Vi som har prematura sammandragningar

Grattis till din lilla tjej

Grattis till emma

Grattis!

Jo, det jag sa är alltå deras teori, men ska allt komma till kritan vet de inte vad som gör att det blir så här. I vilket fall, tack för lyckönskningarna, men det blev likadant den här gången med. Därav att jag skriver i den här tråden. Fast när det händer andra gången är man liksom lite förberedd så det är inte fullt så jobbigt psykiskt som det var sist även om man nu även har ett barn att tänka på vilket gör det lite svårare på vissa sätt. Maken får dra ett stort lass.

puh! du hann före mig det var väl för väl :D kram och grattis

Grattis Puh!!

Grattis Puh!!!

Jag har oxå alltid haft väldigt ond mensvärk, o så tidiga sammansdragningar nu (och i förra grav.). Visste inte alls att det hängde ihop. Intressant o veta!

Hej alla!

Jag är ny här i tråden, hittade den nyss till min stora glädje Känner att jag just nu behöver stöd av andra i samma situation som jag. Är bara i v18+2 idag och jag fattar inte hur jag ska orka mig fram till veckorna då de åtminstone försöker rädda bebis...

Har tre barn sedan tidigare: 1:an kom i v28 efter sängläge från v15. 2:an kom i v39 efter sängläge från v21 ca och 3:an kom i v35 efter en, i mina ögon, "normal" graviditet. Tyvärr slutade det hela illa med min minsting som dog 1 dygn senare pga komplikationer från förlossningen.

Nu har jag alltså min fjärde och säkerligen sista graviditet. Detta är en sk högriskgraviditet då jag fick en ruptur med tredje barnet. Alltså har läkarna även hotat med att snitta mig ifall jag får prematura värkar igen som inte går att stoppa - oavsett vilken vecka jag är i :(

Det har varit ganska lugnt fram tills nu men idag har sd funnits trots att jag legat ner och vilat och det oroar/stressar förstås nåt enormt!! Det blir lite som en ond cirkel, att ju mer jag oroar mig desto mer sd får jag ju...

Tiden sniglar sig fram som sagt och vissa dagar vill jag bara lägga mig ner och gråta. Man känner sig otroligt ensam i sin situation och det är svårt för sambon (hans första barn) att förstå hur pass "risky" det är för mig och därför tar jag ofta på mig för mkt saker här hemma som jag kanske inte borde göra. Man känner sig ibland trött, gnällig och förbaskat ensam. Fler som känner igen sig?

Det blev en lång och gnällig presentation av mig, men jag tror jag kommer ha jättestor glädje av denna tråden!

kram på er

PuH84 - 25 Maj
Fröken sol - 22 Juni
Giraffen och Tiger - 26 juni
Shee - 6 Juli
Noemi - 8 Juli
Lana - 16 Juli
Mari80 - 2 Augusti
Demyra - 11 Augusti
Jmynt - 18 Augusti
Icka76 - 19 September (snitt 2 veckor innan)
Happyme - 22 September
3busfrön - 6 Oktober
MariaOMarkus -10 Oktober
Kavi81 - 15 Oktober
Arkeologitjejen - 30 September
PennyJenny - 3 November (planerat snitt ca 4 veckor innan)

Hejsan och välkommen med PennyJenny
Låter som du haft det riktigt jobbigt dina tidigare graviditeter.
Men många har ju gått över tiden fast dom tidigare fått prematur bebis, får hoppas och hålla tummarna att liten hålls i magen tills snittet.
Och gnäll på du det är just det som tråden är till för
Vi får hoppas att dina sammandragningar också lungnar ner sig ju fler veckor du kommer in i och när stressen minskar. Känns som det är en evighet kvar nu men vips så sitter du där dagarna före snittet och tänker vad tiden gick fort.

Kanske jag skulle sluta svamla nu, har nog inte egentligen nån aning om vad jag skriver så här mitt i natten.

Har börjat få nog av det här nu känns det som, förkylning, sammandragningar och ryggont...när ska man få sova?
Känns lite som jag skulle ge vad som helst för ett litet piller så jag skulle få sova i fred utan att det tar ont över allt, och utan att springa på wc för att kissa och snyta sig.
Och Hosta, varför kunde inte min sambo få den här förbenade förkylningen iställe för mig, tycker det börjar bli för mycket. Många av er har det nog mycket värre men jag står inte ut just nu, gråter av trötthet och tycker nåt otroligt synd om mig själv.
Tur att det är söndag imorgon och att sambon är hemma och tar hand om sonen så jag får vila.