Trisomi 13 & 18

Love83 vad fint att du delar med dig . Tack. Ja det är ju mycket som inte syns på kub eller fvp/mkp. Var erat sjuka barn "rätt" storlek för sin vecka? Loonse intressant att Loves händer är så lite avvikande att det inte skulle synts på ul. Love kanske har en mildare form av t13. Kag kollade även in din blogg. Är det Love på bilden? Otroligt söt kille:) ser helt normal ut. Han är större nu eller hur? Idag ringde jag läkaren för att fråga lite mera. Den angivna orsaken enl brevet var att provet för att kunna analysera 18 var inkonklusivt det behövs ytterligare karyotypering. Min fråga om detta kan innebära någon annan avvikelse istället besvarades genast med nej. Läkaren trodde att provet kanske var för litet mängdmässigt. Bara att fortsätta vänta. Jag hoppas att ni trådstartare inte är förbannad för att tråden tillfälligt kidnappats.

Zemlan så fint skrivet. Ögonen tåras. Kram. Heddan tack för att även du delar med dig. Hur. Gammal är Hedvig idag? Hur mår hon? Hur mår ni? Känns tryggt det du skrev om din graviditet jämfört med mim. Ni ger mig hopp om att ett t18 barn även kan ha ett liv men ändå vet jag inte hur jag kommer att reagera om så är fallet. Denna väntan är outhärdlig

Heddan jag blir så berörd av dina ord. Du skriver det som är så tabu på något sätt. Jag kan tänka mig att varje dag, speciellt varje bra dag, är en gåva samtidigt som jag också kan tänka mig att det finns en stor sorg. Får ni mycket hjälp? Är syskonet yngre eller äldre? Hur förbereder man ett syskon på att livet kan bli kort för en familjemedlem. Just min dotter och hur hennes känslor kommer att vara är ett orosmoment kan jag intyga.

Heddan jag blir så berörd av dina ord. Du skriver det som är så tabu på något sätt. Jag kan tänka mig att varje dag, speciellt varje bra dag, är en gåva samtidigt som jag också kan tänka mig att det finns en stor sorg. Får ni mycket hjälp? Är syskonet yngre eller äldre? Hur förbereder man ett syskon på att livet kan bli kort för en familjemedlem. Just min dotter och hur hennes känslor kommer att vara är ett orosmoment kan jag intyga.

Hej. Ser att tråden lever... Jag har läst igenom alla sidor flera gånger. Vi fick för 3,5 veckor sen besked på kub att vi hade 1:60 sannolikhet för t13 och t18. En chock. Detta var ord jag aldrig hört förr. Googlade och hittade bl à denna tråd som trots allt visar att barnen kan leva. Mkp gick inte att göra så i måndags fick vi äntligen göra fvp. I torsdags ringde läkaren med ett konstigt besked. T13, t21 och könskromosomerna är normala. T18 kunde de inte analysera, ev kom bitar av livmodern med. Så nu ska mina prover till odling och vi får vänta 2-3 veckor på svar. Totalt får vi vänta i 6 veckor. Just nu mår vi fruktansvärt dåligt. Min intuition säger att barnet är helt friskt. Den senaste veckan har det bökats omkring i magen, det känns friskt. Ultraljudet vid kub visade inga avvikelser. Det är mina blodvärden som var dåliga och drog ned resultatet. Jag undrar hur har ni upplevt era graviditeter? Sparkar? Illamående? Själv har jag mått superdåligt fram till v12-13. Mår nu bra. Barnet verkar hittills växa som det ska. Fin nackspalt. Först kändes det självklart att avsluta grav om det är t18. Men efter alla dessa sparkar o ul som i mina ögon visar en perfekt bebis och efter att ha läst denna tråd igen så vet jag ingenting längre. Hoppas ni här inne orkar svara en orolig själ igen. Det är ju några som varit här inne och vänt.