Trisomi 13 och 18 - Tråd 8
Här samlas vi som förlorat/ lever med barn som har diagnosen
Trisomi 13 eller 18.
Välkomna!
Tråden startades hösten 2006 av Zemlan
Några av oss har träffats i juni -07, november -08 och oktober-09.
Här är Tråd 7
www.familjeliv.se/Forum-10-203/m47626018.html
Det är nu 3 år sedan vi förlorade vår Wilma och 2 år sedan jag besökte denna sidan. Tack alla, ett enormt stöd att ni finns och att ni delat med er av era öden samtidigt som jag verkligen beklagar. Vår Wilma föddes i v.38 med Trisomi 18 och levde endast 3 h. Vi fick reda på diagnosen 3 dagar innan (efter tester i 5-6 v) och att den inte var förenlig med liv så de skulle inte sätta in några insatser när hon föddes. Hon somnade därför lugnt in, hade det tufft med andningen. Så det blev en väldigt fina och lugna timmar vi fick tillsamman. Men det händer att jag tänker...tänk om de hade hjälpt henne med andningen vid födseln, hade hon levt vidare????? Är det några fler som tänker så? Jag fick aldrig reda på om det var full T18... Wilma har en storebror som såklart hjälpte oss oerhört att ta oss genom detta. Har nu fått en liten flicka igen, nu 15 månader och min lilla prinsessa. Det är verkligen som ni skriver, man uppskattar sina barn oerhört samtidigt som man försöker att inte vara för orolig och överbeskyddande.... Till "upp i det blå" Jag hade missfall i v.12 innan mitt första barn, sedan ett efter Wilma tidigt i v.7. Önskar er alla lycka.
Hoppar in här vet ej någon bättre tråd att skriva i..
Jag var på ett kub för någon vecka sedan och fick låga siffror för Trisomi 13/18 1:13 att bebis skulle vara sjuk
Så jag valde att göra fvp.
Vilket gjordes igår med ett ultraljud innan.
På ultraljudet kunde hon anmärka att händerna var knutna under hela ultraljudet samt lite för lite fostervatten..dess två saker kunde hon binda till någon av trisomierna sade hon.
Då blev ju fvp taget vilket jag tyckte var obehagligt=( samt stick i rumpan då jag är rh neg,samt blodprov i armen.
Med den infon att jobbiga svar kommer via telesamtal redan under veckan och lyckliga besked kommer per brev under veckan eller ev nästa..
så åkte jag hem o sitter här fullständigt förvirrad och ledsen ingen att vända mig till...snart dags o sätta på sig glad masken o hämta dom två andra barnen från fritids och dagis..
Jag är 16+1 (17 veckor gången nu)
Tyvärr kommer jag få föda en liten ängel på onsdag en ängel som har Triploidi.
Vad allt kommer tillbaka när jag är inne o läser i den här tråden. Vi gjorde vårt avbrytande för drygt två år sedan. Inte pga. trisomi utan pga. hjärnbråck och andra svåra hjärnmissbildningar som upptäcktes på RUL. Till dig som ska göra avbrytandet idag ger jag en stor kram. Du kommer antagligen ha en mycket jobbig tid framför dig, men du kommer må bättre igen. Faktiskt tom bra även om det inte känns så. Mitt tips kommer antagligen alldeles för sent, men glöm inte bort att fota och om du orkar så försök att vara så mycket som möjligt med din bebis. Jag besökte BB flera gånger efter avbrytandet bara för att få hålla i min son ytterligare några minuter. Det var så svårt att släppa taget och ta in att han inte längre fanns och att han aldrig skulle bli en "riktig" levande bebis.
kram på er alla