Är det sant som de säger om Universitet /högskola...

Been there done that.

Dina mål är bra, men du gör det för din egen skull, inte för att impa på andra. Vilket är skillnaden mellan dig och de människor jag inte vill frotera mig med.

För att vara litet mer förklarande - jag har inget emot folk per se, jag försöker vara fördomsfri. Hade en väninna som studerat till ekonom på handels och dessutom var litet flummig på sidan av, och när hon hade fester blev det liksom två skikt. Hennes handelspolare som höll sig till köket och vi andra som höll oss till vardagsrummet. Jag försökte hälsa på och ta kontakt med handelsfolket, men jag fick långt mer respons från hatthyllan. Det lärde mig en del om hur ytliga och arroganta många av dem är. Jag är hellre mitt glada, sociala jag än någon som måste hålla näsan i vädret för att inte ses som oseriös eller ovärdig.

Tvärtom, faktiskt. Har lång utbildning bakom mig. Problemet ligger i vad man får hög lön för - de jobb jag trivs med kommer jag aldrig få hög lön för. Nu skiter jag i min egen lön, jag har hellre ett jobb jag trivs med än en fet lön som jag inte har glädje av om jag lider på arbetsplatsen, men problemet är ju just att många gnäller om sina jobb just för att försöka rättfärdiga sina höga löner. Jag menar, måste man ha så hög lön som ekonom för att det är så jobbigt kanske man skulle valt något annat istället. :P

Olika utbildningar kan vara slitsamma på olika sätt. Det beror inte på hur mycket man läser utan vad man läser och hur det ska redovisas. Vi hade generellt väldigt "lite" bokstudier på den journalistutbildning jag gick, vi jobbade väldigt mycket praktiskt, men det är ändå den mest slitsamma utbildningen jag har läst eftersom man hade väldigt lite fritid.

När jag läste litteraturvetenskap var det väldigt högt tempo - vi läste i snitt 1000 sidor i veckan, varav ungefär hälften facklitteratur. Det var ett par i kursen som fick magkatarr av stressen, själv tyckte jag mest att det var roligt. Har man studievana behöver man inte haka upp sig på hur mycket som ska läsas, utan kan koncentrera sig på vad som ska läsas.

Tydligen inte, om många läkare hellre vill fly in i labb än jobba med människor! Det är väl ett ganska tydligt tecken på att man inte tänkt igenom varför man väljer ett yrke! Blir man läkare KOMMER man att jobba med folk, i alla fall ett tag, vill man inte jobba med folk ska man inte bli läkare. Man kan utbilda sig till labbassistent istället, till exempel, eller kemist. Men de jobben har ju just inte samma status och lön som en läkare har.

Nej, det sliter ut. Sliter ut är inte samma sak som korrumperar.

Kanske. Men naturligt är inte samma sak som bra. Det är naturligt att slå någon man är arg på på käften, naturligt att i grupp våldta om man känner sig utsatt och pressad, naturligt att hitta en grupp man kan skylla allt på i dåliga tider och leka pogromer med dem. Allt det är naturligt, men ingen skulle uppmuntra eller försvara det för det. Girighet är inte en positiv egenskap, vad Gordon Gecko än övertygade folk om på åttiotalet.

Heh, den dag jag säger att jag är ens god kan du gå och köpa sprayfärg för korset i taket. ;)

Notera att jag satte citationstecken på "god" i inlägget. Jag tror inte på koncept som god och ond.

Fast ditt påstående är väl inte direkt empiriskt underbyggt? Därför kan det anses vara något provocerande i varje fall. Det enda som är bevisat är väl att de som blir läkare har högst status på yrkestrappan (någon undersökning som gjordes för ett par år sedan där diplomater och läkare toppade listan) men det är ju ingen lista som bevisar att läkare blir läkare för att de får hamna i topp på yrkesstatuslistan

Samma sak inom sjukvården. Knappast läkarna som går omkring och ser sig själva som glassiga gudar. Patienterna och undersköterskorna kan däremot göra det. Mycket skitsnack om löner och annat. Men ingen annan yrkeskategori skulle å andra sidan vilja ha det övergripande ansvaret och jourerna

Grundlönen för en läkare är inte särskilt hög, det är jourerna som är lukrativa. Det innebär att en läkare lönemässigt kan tjäna som en journalist om hon/han vägrar att joura. En forskande läkare på grundnivå tjänar runt 20 000 per månad. Lägg då till studielån som ska betalas av på det. Lite svårt att hävda att man väljer den vägen för att bli rik anser jag. Då handlar det mer om ett intresse av att bota/förebygga sjukdomar, inget fel i det.

Dorian Ertymexx skrev 2009-09-02 11:27:05 följande:

Med ekonomisk frihet menar jag frihet att styra sin tillvaro så att man mer lever som man vill leva än som man måste.
Helt enkelt inte behöva oroa sig för att marginalerna inte räcker till för att bo där jag trivs, ha tid för återhämtning och kunna ägna mig åt mina barn samt intressen som är viktiga. Att ha buffert och bra försäkringar mot oförutsedda händelser.
Kunna uppleva omväxling i tillvaron genom att ex. resa.

Min bild av lycka är helt enkelt att ha en hög livskvalité utan att behöva tänja på marginalerna!
Att vara ekonomiskt oberoende skulle vara skönt av de enkla skäl att jag dels ogillar att bli bestämd över, dels är intresserad av att bedriva egna projekt såsom konst och undersökningar av olika slag (lite flummigt) och det skulle vara roligt att kunna göra det och på så vis kunna lämna ngt efter sig! :)

Ditt exempel med VD:n är lite snävt tycker jag.
Bara för att just Du inte skulle trivas med hans liv så måste inte Han
vara ngn som enbart är slav under de normer samhällets övre skikt byggt.

Fördomar och illvilja finns f.ö i alla samhällsskikt, inte minst bland arbetarklassen som rasar då man vill sänka skatten för småföretagare. De har det liksom så jäkla bra, glider bara runt på en räkmacka! Nej, höga skatter och bra trygghetssystem ska det vara, punkt slut. Vilket givetvis gynnar arbetarkklassen allra mest.
Kort sagt; alla samhällsgrupper vill att samhället styrs så just de har det så bra som möjligt.

Dorian Ertymexx skrev 2009-09-02 11:31:51 följande:

Sant och du pekar på ngt viktigt här- de kulturkrockar som sker och som jag ser det sker från bägge sidor!

Själv är jag uppväxt i en oerhört bonnig småstad och har lidit sviterna av att inte passa in i arbetarkulturen på nära håll ;)
Var ex inte sportig utan satt alltid med näsan i böcker.
Var tidigt mkt verbal och intresserad av att diskutera och analysera allt inom samhällsvetenskap och humaniora, dessutom var (är) jag mkt konstintresserad.

När jag var 15 flyttade jag och har aldrig sett tillbaka.
Exemplet du nämner med hatthyllan, var glad att du "bara" blev utfryst!
Snobbar i de övre samhällsskikten brukar iaf dra sig för att öppet håna, ngt man inte direkt kan säga om arbetarklassen.