30+ som fick första barnet 2006 *4*

Kaz: Skönt att läsa att er strategi funkar när det gäller maten.

A har precis hjälpt mig att skära grillkorvar i bitar och lagt dem i långpannan. Hoppas att hon äter korvpannkakan vi lagar....

Åh, vi måste också ta tag i tjatet vid matbordet. Eller tjatet överhuvudtaget. Herregud vilken tjatmaskin man kan vara. Jag blir ofta ledsen om kvällarna när jag tänker på hur mycket både jag och J har tjatat på vår fina tjej. Jag har ju läst "Fem gånger mer kärlek", vill så gärna att J ska läsa den också men han får inte riktigt tummen ur där. Jag tänker att vi då skulle kunna stötta varann och komma ur tjatfällan. Men det kanske räcker att prata mer med varann om det, istället för att förlita sig på att en bok ska vara lösningen...

En positiv sak är att vi har blivit så mycket bättre på att inkludera Stella i matlagningen. Nu är hon faktiskt med och fixar lite i stort sett varje kväll. Favoritsysslan är nog att krydda och det brukar bli bra, även om hon inte alltid själv är så förtjust i det kryddstarka . Tyvärr funkar det inte så att hon äter bättre bara för att hon varit med och lagat, vissa dagar äter hon mer än mig och vissa dagar smakar hon knappt. Det får helt enkelt vara så. Man kan inte gilla allt...

åh. tjat.. jag känner mig som en trasig skiva som bara hackar på samma fras... men orken finns inte riktigt att kringgå det, iaf inte varje dag.
H har fått för sig att småäta, när hon påstått att hon är mätt o går från bordet kan hon komma efter tjugo minuter o säga att hon är mera hungrig eller vill ha nått annat... Kan säga att det finns inte på kartan! Så elaka mamma säger att det gäller att äta när maten står framme annars får man vara hungrig. (sedan får man peta i henne en macka innan sovdags om hon ätit uselt men man kan ju inte ha ständig buffe...) känner att jag blir alldeles trött bara av att skriva om det.

Mini; den finns inte som ljudbok möjligen? Då finns det fler tillfällen att hinna med.

Angående tjat och gnat så kände jag mig verkligen som en usel mamma idag . Jag skulle gå och hämta Gabriel - och eftersom vi gjort upp om det så ringde jag i förväg och talade om att jag skulle komma om femton minuter så att de skulle hinna förbereda Gabriel och få på ytterkläder (iaf börja). När vi kom fram till förskolan somnade Lucas i vagnen, så han fick ligga kvar ute medan jag sprang in för att hämta Gabriel. Trodde jag, ja. Han satt glatt och lekte. Ena personalen satt i ett hörn av rummet och gjorde ingenting medan några barn lekte fint med varandra. Andra personalen hade några barn i ett annat rum - som också lekte själva - och tredje personalen satt och hade dokumentation på datorn. Så jag var tvungen att avbryta Gabriels lek bums och försöka få på honom ytterkläderna, eftersom Lucas har en förmåga att inte sova så länge i syskonvagnen utanför förskolan. Gabriel var jättetrött och blev naturligtvis jätteledsen. Vad gör pedagogerna då? De stänger dörren för att slippa höra! Stackars Gabriel som var tvungen att bli påtvingad ytterkläder av en stressad och synnerligen irriterad mamma.
Jag menar inte att det är personalens ansvar att Gabriel får på ytterkläderna varje dag, men om vi har gjort upp det så och det inte finns möjligthet så kanske man kan tala om det när jag ringer? Idag har jag dessutom svårt att se varför det inte skulle ha gått.

Frk Kanin, jag tycker det är jättefint att ni har kalas för Adèle, vi har haft kalas för Albin på alla hans födelsedagar, det har känts viktigt. Väldigt jobbigt innan, men skönt och fint sedan. Och jag tror att själva planerandet absolut är en bearbetning i sig. Och precis som Mini skriver är det ju så lite vi kan göra för våra barn som inte finns med oss, att vi behöver få göra sådant. Min psykolog kallade allt sådant för "min Albin-tid", och jag tycker det är en fin tanke. Även jag tycker att annonsen är en fin sak, så klart att du ska göra det när det känns viktigt.
Jag hoppas också innerligt att du ska få plus nu den 25e så du slipper beslut om IVF.  

Mini, om jag minns rätt finns det väl ett speciellt kapitel bara om tjat, kanske kan du någon kväll bara ta fram boken och läsa lite om något som känns träffande och kanske visa någon av rutorna. Dels kan det bli en diskussion och dels kanske locka till läsning. Eller så har du redan testat det? 

M73, tycker det låter som att verkligen har hittat en linje när det gäller maten och tycker du låter väldigt ihärdig med att följa din egen linje. Det är verkligen inte lätt att följa sina ambitioner alla gånger! 

Kaz, eg. går det alltid bättre när R lägger E och även när han tar över honom de gånger jag lämnar över på morgonen. Han ligger så stilla och fint bredvid R, kan tom smånynna sig själv till sömns. Han vaknar nog lika ofta, men somnar lättare om. 

Pyttis, A kanske är som E verkar vara, han behöver lite längre mellan målen för att äta ordentligt. Jag själv behöver äta ofta och ha givit E mat och mellis med ganksa korta intervaller mellan, men när vi råkat glesa ut det äter han alltid mycket bättre. Och till Rs försvar är han väldigt närvarande dagtid med E och det märketes direkt skillnad i ansvarstagande när i började dela på ledigheten, R tar allt ansvaret på sin halva. Det var iofs ännu tydligare när han var hemma med A för då var han ju hemma 100% i nästan 6 månader. 

