så här? Eller kunna umgås med vänner? Förlåt för långt och argt inlägg.

Fialisa. *host* Ja, på pappret är det innohep som gjort susen... Men sen tillkommer liksom lite av varje.. Själv tror jag på kombon innohep och prednisolon. Fast ännu tänker jag då rakt inte ropa hej.

Och det behöver ju inte alls vara ett x. Det kan antingen vara så enkelt som sen mens pga av sen äl eller så är det helt enkelt ett sent plus....

Bettan: tack!

Fialisa: håller med Bettan, tre dagar kan bara vara sen mens eller sent plus. Om du oroar dig och inte kan vänta på vul, så kanske du kan gå på en privat mottagning? Lycka till!

Bettan: Wow å stort grattis! Det är sååå häftigt att du äntligen får ha lite flyt! Vad säger VUL i förhållande till ÄL?

Ninni: Hur var återbesöket? Japp, vi gifter oss i kyrkan.

Liss: Stort tack. Och stort grattis till dig själv :) 

Fialisa: Ärligt talat så förstår ja ginte alls tanken att det skulle vara ett X bara för att du är på BIM + 3 å testar negativt?!?  Vid ett x så ökar hormonerna på sig precis som vid vilken graviditet som helst. Ett x innebär ju helt enkelt att graviditeten sitter på fel ställe. Och jag skulle alls inte oroa mig över BIM +3, det låter ju mer som en normalvariation, som de andra tjejerna sagt - sen mens, eller sent plus.

Ninni å bettan: Ja, jag har väl det typ. Men det betyder som sagt inget för mig så det är inget jag reflekterat särskilt mkt över, annnat än att ja gökar på antalet mediciner lite. Jag har gjort ett VUL, men det var för tidigt för att kunna säga nåt. Därför ska jag tillbaka nästa v. Då får vi se om jag är gravid igen.

Cali: Välkommen tillbaka. Säger som de andra, ibland behöver man en välbehövlig paus

Ninni: Vad skönt att du känner dig tillfreds med adoptionsplanerna. Egentligen spelar det inte så stor roll hur barnen kommer till oss. Vet flera som adopterat och de är lika spända och förväntande som vilka andra gravida som helst. Jag var helt inne på att ställa oss i kö om det inte hade fungerat denna gången men sambon var lite som din. Tror som TT oxå skriver att det kan vara svårare för dem. Jag tror att det är något i deras biologi som gör det svårare, det är ju dom som ska föra släkterna vidare s.a.s. och det kan nog ta lite tid att acceptera att det finns andra minst lika bra sätt att bli förälder på.

Bettan: Grattade till v.13 (12+) i den andra tråden. Härligt att ha kommit så långt. Mysigt det låter med lillkillen. Är ju lite sugen på vovve själv men vi väntar nog ett tag. 2 katter och en bebis räcker en stund

TT: Jag håller tummarna stenhårt för dig vid ditt nästa VUL. Förstår precis vad du menar med att ett + inte betyder så mycket. Mitt riktiga + denna gången var RUL, efter det började jag våga tro på det.

Fialisa: De andra kloka gummorna har redan sagt kloka saker. Tycker inte heller du ska oroa dig för ett x.

Vinkar till de jag missat.

TT: Förstår dig precis, när man haft så många mf som vi haft är det ju svårt att se ett plus på stickan som ett riktigt plus. Mitt första plus var egentligen första riktiga vul:et.
Och tack. Jo, det är lite häftigt. Hoppas jag..

icka: Ja, det är sjukt mysigt med valp, vi gottar oss för fullt. Visst är han skitjobbig ibland, men han är ju bara SÅ ljuvligt söt. Och jätteduktig.

Hej
Tror aldrig att jag vait inne här så här tidigt/sent, men har verkligen problem att sova och då får man ju hitta på nåt  

TT:  förstås att du är skeptisk, men jag fortsätter hålla tummarna för att plusset bekräftas på vul nästa vecka. Återbesöket gick bra. Det mesta hade kommit ut, men delar av slemhinnan var kvar. Doktorn sa att detta betyder att det kommer att blöda mer, men jag känner min kropp och tror faktiskt att den har slutat "jobba på det" nu. Jag har inte ont mer och blodet har bytts mot bruna flytningar och nu har även i princip det slutat. Betyder detta att slemhinnan kommer ut med nästa mens? Har inte haft detta "problem" innan, utan livmmodern brukar vara tom vid det här laget.

Icka: med min sambo så tror jag inte det är det. Han är nog i grunden positiv till adoption, men behöver bara tid att vänja sig vid tanken. Det jag tror att han har svårast med är att inse att vi har problem. Just nu känns det dessutom som att jag aldrig kommer vilja bli gravid igen, oberoende av vad utredningen säger (men jag vet vilka krafter som sätter igång sen, så vi får väl se hur jag känner när mensen är igång igen...). Just nu skulle jag helst vilja att han tänker igenom vad det innebär för honom, dvs att han faktiskt förlorar ens chansen att få ett biologiskt barn med mig. Vi har pratat rätt mycket och öppet och jag hoppas innerligt att han tänker igenom det ordentligt.

Hoppas det är bra med er andra och att ni sover gott! Kram

Grattis till er som är gravida, det är ju roligt även om jag förstår att det är nervöst med tanke på våra historier.

Här är intet nytt. Jag börjar misströsta och känner mig psykologiskt superstressad över hela situationen. Många tankar; kanske är det inte meningen att vi ska vara tillsammans, kanske har jag gjort fel val i livet (läs utbildat mig länge, bl.a. för att jag började på "fel"utbildning och för jag har varit velig i allmänhet), kanske jag inte ska bo härborta, kanske, kanske kanske... Suck!  Har gått till en jättedyr privatläkare/fertilitetsspecialist som sa att kanske ett myom spelar roll (trots att ultraljudet än så länge inte visade att myomet hade någon inverkan), men han tyckte vi kunde vänta ut ett missfall till innan en eventuell operation (som även den innebär risker för fertiliteten). Nu verkar det ju inte heller som vi blir gravida trots temperaturkurvor och ägglossningstest. Läkarna tycker inte att jag ska ta hjälp eftersom "det inte påverkar missfallsrisken" och jag har blivit gravid två gånger. Nu har vi på eget bevåg ansökt om insemination.

Och, jo, det enda barnlösa paret i min bekantskapskrets som jag berättade om (tjejen är betydligt yngre än mig) är nu gravida efter att ha hört att vi försökt. De sökte hjälp efter tre, fyra månaders försök och FICK HJÄLP med Clomid (läs pergo) etc. Efter tre, fyra månader!!! Och hon är mellan 25 och 30... Jag känner mig hemsk, men det känns så orättvist att man själv fått vänta, att man själv har fått gå igenom allt skit. Jag har blivit en ganska otrevlig, asocial, snäsig, avundsjuk person efter allt som hänt.

Adoption är tyvärr uteslutet för vår del, bl.a. pga medborgarskap etc, ekonomisk aspekt, samt andra orsaker.

Sorry, ingen uppmuntrande läsning. Ville bara skriva av mig.