30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

TT: Håller tummarna inför återbesöket. Kram

Bettan: Ska gå in och läsa din blogg nu.

Ninni: Tycker oxå du ska kolla upp det. du hade väl lite rester kvar vid första kollen? Hellre kolla en gång för mycket så att du inte får någon infektion. Kram.

Cali: Ja, jag har väl slappnat av i tanken om att det faktiskt ska komma en bebis nu, risken att nått händer är så ytterst minimal. Men jag börjar istället noja inför själva snittet och tiden efter, kommer det göra skitont? Hur kommer amningen fungera? Är hon helt frisk? Men det är ju en helt normal noja har jag förstått.

Jag tycker för att det inte ska bli för mycket gravidsnack i denna tråden, kan skrämma bort ev. nya som inte "känner" oss gamla, så kan vi väl gör så att ni som vill veta hur det går för de gravida och de som fått kommer in och kollar oss i den andra tråden. Då slipper det bli några som helst problem. Bara ett förslag.

NN: Skönt att du inte har feber iaf, men förstår att det är jobbigt ändå när det blir så utdraget. Har själv alltid haft väldigt okomplicerade missfall (åtminstone DEN turen har jag haft ).

icka: Tycker att det är för mycket begärt att de som vill kolla hur det är med oss skall gå in i andra tråden; det hade jag aldrig orkat innan den här graviditeten. Kanske bättre i så fall att hålla gravidsnacket till ett extremt minimum ("Det är bra, kollade igår"). VILL någon veta mer är man ju välkommen in i andra tråden. Eller i respektive gb så klart.

Icka: ja, det var lite kvar. Ska fråga på återbesöket.

Bettan: jag har också haft "tur" med lindriga mf och att kroppen ofta kommer igång med mens och så rätt fort efter mf. Tänker att det kanske blir krångligare den här gången eftersom det är på medicinsk väg och inte kroppen själv som satt igång det, om du förstår vad jag menar.

Ang. gravidprat i tråden... Jag tycker att även gravida kan vara här, men gärna inte allt för mycket gravidprat. Man vill ju så gärna höra hur det går för er, men jag minns också hur jobbigt jag tyckte det var när det var många gravida och det mesta handlade om illamående osv. Den nivå som Bettan lagt sig på den här gången funkar bra för mig men vi kanske kan hålla diskussionen öppen om vad som är ok eller inte? Det är väl ingen vits att vi här inne inte kan vara öppna med att det ibland kan göra ont att läsa om andras graviditeter?

Stor kram till alla!

NN: Bra tycker jag; viktigast av allt är att alla alltid känner att det är okej att säga ifrån om ribban hamnar fel. Om man tycker att det blir för mycket graviditetssnack tex, så måste man få känna att det är helt okej att säga ifrån. För min del försöker jag hålla mig till korta svar på direkta frågor och utan några överdrivna detaljer.

Och förresten; Ja, jag tycker att det var ett väldigt bra beslut att leta psykolog, NN.

Jag tycker också att de gravida är välkomna så länge vi kan ha en öppen dialog och att det är ok att säga till om det blir för mkt. Jag vill följa med er och höra hur det går och tror att det blir jobbigare att behöva besöka gravidtråden.

NN, min man har varit min klippa och jag tror att han har hållt inne med mycket av sin sorg för att kunna vara där för mig men som jag sa så har han en jobbig period och det märks att han är ledsen. Jag vet att han pratar om det en del med sina bröder och sin syster men jag tror inte att det förstår och att han får det stöd som han behöver, ingen av dem har barn. Vi pratar ganska mycket vi två men det det är lite för nära på någotvis och ibland gör det bara ondare och vi försöker att fokusera vårt förhållande på mer positiva saker istället. Jag tror att vi båda är rädda att det ska sluta med att det är allt vårt förhållande handlar om. Det är inte lätt att veta hur man ska hantera allt detta.

På ett sätt vill jag bara tro att det kommer att gå bra så småningom, och att det bara är en fråga om tid och ibland känns det som om jag bara lurar mig själv och att jag borde inse att det inte kommer att hända...
 Fast jag antar att jag ska vänta och se om medicineringen har någon effekt innan jag ger upp, och jag misstänker att det inte kommer att vara slutet även om det gick åt skogen ingen....

TT, som de andra så håller jag tummarna!

Ok, ni bestämmer hur mycket eller lite ni vill veta. Lova att säga ifrån om det blir för mycket någon gång, det gäller alla. Jag gör som Bettan och svarar bara på direkta frågor.

Mojutten: tror det är precis så med min man också, att han håller inne mycket för att stötta mig. På ett sätt så visar det ju bara hur fina män vi har, men å andra sidan så önskar jag verkligen att han ska få prata med någon och få det stöd som jag ofta får. Min man har vissa vänner/familj som han skulle kunna prata med, men han gör det sällan... Män gör nog ofta så... 

Tror det bara är bra att du håller uppe hoppet! Fortsätt med det! Kram

Bettan: Funderar som sagt bara än, men jag håller dig uppdaterad 

Icka: tack för omtanken! Jag vet att det är nära för dig och väntar spänt på att få höra nyheten om att er lilla tjej kommit ut. Ta hand om dig!

Bettan, GRATTIS!!!!

Hej alla
Har en fråga... Hur länge räknar man det som att mf pågår? Jag slutade blöda för nästan 2 veckor sen, men har som sagt haft lite ont på kvällarna t.o.m. i förrgår och det konstaterades att det fanns rester av slemhinnan kvar som omöjliigt har kommit ut. Orsaken till att jag frågar är att jag, chockerande nog  , har fått tillbaka lite lust och det vill man ju passa på att njuta av nu när det för en gångs skull händer

Skickar kramar till alla och en särskilt stor kram till TT!