Sirre, så ni har fått en lill-Zlatan?  jag vet ju att du spelar, men spelar din make med? Och ja visst är det jobbigt när man hinner irritera sig och ligger oich försöker lägga band på sig. Då är det väldigt lätt hänt att man tar det själv för att slippa irritationen. 

Assar, så typiskt, tänk att det så ofta är så ändå. På mitt jobb är det så tydligt, många manliga doktorander som har barn kan ändå jobba hur mycket som helst och har ofta inställningnen att avhandligen får ta all den tid den kräver, medan kvinnliga doktorander med barn nästan alltid försöker doktorandtjänsten som ett jobb och inte vill lägga all sin fritid på den. Dessutom är det fortfarande ofta så att många handledare är män som tycker att alla doktorander ska lägga all sin vakna tid på sitt doktorerande. Och som på den kurs jag går nu där man får ut de andra deltagarnas paper varje tisdagkväll och på onsdagen ska de vara genomlästa och frågor förberedda. Exakt när ska man orka/hinna göra det?       

Frk Kanin: Du gjorde helt rätt med annonsen! TÄnker på er på söndag!

Pyttis: Men är det slidväggarna som du menar att du ska åtgärda? Mina hänger inte ut men man ser dem ju när man kikar upp i Mumindalen vilket man inte gjorde innan jag födde Ella. Fasiken min BM sa ju att man kunde träna upp det emd knip men givetvis kan man ju aldrig se ut som innan barnen...

ANg jobb så fick jag ytterligare en "sten i huvudet" idag...Jag har hoppats att få chans på tjänst på det arbete jag hade när jag var gravid med Selma men nu har jag hört att de bara anställer dem som har erfarenhet av handdator (vilket började användas då när jag var hemma med Selma).....Va fan!!!! Jag får inga doktorandtjänster för det är så länge sedan jag tog examen (8 år, när jag var nyexad så hade jag för lite erfarenhet) och nu kan jag inte komma tillbaka till min gamla arbetsplats för att de införde ett nytt arbetssätt när jag var hemma med Selma och då saknar jag den erfarenheten. Man kan ju tro att man måste vara nobelpristagare i fysik för att klara av att lära sig handdatorn....Tycker det är helt sjukt hur konservativ arbetsmarknaden är!! Man ska vara nyexad med 20 års erfrenhet av den senaste tekniken och insatt i de senaste rönen som kommer i morgon.....dvs någon jäkla overklig fiction-människa. Usch är så bitter och ledsen!!!!

Kram på er, nu ska jag gå och dra något gammalt över mig!

Agronom: det finns inte nån chans att få det till att du blir diskriminerad för att du varit barnledig?  Hade du lärt dig den arbetsmetoden om du jobbat kvar längre? (för visst hade du ett längre vikariat?)

Vi4; jag tror att det är julens konstiga matvanor som spökar... Men man känner sig fruktansvärt tjatig som skall försöka styra upp det.

Sirre - Zlatan

Frk Kanin - Hoppas kalas och annons blir fina.

Vi4 - Ja, det är märkligt i universitetsvärlden. När min man var på sluttampen i doktorerandet när Ida var liten var det rätt liten förståelse för att han tog föräldraledigt osv. Han har alltid sett det som ett jobb snarare än ett "kall", men hans handledare var en sådan som struntade i sin familj och tyckte att alla som inte lever enbart för fysiken är konstiga..

Agronom - Kram! Kryp fram från det där gamla du dragit över dig, vet jag. Vi verkar sitta i liknande sits, du och jag. Det känns så löjligt svårt bara för att man inte har det där spikraka cv:t, är det verkligen det enda som betyder något? Jag har många gånger tänkt tanken att det är inte ens i närheten lika svårt att sköta jobbet som det är att få det. Knäppt. Det är ju inte så att man försöker bli härskare över universum, allt jag vill ha är ett "vanligt" jobb - hur svårt kan det vara!? Och handlar det bara om att lära sig handdatorn, jamen vaddå?, det skulle du ju lära dig medan de andra var och fikade.
Snart är det vår tur, jag lovar!

Agronom - Har du pratat själv med den gamla arbetsplatsen? För hur svår kan en handdator vara??! Man kan väl öva lite själv hemma om så skulle behövas. Jag menar, du har ju erfarenhet från just detta stället, kanske att de har det som ett krav, men kan "ge vika" för dig som har varit där innan.

Matvanor-  Så duktiga ni är som står på er. Jag har ännu inte kommit dit, jag tycker att vi tjatar om så mycket annat så jag orkar inte riktigt. Igår när jag kom hem från jobbet hade A fått för sig att han skulle ha PEZ, och J hade sagt att han skulle få det om han åt (inte rätt jag vet, men han blev nog desperat då A aldrig äter nuförtiden). Han gapade och skrek från 17 till 19, vägrade äta, och så höll det på. Till slut lekte jag i honom en macka då han fick vara olika djur som tog bett på den, annars hade det aldrig slutat...

Tjoho, man ska väl inte vara lycklig för att Vonn körde ur, men Anja var värd denna medaljen!!!! Helt otrolig är hon!

Drutten - Kämpigt med maten, kan tänka mig att man blir lätt desperat tillslut.

Ja, det var en härlig revansch efter gårdagens otäcka krasch!