30+ som fick första barnet 2006 *4*

Lägesraport: Intervjun igår gick "sådär". Allt var bara bra (hur skulle det kunna bli annat när man har världens goaste lillkille med sig), testet jag gjort via internet var strålande - trots att Lucas vaknade mitt under testet var det bara en fråga jag inte hunnit med - och min "profil" var tydligen intressant. Men sedan kom frågan om när jag kunde tänkas börja upp - och där gick det nog lite snett. Jag kan egentligen inte börja förrän om två månader (eller - två månader efter det att vi vet att jag fått jobb) eftersom maken har "häcken full" på jobbet just nu, men om jag kan jobba några dagar i veckan och han några dagar så går det att lösa på ett par veckor. Men eftersom det är ett konsultuppdrag så vill de ju ha en person så fort som möjligt. Och så sa konsultchefen som jag var på intervjun något konstigt "Annars är det ju så bra med föräldralediga, eftersom de kan börja direkt och inte har flera månaders uppsägningstid" Vilken föräldraledig kan bara avbryta och börja jobba "pronto"? Hon måste ju ha menat om man var arbetslös och hemma med barn "i väntan på jobb".
Nåja, hon skulle återkomma igår eftermiddag - men jag har inte hört något ännu. Det kom nog något emellan så att hon ringer idag istället.

Milla: Håller tummen för att det löser sig på ngt sätt! Kul ändå att du har "rätt" profil!

Frk Kanin: Svåra beslut och mycket att tänka igenom! Av vad jag har förstått så blir vissa väldigt påverkade av medicinerna och andra nästan inte alls. Sedan har jag också förstått att det inte är så lätt att lyckas vid första försöket eftersom det är svårt att veta att man doserat rätt... Jag kan såklart inte svara vad jag hade gjrot i ditt ställe men jag tror att jag hade gett det en chans...

Vi4: Det är helt sjukt men jag minns inte riktigt hur vi gjorde (och det var ju bara ngr månader sedan ). Jag var i alla fall redo att sluta amma så jag försökte överhuvudtaget att trappa ner... Men det som var absolut det viktigaste var 1) Vi slutade samsova (och Sara började sova i eget rum och egen säng) 2) Jag erbjöd alltid flaskan som hon till sist accepterade 3) Jag erbjöd napp (som hon började ta vid 1 års ålder). Men det viktigaste för oss var helt klart att sluta sova ihop. Sara liksom snuttade, somnade och släppte bröstet, sökte direkt bröstet igen, snuttade , somnade... Vare sig hon el. jag kunde ju sova... Ett tag sov hon i spjällis brevid min säng men det funkade inte heller. Hon hade liksom en radar inställd på mig och så fort jag gick och la mig (olika tider) så vaknade hon inom 30 min och ville komma över till oss. Hela förändringen tog ju ett tag... Först lät jag henne somna brevid mig (vi har en bäddsoffa inne i hennes rum) men succesivt har jag vant henne att somna själv i hennes säng. Nu ligger vi och läser saga i bäddsoffan medan Sara dricker välling. Sedan släcker vi lampan och då blir hon alltid jättearg för hon vi läsa mera sagor. När hon lugnat sig lägger jag ner henne i spjällisen där hon bökar runt lite med vovvov och en docka. Sedan somnar hon. Hon vaknar dock fortfarande 1-2 ggr/natt och dricker välling.

TAck för alla kloka svar. Pratade med en vän igår som gjort det 2 ggr. Hon sa precis samma sak. Vad händer om ni inte försöker ? Hur känner ni då ? Mycket att smälta...

Frk Kanin; Min svägerska o min bror gick igenom precis detta för snart 2 år sen är det nog nu. Jag minns att hon tyckte det va jättejobbigt med allt vad sprutor o nässpray hette efter detta. Hon fick göra det i två omgångar då de första gången när hon va nere inte hittade några ägg... de hade nog räknat fel, tyvärr! Däremot lyckades första "insättningen", konstigt ord... men du förstår nog va jag menar Skönt att poletten ramlade ner för din make oxå. Jag tycker ni ska testa o på något vis får ni säkert till det! HÅller mina tummar! Kram

Mandra; Verkligen jättebra ställe juh!!! Sånt finns inte häromkring... vad jag vet men ska självklart luska lite eller kanske någon själ som vill öppna, vem vet

Mini; Vi va oxå o kollade på Prinsessan o Grodan i söndags! Hade inte en aning om att den va från 7 år Min lillasyster o Alma skulle gå men sen fick jag köra dom så jag följde med. Jag tyckte nog den va lite läskig emellanåt men Alma äääälskade den. det jag funderade över va ju om de uppfattade att han som dog blev en stjärna o va lycklig för det??  När vi kom hem ville Alma att jag skulle berätta om filmen hela tiden så jag återberättade iaf den o fick då in det fina med stjärnan
Alma va så inne i filmen att hon missade sin skål med popcorn och då kan jag säg jag va lite orolig för strax innan så sa hon:
-finns det så jag kan leka där oxå
- nä man ska ju sitta i sin stol o titta på film, svarade jag
- helt still?
- du kan ju röra dig men inte gå iväg, du kanske inte vill utan vi ser något här hemma istället?
- men mamma, jag kan ju sitta helt still

Just nu är Agnes mutad med en ny film, (tack och lov för att jag köpte på mid några i Ullared), Julia sover och jag surfar.

Det börjar ta rejält på oss att bara vara inne hela tiden även om A pysslar för fullt med limstift, sax, papper, tidnignar och klistermärken. MEllan pysslandet är hon ju "på" lillasyster konstant vilket är påfrestande för oss alla.

