Ta i örat eller knäppa på fingrarna, vad är okej?
Jaha?
Jaha?
..eller läs Astrid Lindgrens tal "Aldrig våld":
"Och för dem, som nu så ivrigt ropar på hårdare tag och stramare tyglar, skulle jag vilja berätta vad en gammal dam en gång talade om för mig. Hon var ung mor på den tiden när man ännu trodde på det där, "spar på riset och du fördärvar pilten", det vill säga, hon trodde egentligen inte på det, men en gång hade hennes lille pojke gjort någonting, så att hon tyckte att han måste få en risbastu, den första i sitt liv. Hon sa åt honom att han själv skulle gå ut och ta reda på ris åt henne. Den lille pojken gick och var länge borta. Till sist kom han gråtande tillbaka och sa: "Jag hittade inget ris, men här har du en sten som du kan kasta på mej." Då började mamman också gråta, för hon såg plötsligt alltihop med barnets ögon. Barnet hade tänkt att "min mor vill faktiskt göra mig illa, då går det väl lika bra med en sten".
Hon slog armarna om honom, och de grät en stund tillsammans. Och sedan la hon stenen på en hylla i köket, och där fick den ligga kvar som en evig påminnelse om det löfte hon gav sig själv i den stunden: aldrig våld!"
(Astrid Lindgren 1978)
det är ALDRIG okej att slå ett barn!
Maj Lis skrev 2009-08-19 08:14:31 följande:
Ungdomens brist på respekt har f ö varit ett gnäll-objekt i ett par tusen år i allafall. Vad man vet.
Och, som någon klok sade: "Om stenåldersbarnen lytt sina föräldrar hade vi alla fortfarande levat i stenåldern".
Det betyder inte att jag tycker att barn ska få göra allt det vill. Men det säger lite vad jag tycker om "lydiga" barn. Jag vill ha självständiga, kreativa barn som har en tilltro till sig själva och andra. De får gärna gå att ha i möblerade rum, men "lydnad" och ögontjäneri får mig att rysa.
Det finns en stor skillnad mellan att knäppa barnet på fingrarna och slå barnet. Dra i örat eller knäppa på fingrarna behöver inte göra ont. Det ska inte göra ont. Knäppa på fingrarna används som en markering endast när barnet inte lyssnar på aj aj. Utan att barnet får ont.
När min minstingen bits så säger jag först aj aj och om han inte lyssnar då pickar jag på honom. Det vill säga ett pick med fingertoppen vilket resulterar i att han släpper taget. Jag behöver inte skrika eller tappa humöret utan vi kan snabbt gå vidare.
Jag skulle aldrig skada mina barn. Min äldsta son har varken mardrömmar eller pinkar i sängen.......... Trots att han uppfostrats med både pickningar och fingerknäppningar. Han är alltid snäll mot alla barn och slåss aldrig. Han är inte blyg och jag kan lita på honom jämt.
Om ett barn bits, slåss eller pillar på saker, och ett "nej" eller "aj-aj" eller vad man nu säger inte hjälper, varför tar man då inte antingen bort föremålet eller barnet,
t ex lirkar loss den lilla handen från håret det drar i, från fina vasen, etc och lär med detta lär barnet att man inte får göra si eller så. Om du daskar, pickar, slår, knäpper lär du ju barnet att det gör ont/känns om barnet gör det oönskade. Det är inte samma sak, det är en tydlighet, en naturlig konsekvens. Att det gör ont på mig om jag drar mamma i håret eller pillar på tant Agdas vas - det må fungera men man lär ju inte barnet rätt sak egentligen. Plus att man agerar ovärdigt och kränknande som förälder genom att visa sin fysiska överlägsenhet på ett helt onödigt sätt, och dessutom signalerar att våld är OK.