Ta i örat eller knäppa på fingrarna, vad är okej?

min 1-åring vrider också på plattorna, och hur gör jag? *tänker*

jag vrider tillbaka tills han tröttnar

/slapp

Vill tydliggöra lite missuppfattningar:

Att man inte agar sitt barn, dvs straffar eller tillrättavisar fysiskt, betyder inte att man inte sätter gränser för sitt barn. genom att visa barnen, prata med barnen och låta barnen uppleva naturliga konsekvenser i vissa lägen lär de sig vad som är OK och inte. I lägen där det inte fungerar flyttar man föremål eller barn eller avleder tills barnet är moget nog att förstå sina handlingar. Vid uppenbar fara är det naturligtvis OK att vara mer fysisk än annars med att t ex ta tag i eller rycka undan ett barn.

Man kan ha ett lås på plattorna - det har väl de flesta moderna spisar? Eller ett skydd. Det är ju enbart under en period i livet det är spännande att sätta på spisar, och det är ju när man har lärt sig hur man gör. Tyvärr är det inte en så resonabel ålder, så ett spisskydd/hällskyd med kominerat vredskydd är en kanongrej.

Det är fascinerande hur effektiv en höjd/skärpt röst kan vara om man inte använder den i onödan.

Min dotter har faktiskt varit på väg att peta med en skruvmejsel i ett ej petskyddat vägguttag en gång. När jag såg det brölade jag till utav bara h-vete. Inget argt skrik, utan mer ett urvrål och hon släppte av pur förvåning mejseln. Det var inte planerat - det bara blev. Eftersom jag aldrig skriker i vanliga fall var effekten slående. Sedan tröstade jag henne naturligtvis, ifall hon blivit rädd.

Jag pratar jättemycket med mina barn och jag tillrättavisar särskillt 1½-åringen genom att titta henne i ögonen och allvarligt säga att man inte får slåss eller bitas. Hon förstår vad jag säger.

Gränser måste finnas och man måste visa var de är men i vissa specikfika fall och när de är små så kan det vara klokare att avleda än att rätta anser jag. Det är mitt ansvar att veta vad min unge gör.

Just det.
Om en ettåring vill vrida på spisplattor t ex (nu när vi ändå har det exemplet uppe), så är det inte för att barnet är illvilligt och elakt och vill elda upp huset. Utan för att testa vrida på det där roliga mojängerna, för att man kommit på hur man gör, fått den rätta knycken. Då är det ju jättekul, när man precis lärt sig vrida runt.
Då funkar det kanske inte att tala till rätta. Då får man avleda eller omintetgöra faran i det hela med ngt bra skydd för spisvredena tills barnet är gammalt nog för diskussionen. Fast då har nog just spisvredena mist sin charm.

Jag har bara skrikit åt min son en gång som jag just nu kan komma på.De var nu på semester då han fick för sig att springa ut på en parkering,precis då en bil kom.Han höll på att klättra in i vår bil o plötsligt så for han ner i sprang iväg.Då skrek jag i panik o då stannade han tvärt o vart jätteledsen.

Man kan göra mycke med sin röst,om man använder den rätt o på ett bra sätt.

det är inte så att du har en lite modernare spis som man kan stänga av helt o hållet alltså en spärr nyckel spärr. Det står off så även om du vrir om så blir inte plattorna varma de går alltså inte på.

Det har vi o vi försöker givetvis också lära att inte pilla o nu e sonen 3 år o gör det ine längre men han var manisk på spisen o då var det skönt med en sådan spis där man kunde stänga av i fall man inte såg så stod iaf inte plattorna på.

Små barns hjärnor funkar så, de har ingen längre "kom ihåg vad jag pysslar" med barn pillar inte på plattor (som oftast) för att vara jävliga utan de är nyfikna "hur funkar det där?" " vad är det?" "oh kan man snurra på dem!" men uppkommer ngt annat som är mer intressant tappar de med en gång tanken på det som de just gjorde.

Barn lever i nuet! o tur är väll det

Ingenting är okey... Anser att det är aga. Men sen får man väl se lite till situationen kanske.

Min tös var på väg med en pinne in i en kontakt. En kontakt jag inte trodde hon kom åt... Hon var ja... typ en halv cm ifrån med pinnen.... Av ren reaktion fick hon en smäll när jag skulle få bort händerna. Det var ju inte meningen att det skulle bli en smäll, meningen var ju att få bort henne snabbt som attans. Men reaktionen från mej var snabbare än jag hann tänka.
Ja nu var det ju inte rätt av mej alls. Å ena sidan var det aga... å andra får jag hoppas att det räddade hennes liv...

Men att använda sig av nyp i öronen eller slå på fingrar i vardaglig uppfostran är absolut inte rätt. Här hemma kör vi med avledningsmanövrar alá nya lekar... funkar förmodligen bättre än aga...