Vi4: Jag hoppas verkligen att ni hittar någonting som fungerar med nätterna så att ni får sova bättre allihop. Jag hade nog också provat på eget rum, det kan ju faktiskt hända att han är så lättväckt att ni väcker honom när vi vänder på er i sängen mm.

Milla: Även om du itne får detta uppdraget är du ju attraktiv för Manpower och det bådar ju gott för framtiden!

Frk kanin: Inga lätta beslut... Har inte varit i din situation, men tänker på en del saker ibland. Om du inte håller med mig kan du bara strunta i det jag skrivit. När vi började försöka inför första barnet var jag helt inställd på att om vi inte fick det att fungera skulle vi gå vidare med IVF om det var nödvändigt. Efter att vi fick A så ville jag ha fler barn, men om det inte skulle fungera så var jag inte längre beredd att gå vidare med IVF. Men jag är medveten om att det beslutet kanske skulle ha ändrats om vi förlorat ett barn som ni har gjort...

Å ena sidan har ni väl inte försökt så länge om jag förstått saken rätt (pga att maken inte riktigt varit med dig). Å andra sidan förstår jag att med din ålder så är det bäst chanser att lyckas med IVF nu och inte vänta 1 år.

Jag gillar dr. Phil. Han har en teknik när man har svårt att bestämma sig. Först leker man att man har bestämt sig för att göra IVF. Så går man en dag eller två och känner efter hur det känns. Sen leker man att man bestämt sig för att inte göra det. Förhoppningsvis blir man klokare av det.

Milla: Håller tummarna för nya jobbet. Nej, vem kan avbryta sin föräldraledighet bang bom?

Ringde alldeles nyss till Manpower. "Kunden" var på tjänsteärende, men tyckte att de två profiler (min och en annan) han fått var väldigt intressanta. Konsultchefen skulle återkomma till mig så snart hon fått svar ifrån "kunden" - troligtvis på fredag.

I ett helt annat ämne så sjöng jag upp för vår körledare Lina igår efter körövningen - för att se så att man var i rätt stämma. Vi var fyra stycken som skulle sjunga upp och jag var nummer två. Tjejen som sjöng upp som nummer ett sjöng "Idas sommarvisa" och fick jättemycket beröm över sin fina röst och att hon hade ett bra register. Så var det min tur och jag var NERVÖS. Jag skulle sjunga "Himlen i din famn" bestämde jag i sista minuten. Lina började spela, och jag började sjunga lite svagt och nervöst. Efter bara ett par toner säger Lina med positiv röst "Bra, jättebra" och jag bara känner hur alla spänningar släpper. Refrängen blev stark och fin, och Lina uppmuntrade mig att ta i mer och mer. När jag slutat sjunga och vi mätt mitt registeromfång med lite övningar så säger Lina: "Vilket stort register du har! Du passar helt rätt i första alt, men du skulle kunna sjunga andra alt eller sopran också om du vill. Du har en jättefin röst, så våga ta i. Vill du sjunga solo?" Så nu är hela min självbild helt förändrad. Jag vet ju att jag är ganska hyfsad som körsångare, men det är aldrig någon annan körledare som har tyckt att jag riktigt "passar" att sjunga solo. Jippie!

Men härligt Milla! Man behöver få lite boost för självkänslan! Alldeles för mycket Jante i Sverige om du frågar mig..! 

Pyttis, vi var inne nästan hela förra veckan, puh! Var dessutom gräsänka då, så det var inte kul. Man behöver frisk luft!! men är man sjuk så är man, pysselregistret utökas i alla fall...

Jag är faktiskt lite bakis, men det kan jag ta! Så trevligt att få komma ut lite och prata med tjejerna utan att det är barn som springer omkring...

Hej vänner! Har tappat bort er ett tag, missade den nya tråden för några veckor sen. Sitter här iklädd pyjamas med magen i vädret. Elliot och Bianca är på dagis och jag är hemma själv för 6:e veckan sen min 100%-iga sjukskrivning trädde i kraft. Nu är jag i v.36 och undrar när lillebror ska titta ut. Har inga som helst känningar åt ena eller andra hållet, men är så leds på all yrsel och fogbesvär och mina urusla nätter. Allt är klart för lillebrors ankomst, är liksom inte så mycket att göra mer än att packa BB-väska och tvätta lite små kläder. Vi har ju allt kvar, knappt nedpackat, sen Bianca. Vi funderar på namnet Gabriel till lillebror, får se om han ser ut som en sådan när vi får träffa honom för första gången .

Nu får jag ta tag i detta; äta lite lunch, ta en dusch och göra nån liten nyttig grej så att inte ångesten tar överhand. Det är jobbigt att bara se dagarna gå!

Oj, det skrivs så mycket att jag inte hinner med, men jag gör ett försök!

Milla - Är man föräldraledig så har man ju oftast ett jobb man är fl från, och därmed också en uppsägningstid. Att du är beredd att pussla så att du kan börja tämligen omgående om än inte på heltid från början tyder ju på att du är väldigt flexibel och har viljan att komma igång med jobbet. Ca två månader från intervju till jobbstart är nog ganska normal takt, tror jag, synd om det faller på att de har mer bråttom än så. Men å andra sidan skönt om det faller på någon "oviktig" praktisk detalj, och du och din profil ändå är rätt, för då kommer det garanterat att dyka upp nya chanser som ligger bättre i tiden. Hoppas på positivt besked i veckan!

Gbg - Jobbigt med yrsel, förstår att det känns långt att gå hemma och vänta. Kul med tankarna på Gabriel - det är fint, och det finns ju redan några sådana i 30+trådarna.