30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

TT: Finns det 3500 IE? Jag tar 4500 IE innohep. Tror också att progen hjälpt en del denna gång; har åtminstone kännt av dem i form av extremt trötthet. *gäääsp*
Har du testat förresten?

TT: då är mitt råd verkligen att ni gör det så snart ni får tid och lust. Det kändes så bra att göra det! Under mina tre graviditeter har jag aldrig kunnat se att det skulle bli ett barn i slutändan, men nu kan jag helt plötsligt se det. Den andra vägen är så destruktiv för mig och för vårt förhållande och har påverkat i stort sett alla delar av livet negativt (som säkert alla här har kännt), men med adoptionsvägen så  känns det plötsligt som att jag kan se att vi kanske kan bli föräldrar en dag.
Men medan jag har fått en riktig kick, så ligger sambon lite efter Han är abosolut inte emot adoption, men har nog inte kommit lika långt som mig i tanken. Han blev riktigt chockad vid det här ma, han var verkligen helt övertygad om att det skulle gå bra den här gången. Den här gången blir det nog mitt jobb att vara så där stöttande som han alltid har varit mot mig.

Hur går det med bröllopsplanerna? Nu kan det inte vara länge kvar!

Mojutten: länge sen vi såg dig här! Hur är det med dig?

Glömde en sak... Tack för förklaringarna TT!

Ninni: Jag ville bara säga att jag tänker på dig/er och skickar massor av varma kramar. Ord känns så otillräckliga i sådana här lägen. Tycker ni är fantastiska som har ställt er i kö till adoption.

(PS. Förlåt, jag har varit borta från tråden en längre tid: är inte helt uppdaterad med alla)

Ninni: Låter härligt att ha fått en kick :) Jag tror att det är lite svårare för män i regel att hänga med i svängarna, de har ju sin oro och sina funderingar, men de slipper ju mycket av de procedurer som vi tvingas igenom, för att inte tala om alla omställningar i kroppen som det här innebär.  Det känns helt enkelt som att vi kvinnor därmed har lite försprång i förmåga att anpassa oss.

Bettan: Det finns förfyllda sprutor på allt från 2500 IE och upp till typ 20000 IE.
Ja, jag har testat, men ett plus på ett gravtest är inte längre ett plus för mig. Här är det VUL som gäller! ;) Ska dit nästa tisdag igen. det är bara att vänta och se alltså.

Cali: Vinkar lite till dig! Vore kul att få en uppdatering på hur det är och har varit. Om du orkar och vill såklart!

Ego/svar t. ninni: Det går fint med bröllopsplanerna, men har tyvärr inte hunnit så mycket som jag hade tänkt. Det är såååå många saker som ska fixas, även om vi håller det hyfsat litet och enkelt. Vi skippar helt ex. att gå och lära sig brudvals och sånt trams (jag tycker ite att det är något fel på dem som vill ha det, men vi ä rint edansanta) Igår bestämde vi in- och utgångsmarsch + funderade över vilka sånger vår solosångerska ska köra (förslag mottages tacksamt) Idag ska vi till systemet för dryckesrådgivning, och om jag hinner ska jag gå förbi blomsteraffären nu på lunchen och kolla upp ang. brudbukett. Och härom dagen så fick jag plötsligt en massa brudnäbbar, har frågat syskondöttrarna tidigare å då ville de inte, men nu vill de. Så nu ska man hitta näbbklänningar som inte kostar en hel förmögenhet... :) Men det är faktiskt ganska kul ändå med allt pyssel. Även för en f.d. rebell som aldrig skulle gifta sig :)

Ninni: Jag glömde fråga: Hur går det med allt det andra för dig?

TT: så du har fått ett plus alltså?
Aha, visst inte att det fanns så många olika. Man lär sig något nytt varje dag på fl.

NN: Missade ju helt dina frågor till mig häromdagen: allt går bra för mig, KUB nästa vecka och sen ny resa till Hbg. Därefter inget alls förrän nästa resa t Hbg efter en månad. Allt går bra med lillkillen; han är fullkomligen sjövild, men helt underbart söt. Och väldugt snäl. Har redan lört sig gå i koppel, att kissa/bajs ute (även om det händer olyckor ibland) och att sitta och ligga på kommande (ibland ).

Cali: Åhh vad skönt att se dig igen! Hur är det med dig? Du ska inte be om förlåtelse för att du varit borta ett tag, utan ska såklart bara vara här när du orkar och vill!
Tack för omtanken, men jag mår faktiskt fövånansvärt bra. Jag har levt med misstanken om att "det är nåt fel" i tre år och nu när jag äntlgen har någon som lyssnar på mig, så känns det som att jag kan slappna av. Dessutom så har adoptionstanken helt tagit över nu. Kan inte förstå hur det kunde gå så fort att känna så här, men bara tanken på adoption känns mer positiv än något jag tänkt de senaste åren. Stor kram!

TT: Jag förstår att du är tveksam, men jag håller tummarna för att ditt vul bekräftar plusset!

Ja, det är verkligen stor skillnad på hur män och kvinnor reagerar. Min man är verkligen inte med nu, utan har nog precis börjat se att vi kanske har ett problem. Jag hoppas bara att jag kan stötta honom som han har stöttat mig.
Oj, det låter som att ni har fullt upp med bröllopet Har glömt, ska ni gifta er i kyrkan? Känner igen det där med att man kan bli helt uppslukad av bröllop även fast man aldrig hade tänkt gifta sig. Vi ska ju gifta oss på semesten och jag har också upptäckt att det ju är jättekul att fixa med det. När man får göra det som man vill, så är det ju kul! Eftersom vi inte ska göra det traditionellt på något sätt, så funderar jag nu på klänning. Jag vill ha något riktigt snyggt, som jag kan använda på fester och så sen. Några förslag?

Betta: Hur funkar det där med KUB? Eftersom vi valde att inte göra det vid första graviditeten och sedan inte funderat på det, så har jag inte satt mig in  det. Är det UL? Låter supermysigt med lillkillen!

Cali: Hej igen.

NN: Ja, det är först blodprov (som jag tog för ett tag sen) och sen ul (i vecka 12+).
Ja, det är verkligen supermysigt med lillen.

Tittar in en snabbis på semestern.

Ninni: Skickar dig en massa varma kramar även här. Har haft precis samma tankarsom du  vid ma. Tror att det gäller de flesta här inne. Fint att du ändå låter så peppad.

TT: Välkommen tillbaka och stort grattis till bröllop! Har tänkt på dig mycket.

Till er som går i adoptionstankar: Jag skulle verkligen rekommendera er att ställa er i kö. Jag tyckte att livet kändes lite lättare så fort vi hade ställt oss i kö. Nu  kommer vi troligen inte att använda vår plats, men det är ju bara att gå ur kön nästa år - ingen skada skedd och lite pengar har gått till bistånd.

Stor kram till er alla! Nu ska jag fortsätta semestern