30+ som fick första barnet 2006 *4*

Mandra: underbar liten tjej!

Ang min intervjuv så finns det ju inte på världskartan att jag tar det om det är så mycket övernattningar....Då kan ju jag och maken skilja oss lika väl för så lite kommer vi ju att ses och jag har verkligen inte kämpat i 2 år för att bli gravid och sedan vara i från min älsklingar 6 månader om året.....Att män gladeligen skulle ta en sådan tjänst utan att blinka är ju sorgligt både för dem och för barnen...

Vi4: Du måste få sova!! Stå på dig och träna dig själv längre och längre stunder med att släppa kontrollen. Jag är likadan!

Vi4 - Kan bara instämma i hyllningskören - Du grejade att lämna E till maken en liten stund iaf, ta små steg så ska du se att det blir längre och längre stunder. Kämpa på!

Agronom - Jag var på en intervju förra veckan och fick frågan hur jag ser på resandet. Jag lämnade någon sorts njasvar och sade att det är viktigt att hemmalogistiken funkar, så det får inte bli för mycket resor. Intervjuaren sade att han förstod, men sedan visade sig att han själv var 4-barnsfar och reste massor. Självklart fanns det då en hemmafru i bilden som skötte allt där hemma.

Hej !
Agronom: Jag förstår precis hur du tänker beträffande resorna. Jag vill byta jobb men alla jag finner intressanta innebär väldigt mycket resande. I mitt tidigare liv hadejag gladeligen tagit ett sådant jobb men nu sedan Ärtis kom känns det helt främmande.

Blev uppringd av en headhunter häromdagen. Blev mycket smickrad men jobbet han hade att erbjuda ger 10 000 sköna kr mer i kassan vilket skulle vara mer än välkommet (tro mig efter senaste hyreshöjningen)  men jag tror att jobbet innebär mer tid från Ärtis och lite tråkigare kollegor:)

Ärtis var md mig på jobbet i måndags. Hon satt och målade. En jättefin raket där en gubbe stack fram huvudet bakom raketen och sa enligt Ärtis: Hjälp, jag är i rymden. Hur kom jag hit ?
På kvällen frågade Ä om jag hade teckningen kvar på jobbet. -Ja, svarade jag, den sitter på väggen. -Men hur länge ska den sitta där? Ja för alltid svarade jag i tron om att det svar hon ville ha... Då började hon snyfta: Men mamma den var så fin, jag vill ha den hemma. Visst ska du få det lilla gumman svarade jag. _Men mamma, hur ska det gå med tejpen ? Den kommer att förstöra teckningen då du tar ner den från väggen! ----- Jag ljög (!) och sa att vi hade specialtejp som inte skadade papper och då blev hon lugnare. Sanningen att säga så hade jag inte hunnit sätta upp den ännu... I know bad mum... 

Episoden ovan fick mig att inse ännu en gång hur stor hon börjar bli. Hur resonemangen har tagit en annan vändning. 

Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med IVF. Jag är mycket mycket orolig för biverkningarna.... Håller fortfarande en liten tumme att det ska ha gått vägen den här gången... 25 feb är det BIM....

På söndag har vi tårtkalas för Adèle. Rosa marsipantårta och gula tulpaner enligt beställning från storasyster. KÄnns väldigt väldigt konstigt men ändå naturligt. Jag har i smyg beställt en annons i en av de stora dagstidningarna inför denna dag. Hon fick bara dödsannonsen i den andra stora tidningen. Min man har varit emot det och tycker det är slöseri med pengar... men det struntar jag i.

Vi4 > *Krama om* Jag kan förstå var din separationsångest kommer ifrån och därfr inte märkligt att du känner som du gör, tänker jag.
Du får göra som du sa... måla upp en riktigt bra och övertygande bild om hur bra det går och hur ljuvligt du känns. Skriva ner det tom kanske? Allt du vinner på att ändra dom här kraftsugande nätterna och vad som händer om du inte ändrar dom.

Jag tycker du är fantastisk och stark. Säg till om jag kan göra något för dig/er?

Själv fick jag ett bakslag efter gårdagens effektivitet och har sovit mellan 10 - 12 men nu är huduvärken botad trots att jag trängts med tjejerna i deras söng på morgonkvisten (de sover ju skavfötters) för tredje natten i rad. Vi går ju in till tjejerna i regel 2 ggr per natt. Men numer har vi nog en natt i månaden som de sover hela natten i sin säng.
Det var ett minne blott att vakna efter 6-8 timmars ostörd sömn. Kännslan är otrolig och jag känner mig faktist piggare en sån dag.

Frk Kanin > Ja, jösses så stora de är när man har sånna samtal och man verkligen får höra deras stora funderingar på livet.
Jag hoppas södagens kalas blir fint och jag ska tänka lite extra på er då.

