Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Jag kan ligga på soffan en hel dag och bara ta det lungt och inte stressa, men ändå får jag ångest för när jag väl ligger och tar det lugnt så tänker jag typ att " nä men jag hinner ta diskmaskinen i pausen, jag hinner ta tvätten, jag ska bara... åh jag måste städa tvättstugan! Åh julklapparna ska slås in... Sånt ligger jag och tänker på.. inte konstigt att jag är stressad!

Magont
Huvudvärk
Yrsel
Tinnitus för andra gången - Inte helt bra än då jag inte har haft tid att coola ner tillräckligt länge
Äter dåligt
Blod i avföring
Depressionssymptom/Depression
Trött - Orkar inget
Kräkreflexer
Tvångsproblematik
Känslokallhet
Irritation
Perioder av ingen sexlust alls och perioder av översexualitet

Träffade en kurator för ett par år sedan men dem var så fokuserade på att få en bra för att kunna fortsätta jobba. När dem inte såg någon risk för att man skulle bli sjukskrivning så var allt frid o fröjd och så var det bra så. Att lösa mer saker var inte intressant med skattemedel.

Har träffat flera psykologer på egen hand men de löser en bit men tycker inte att någon egentligen löser roten till det. Vet inte om jag inte vete själva roten till det eller vi aldrig har tiden/pengarna för att komma ända in på roten. Dem verkar inte tycka det är så stora problem.

Vården gör inte så mycket heller åt tinnitus problemet som kan ibland ge mig stor ångest. Nästan lärt mig leva med det men sist så försvann det. Problemet ligger i att jag får spända käkar och ont i huvudpartiet och runt käkarna. 

Varit hos sjukgymnaster m.m. men ingen som lyckas verkligen lösa det. Och vården verkar inte ta tag i det på riktigt och undersöka. 

Så nu har jag tröttnat, jag vill inte ha någon hjälp längre. Jag förtjänar nog att ha det så här.  Om jag går bort så har jag i alla fall gjort någon nytta med vad jag stressar omkring med. Förutom min sambo då henne vill jag leva  för.

Känner igen mig så väl! Man ligger och kopplar av men huvudet är redan på väg ngn annan stans! Vilket gör att man faktiskt inte kopplar av ändå. Jag har lärt mig att styra över mina "tankefällor"(som terapeuterna säger). Men jag började faktiskt med att lyssna på sånna här avslappningsövningar på youtube där man spänner olika muskelgrupper för att lösgöra spänningar i kroppen. Det finns massor, bara att googla. I början var jag så spänd att jag krampade när muskeln skulle slappna av, den var liksom så van att vara på helspänn hela tiden. En annan sak som underlättade med övningen var att någon faktiskt instruerade mig vad jag skulle göra och jag hade då lättare att släppa mina egna tankar när jag kunde fokusera på något annat.

Magont
Huvudvärk
Yrsel
Tinnitus för andra gången - Inte helt bra än då jag inte har haft tid att coola ner tillräckligt länge
Äter dåligt
Blod i avföring
Depressionssymptom/Depression
Trött - Orkar inget
Kräkreflexer
Tvångsproblematik
Känslokallhet
Irritation
Perioder av ingen sexlust alls och perioder av översexualitet

Träffade en kurator för ett par år sedan men dem var så fokuserade på att få en bra för att kunna fortsätta jobba. När dem inte såg någon risk för att man skulle bli sjukskrivning så var allt frid o fröjd och så var det bra så. Att lösa mer saker var inte intressant med skattemedel.

Har träffat flera psykologer på egen hand men de löser en bit men tycker inte att någon egentligen löser roten till det. Vet inte om jag inte vete själva roten till det eller vi aldrig har tiden/pengarna för att komma ända in på roten. Dem verkar inte tycka det är så stora problem.

Vården gör inte så mycket heller åt tinnitus problemet som kan ibland ge mig stor ångest. Nästan lärt mig leva med det men sist så försvann det. Problemet ligger i att jag får spända käkar och ont i huvudpartiet och runt käkarna. 

Varit hos sjukgymnaster m.m. men ingen som lyckas verkligen lösa det. Och vården verkar inte ta tag i det på riktigt och undersöka. 

