Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Hej originalmodell. Jag har också en skadad äggledare kvar efter operation oktober 2008. Tyvärr har vi inte lyckats bli gravida på egen hand efter det men vi har en treårig son som vi fått med hjälp av ivf. Sen efter många ivf-försök varav två blivit missfall är jag nu gravid igen och fick igår se att det satt i livmodern och att hjärtat slog så nu hoppas jag att det blir en bebis till.

Om du inte har regelbunden mens och dessutom haft utomkvedeshavandeskap tycker jag det är dags att söka hjälp och göra en utredning. Då kan ni få svar på om ni har några chanser att bli gravida spontant eller om ivf är bästa alternativet. Vill ni verkligen ha barn så vänta inte för länge med att söka hjälp

Om man inte har barn innan betalar landstinget några ivf-försök. Hur många varierar beroende på vilket landsting. Snålast är de i norr som betalar du behandling +en insättning av fryst embryo. De generösaste (t ex) Uppsala betalar tre fulla behandlingar inklusive återföring av alla frysta embryon som blir på dessa tre. Har man redan barn (som man fått spontant eller via t ex ivf) får man betala själv.

Bor du på en ort där det finns ett större sjukhus brukar de ha en fertilitetsmottagning som kan heta reproduktionscentrum eller liknande. Då brukar man kunna kontakta dem direkt. Bor du på en ort som inte har det så kontakta närmsta kvinnoklinik eller en privat gynekolog. De kan ofta göra den inledande utredningen och om ivf behövs skriver de remiss till en klinik som utför det.

Nu när ni både situationen att din man opererat bort en testikel och att du haft utomkvedeshavandeskap så har ni ju bevisligen faktorer som skulle kunna försvåra för er att få barn så då skulle jag bli mycket förvånade om de nekade er utredning.

Roligt att höra att det såg så bra ut idag mariekarolina

Min menscykel har ändrat längd efter nästan varje graviditet (både X, sonen och missfall)

Jag hoppas alla ni som försöker lyckas. För mig var det faktiskt en lättnad att tänka att vi kommer inte att lyckas på egen hand. Under de senaste två åren har jag bara hoppats och blivit besviken när mensen kom de gånger vi gjort ivf. Alla de andra månaderna har jag inte blivit besviken över mens eftersom jag sett det som självklart att den ska komma. För er som nyss haft X ska ni förstås inte ge upp hoppet för det finns ju de som lyckas men för egen del har jag nu varit utan preventivmedel i mer än sex år och bara blivit spontant gravid den gången som det var X. Däremot har ju embryona sett bra ut vid ivf och vi har ju fått en son även om det även blivit en hel del misslyckade försök, så jag räknar kallt med att även min högra äggledare (X var i vänstra) på något sätt inte funkar som den ska.

Nej läkaren tyckte inte att man skulle göra spolning för det var ändå inte aktuellt att försöka med insemination först (som man annars brukar innan ivf) utan om man haft utomkvedeshavandeskap och särskilt när man hade skadad äggledare kvar var det bäst att gå direkt på ivf tyckte de . Vi hade ju dessutom försökt aktivt (hållit koll på ägglossning) 9 månader innan jag fick mitt utomkvedeshavandeskap och varit utan p-piller ytterligare ett halvår innan dess så när vi kom till utredningen hade vi ju varit utan preventivmedel två år och på den tiden bara lyckats få till en graviditet som satt i äggledaren. Det är möjligt det också påverkade beslutet att gå direkt på ivf.

Ja tror du att ett eventuellt negativt besked kan vara nyttigt för din partner att få Kingston så ska du helt klart försöka få till en spolning. Även om det känns viktigt för dig själv att veta ska du ju försöka få det. Om man ska göra ivf måste båda parter helhjärtat vara med på det för det är en jobbig resa så man behöver stötta varandra. För mig själv känns det helt oväsentligt att veta om det är helt stopp eller inte i äggledaren för det är nu 6,5 år sedan jag slutade med p-piller och den enda gång jag blivit gravid utan ivf var första gången då det fastnade i äggledaren och de andra graviditeterna har ju varit efter ivf. Även om äggledarna skulle visa sig ha öppen passage är det ju helt uppenbart något annat fel även på den högra (den vänstra satt X i) även om läkaren efter titthålsoperationen av mitt X sade att den högra såg normal ut. Sedan vi gjorde utredning och första ivf-försöket vet vi ju dessutom att jag har regelbunden ägglossning, spermierna är bra, jag får ut ägg av bra kvalitet, de flesta befruktas och en stor andel delar sig fint och några har kunnat frysas varje gång.  Eftersom allt annat ser så bra ut så måste det ju då vara äggledarna som inte funkar som de ska, annars borde jag ju rimligtvis ha blivit gravid av mig själv någon gång till under dessa år.

Jag hoppas jag inte uppfattas som alltför negativ när jag förespråkar att se till att göra utredning och gå vidare till ivf, men jag tror att många håller på alldeles för länge och försöker själva när de har svårt att få barn (både de som haft X och de som bara försökt länge utan graviditet alls). Visst det finns vissa som lyckas snabbt bli gravida igen efter X men det finns en viss andel som inte lyckas och som troligen aldrig kommer att lyckas på egen hand och chansen att lyckas med ivf minskar ju äldre man blir så det är dumt att hålla på och försöka länge utan att söka hjälp (särskilt om man hade försökt ett tag redan innan man fick X). 

Sen är ju ivf ingen garanti heller utan chansen att lyckas på varje försök är ca en tredjedel, man kan alltså få hålla på ett tag med försök innan det lyckas. Kanske lyckas det aldrig eller man orkar inte mer psykiskt efter ett antal försök och vill därför gå vidare med adoption och har man då hunnit bli för gammal är det för sent även för det. Hur bråttom man måste ha beror ju förstås på ens ålder och om man vill hinna få mer än ett barn, men generellt så vill jag uppmana folk att inte vänta för länge med att söka hjälp. Jag är tacksam att en läkare på gynakuten när jag var på ett återbesök för att jag hade ont ett tag efter min operation sade åt mig att vi skulle söka hjälp om vi inte lyckats inom ett halvår, annars hade jag kanske fått hopp av de solskenshistorier man kan läsa på t ex familjeliv om folk som lyckas själva och väntat ännu längre. Vi hade troligen fortfarande hunnit få ett barn då tillslut men kanske skulle vi inte kunnat få mer än ett. Nu har jag gott hopp om det. Förhoppningsvis stannar pyret i magen kvar och blir vårt andra barn och skulle vi ha otur och få missfall igen hinner vi med fler ivf-försök innan jag blir för gammal 

Ja det är ju tyvärr dyrt med ivf. Förhoppningsvis lyckas ni utan det Kingston och annars inom de försök som landstinget finansierar. Sen är det ju tyvärr så att för syskon får man betala själv. Vi visste redan från början att vi ville ha mer än ett barn så vi började spara pengar till ivf redan då vi inledde Ivf-försöken som sen ledde till sonen. Vi fick ju honom inom de landstingsfinansierade så alla sparade pengar hade vi sen vill syskonförsök, så tipset är att börja spara redan nu