Vi4; Jag håller med övriga men kan oxå förstå din känsla att inte kunna släppa taget! Jag är oxå sån som har tagit alla nätter, nu är dom ju inte så jobbiga längre, och va det någon natt jag inte skulle göra det så hann jag både vakna o irritera mig över att han inte va uppe fort nog

Frk kanin; Visst är de stora nu och man blir helt paff när de kommenterar o funderar över saker nu. Jag hoppas, hoppas att det fixar sig av själv för er!! Hoppas ni får en fin dag för Adele, tycker du gjorde med annonsen.

Agronom; Nä jag hade inte heller kunnat tänka mig ett sånt jobb nu! Visst är pappor annorlunda där! Igår va barnen hos min mamma när F kom hem och då säger han o vad skönt då lägger jag mig en stund. Då hade jag ändå sagt till mamma att F vill nog träffa dom när han kommer hem, så han hämtar kanske dom men inte! Jag bara: har du inte saknat dom när du inte sett dom på hela dagen? Jo, men jag träffar dom väl snart. Själv hade jag varit hemma hela dagen...

Även Olle har sina kommentarer som i tisdags gick han med min lillebrors första dubbarskor och hade fotbollströja på sig så säger han Hej mamma, Hej Olle svarar jag och han snabbt Näää ja inte Olle, Zlatan

Frk Kanin: Ja din Ärtis verkar så väldigt klok och härlig - så klart att hon vill ha sin fina teckning hemma . Jag hoppas verkligen att du blir gravid nu så ni slipper besluta om IVF. Förstår att det känns väldigt konstigt att planera ett kalas när inte hedersgästen finns med, samtidigt tror jag det är otroligt viktigt att ni gör det. Och jag tycker det är jättebra att du följt din instinkt med annonsen. Det är så lite man kan göra för sina barn som inte finns med oss så då blir det så viktigt att få göra det som går.
Många kramar!!

Vi4: Jag förstår dina känslor kring separation, men du sviker honom ju inte, du ger honom en möjlighet att skapa en nära relation till sin pappa också! Så länge du tar alla nätter och mycket annat kring honom får de svårare att skapa en egen, bra relation!

Min man säger alltid att det är så viktigt för honom att vara närvarande i våra barns vardag, att vabba, hämta och lämna mm. Han pratar ofta om hur mkt han tycker att andra män missar som inte tar chansen!

Jag misstänker att A är på gång att bli sjuk igen, hon har legat på soffan hela eftermiddagen.

Vi har nu bestämt oss för en ny strategi när det gäller maten med A, vi har haft trista, tjatiga måltider i evigheter. Nu har vi bestämt att man inte får leka med besticken eller äta med fingrarna. Men annars kommer vi itne tjata om att hon ska äta. Kommer att bli mer restriktiva med småätande och ha fasta tider för mellis.

Imorse gick hon till förskolan med bara lite o'boy i magen eftersom hon bara tog tre bett på sin macka under de 25 minuterna hon satt vid köksbordet...

Aggis: Jag ahr tyvärr dåliga nyheter ang framfall; det går inte tillbaka genom knip. Om det gått mer än ett år efter senaste förlossningen är det nog inte troligt att det kommer att bli så mkt bättre.

Men om du inte har problem är det ju inget som behöver åtgärdas.

Min livmoder är inte så långt nere att den behöver åtgärdas, alltid ngt bra....

Vi4: Vännen, förstår hur du tänker. Jag har själv i princip tagit alla nätter med barnen. Det vore ju mer rimligt att ta en natt var när båda arbetar (och särskilt när man slutat nattamma). Tyvärr är det nog så att du måste försöka sluta med nattamningen. Det finns nog inte någon annan väg att gå. Hoppas att ni har hittat en plan som känns bra för er båda. Det vore ju bra om E kunde vänja sig lite mer vid sin pappa. Vi har kommit till en punkt där Sara kan gallskrika när maken tar henne om nätterna (trots att han kommer med varm välling).

Frk Kanin: Vad söt Ärtis är. Hoppas det blir ett fint ”firande” för A.

Pyttis: Jobbigt med fler sjukdomar. Vi har haft en vändpunkt när det gäller maten hemma hos oss – vi har i princip bestämt oss för att sluta tjata vid matbordet. OK, man får inte leka med maten (för mycket) men i övrigt biter vi oss i tungan. Vi hade även kommit in i en dålig vällingkarusell som vi nu har vänt så nu får barnen välling till ”efterrätt”. Sara var så himla trött och hungrig efter dagis så innan fick hon en flaska vid hämtning och då fick såklart även Simon en. Sara åt sedan middag men inte Simon. Sara kan dock ibland bli så hungrig att hon bara skriker och inte äter ngn mat men på det hela taget funkar det bättre nu.

Aggis: Jag hade heller aldrig velat avar ifrån barnen så mycket. Fy vad trist!

Mandra: Nja, vet inte om jag är ngn expert men i smak visade det sig att jag helt klart gillar det som är dyrast  Vet inte hur bra det är egentligen…

*Läser men lyser med min frånvaro*  - har systerdotter på besök till på söndag!