Så nu har jag tröttnat, jag vill inte ha någon hjälp längre. Jag förtjänar nog att ha det så här.  Om jag går bort så har jag i alla fall gjort någon nytta med vad jag stressar omkring med. Förutom min sambo då henne vill jag leva  för.

Magont Huvudvärk Yrsel Tinnitus för andra gången - Inte helt bra än då jag inte har haft tid att coola ner tillräckligt länge Äter dåligt Blod i avföring Depressionssymptom/Depression Trött - Orkar inget Kräkreflexer Tvångsproblematik Känslokallhet Irritation Perioder av ingen sexlust alls och perioder av översexualitet Träffade en kurator för ett par år sedan men dem var så fokuserade på att få en bra för att kunna fortsätta jobba. När dem inte såg någon risk för att man skulle bli sjukskrivning så var allt frid o fröjd och så var det bra så. Att lösa mer saker var inte intressant med skattemedel. Har träffat flera psykologer på egen hand men de löser en bit men tycker inte att någon egentligen löser roten till det. Vet inte om jag inte vete själva roten till det eller vi aldrig har tiden/pengarna för att komma ända in på roten. Dem verkar inte tycka det är så stora problem. Vården gör inte så mycket heller åt tinnitus problemet som kan ibland ge mig stor ångest. Nästan lärt mig leva med det men sist så försvann det. Problemet ligger i att jag får spända käkar och ont i huvudpartiet och runt käkarna.  Varit hos sjukgymnaster m.m. men ingen som lyckas verkligen lösa det. Och vården verkar inte ta tag i det på riktigt och undersöka.  Så nu har jag tröttnat, jag vill inte ha någon hjälp längre. Jag förtjänar nog att ha det så här.  Om jag går bort så har jag i alla fall gjort någon nytta med vad jag stressar omkring med. Förutom min sambo då henne vill jag leva  för.

flera av dina symptom passa exakt in på min pojkvän..
jag har själv haft utmattningssyndrom men nu när jag är i princip bra igen så är det min pojkvän som mår dåligt. vården kan inte riktigt förstå vad som är fel med honom..just utav bladningen med fysiska problem ( som blodig avföring och diareer) och psykiska som hyper, orolig, panik, känslokall, ointresserad av sex och rädd/ointresserad för hudkontakt ( även från mig ;( 
blir både ledsen för din skull men min kille kanske gått in i väggen han också, killar kanske får lite andra symptom?

Tycker ändå att du ska försöka prata med vården. Du har inte ngn privat klinik där du bor eller i närheten ? Hoppas att du får hjälp iaf!

Medicinerar du idag?

Svar nej. Många ggr hade det varit skönt att få något piller att kunna slappna av och coola ner. Skulle nästan tro det skulle behövts.  Men vården överallt säger bara att några piller ska vi inte behöva. Jag har inte varken försökt eller inte försökt få eller inte få piller. Så jag har inte tjatat. Tänker bara att om det behövs så ser väl läkaren det.  Men jag har börjat undra för hur stora ångest och stress symptom man egentligen måste ha innan man får något piller av ens mildaste grad.  Sen så kan jag känna en viss avundsjuka då jag hör andra som går till läkaren och får piller för bråkdelen av min ångestproblematik. Men jag får nada. Skillnad på folk o folk. Men svar på frågan nej jag medicinerar inget och har aldrig gjort för något psykologiskt. 

Tråkigt för din kille. Skönt på ett sätt att veta att man inte är ensam med detta. 

Jag tror mycket väl på att killar och tjejer får olika symptom. Dessutom märker jag på mig själv att tjejer i större grad talar om och står på sig för att få hjälp till sig själv. De har lättare för att klaga när de mår dåligt. Medans jag mer sväljer det och känner "nä jag ska inte berätta detta fixar jag". Jag tar nästan bara hjälp om någon annan erbjuder det. 

Sen vet vi ju sen tidigare att vissa medicinska problem som hjärtinfarkt beter sig olika på kvinnor o män så varför skulle inte stress och utmattning te sig annorlunda.