30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

TT: det låter som ett jättetrevligt bröllop! Vad kul att ni har något riktigt roligt att planera och se fram emot tillsammans. Förstår precis det du pratar om med pliktsex osv. Min lust är fullständigt död, men vi har pratat öppet om det och kommit fram till att det är något vi ska jobba på när hela den här processen är slut (hur den än slutar...).
Ja, jag plussade efter inseminationen och är nu gravid, men har ännu inte ens passerat min vanligaste mf-vecka, så det är bara att vänta och se hur det går....
Du nämnde något om adoption. Hur har det gått för er med det? Jag har sakta men säkert börjat bli allt mer positiv till det. Nu kan jag komma på mig själv med att titta på "adoptionsfamiljer" och känna en liten längtan till det. Sambon är inte riktigt med på spåret ännu, men vi ska ha en riktig diskussion om det snart hoppas jag.

Icka och Bettan: känner igen det där med att inte våga ha sex. Nu har jag ju ingen lust, så det är inget problem, men även om jag hade det hade jag inte vågat ha sex innan de värsta mf-veckorna är över. 

Icka: då får man väl säga grattis till dig, eller vad säger man till någon som ska gifta sig  Låter härligt med smekmånad i Thailand!

Eftersom TT är tillbaka, så vill jag skicka en till hälsning till Cali. Jag tänker på dig. Kom tillbaka när du orkar och vill! Kram

Mojutten: Skickar en stor kram till dig! ...och en önskan om att du får en riktigt härlig föelsedag och  semester

Försökte lägga in ett inlägg med mobilen tidigare idag men det sket sig.

Jag ville bara tacka för lyckönskningarna och meddela att födelsedagen har firats i dagarna 3 med pompa och ståt och Äl stegring :)

Hoppas att ni andra har det lika bra 

mojutten: Firande som sig bör!

Mojutten: Låter härligt!

Bettan: Men jag som trodde att fröken var totalt emot giftemål? ;) Jag är oxå traditionell i den frågan, skulle aldrig ha frågat! :) Jag fattar inte vart du fixar all lust ifrån, ni är ju verkligen kaninparet nr 1!  Du får dela med dig med tips :)

Ninni: Då var jag inte alldeles ute och cyklade, stort grattis! Vad har du för behandling nu?
 Vi la tidigare ner det där med adoption eftersom vi inte var gifta (inte kunde han kläcka ur sig nåt då minsann...). Men nu när vi ska gifta oss så har vi såklart pratat om det igen. Men vi har inte tagit oss i kragen och tagit vid där vi slutade - med att bestämma om vi skulle gå men i en eller 2 organisationer. Jag vet inte om jag är så redo eg. Men jag är å andra sidan inte säker på att jag någonsin kommer till det stadiet, det är nog bara att bestämma sig och kasta sig in i det! Vi får ta tag i det någon regnig dag...

Icka: Jag tycker det låter som att ni har en fin plan, vi har övervägt att göra så, men vi insåg att vår familj skulle gnälla lite om att de blivit snuvade på festen då :). Jag tror faktiskt min bror är mer på än vi är över det faktum att vi ska gifta oss! :)

Mojutten: Firad i dagarna tre låter toppen!

TT: ingen behandling, men tar 1/3 albyl minor på eget bevåg. Förstår det där med att inte komma loss med adoptionsprocessen. Vi har samma problem, men jag tycker ändå att det är positivt att jag känner mig mer positiv till det nu. Bra att ni gifter er, det kommer ju att underlätta om ni bestämmer er för adoption. Men framförallt, så låter det som en riktigt rolig fest! 

Ser att ni diskuterar adoption, jag skulle gott och väl kunna tänka mig att adoptera men har kännt att det varit lite tidigt och min man lika så men jag tror att om det här fortsätter och jag bara får mf är jag rätt säker på att vi snart ställer oss i kö. Jag har ännu bara kikat som hastigast på vad som gäller och hur det hela går till men jag spanar också in familjer med adopterade barn när jag ser dem och tänker att det är helt ok. Jag är dock lite orolig för barnens skull, jag har haft flera vänner som varit adopterade och deras förhållande till att vara adopterad har varit så olika. En del har inte haft några som helst problem med det eller med sin identitet medans andra har fått jobba rätt mycket för att komma till ro med det faktum att de har blivit övergivna och att de har "saknar genetiska rötter". Fast jag antar att det både kan bero på hur de har hanterats i de olika familjerna och också pga det faktum att vi alla är olika som människor och hanterar det mesta på olika sätt oavsett vad det gäller.

Hmm det blev en lång egoutläggning, fast jag kan ju fråga hur ni tänker? 

TT: det är jag, men om det nu skall göras så...
Lusten ja... nu är det nog mest på grund av avhållsamheten, annars får man jobba en del på det. Låta det vara viktigt i relationen trots allt. 

Mojutten: ja. det är så mycket att tänka på när det gäller adoption... Jag har också tänkt på det där med hur barnen mår. Jag har också olika exempel i min omgivning, men det positiva tycks väga över bland mina bekanta. Jag har dessutom kompisar som har levt med sina biologiska familjer, som inte har haft det bra så ibland kan jag tänka att det ju inte finns några garantier vare sig man får biologiska barn eller adopterade. Det är nog aldrig lätt....