30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

Pillan igen: Jga tycker inte din kurva ser konstig ut, det är ju så den ska se ut ju.

Sanne: Jo men enligt min läkare har jag bra chanser varje månad Fast denna gången trodde jag lite på honom och hoppades nästan på ett plus, men så dök mensen upp. Fem dagar för tidigt ovanpå allt
Men nu jä*lar ska det vara romantik under hela ÄL-perioden, för nu är jag trött på att vara ogravidast i hela världen (eller något)

icka: Okej, då vet jag att det är Chlomid jag ska klicka i.
Allt såg jättekonstigt ut innan men det var för att där var en massa "tickers" och annat. Efter ett tag så listade jag ut hur man gjorde det fint där Men nu tror jag att jag fattar hur allt går till

Icka: Ja visst blir man lite extra ledsen när man verkligen har satsat en månad och som du säger gjort allt rätt och så blir det ändå inte ett plus. Inte hört nått mer från läkaren utan jag väntar på kallelse från sjukhuset för att åka in och göra fler tester. Kunde ta två veckor innan jag fick kallelsen och det har snart gått en vecka.

Pillan: Jag har tröstat mig och sambon med dina kladdkakemuffins nu under kvällen.

Jag har tänkt på det här som Icka skrev om att inte bli arg/sårad/irriterad/ledsen över att se gravida på stan etc. Jag känner mig verkligen så himla ARG ibland. (OK ganska så ofta) Blir nästan sur och irriterad av att se främmande gravida kvinnor på stan med sina stora magar. Blir skitirrriterad på gravida vänner som mailar om hur det känns med sparkar, magen som blir större och förberedelsen inför bebisens ankomst. Hur fan kan hon skriva om det här till mig tänker jag när jag läser vänners mail och så sitter jag och som kokar på insidan. Det kan ju inte vara bra att gå och bära på så här mycket ilska, irritation och ... ja sorg. Men jag vet inte hur jag ska släppa det.

Sanne: Jag förstår hur du menar. Var nere hos en väninna idag som väntar sitt andra barn. Under ca 4 års tid så kämpar jag fortfarande med barn nummer 1 och hon väntar nu sin 2:a. Och det gör mig ledsen...
Det gör så ont i både hjärta och själ. Speciellt nu när det gått så långt att hon vill prata om graviditeten men gör inte det med hänsyn till mig.
Hon vet inte vad hon ska säga, och det vet inte jag heller. Så numer är jag tyst, jag sitter bara där och tittar. Vet inte vad dom vill höra...
Men jag mår dåligt vissa dagar och då gråter jag hela tiden.

Ibland är livet inte rättvist, så är det.

Hej allihopa
Sanne: känner igen mig. Ibland är det bara för jobbigt att ha en massa gravida i närheten. I dag fick jag veta att en till kollega är gravid och då kände jag verkligen hur falskt leendet var. Fast man ler ändå... pliktroget... Det kan kännas så orättvist ibland. Men, som vi skrev i går, så går det där upp och ner. Jag tror det bästa knepet är att låta sig själv känna det man känner, så att säga. Det blir nog bara jobbigare om man kämpar emot hela tiden och har en massa känslor som man "inte får" känna. Det är ju inte konstigt att vi känner så här! Alla dessa gravida hade känt samma sak om de varit i vår situation ;)

Hej, allihop.

Slänger bara in att det ÄR okej att vara avundsjuk och det ÄR inte konstigt om man inte orkar lyssna på gravida kompisar eller kollegor. Man FÅR gå därifrån och man skall INTE ha dåligt samvete. Vi har nog att bära på ändå. Punkt. Nu har pyskologen talat. Lyd!

Slänger in min kurva så snart jag börjar tempa igen. Skall bara få menshelvetet först. *morrar*

Visst är det okej att vara avundsjuk, men när jag är det så får jag så dåligt samvete. Andra ska ju inte behöva lida bara för att jag gör det (tänker jag då). Min väninna vet hur jag känner det men ändå så märker man det stora gapet mellan oss. Jag vill vara glad för hennes skull men har så svårt för det ibland. Det är inte rättvist när det tar sig på första försöket båda gångerna... Livet är inte rättvist och därmed basta!

Nu ska jag [försöka] lyda Dr Bettan

Tycker också det är ok att vara avundsjuk. Man kan ju vara glad för deras skull men samtidigt avundsjuk som en blandad mix..

Usch! Jag mår dåligt idag. Börjar väl landa efetr mina mf. Känns som en dröm, eller rättare sagt en mardröm. Är det någon som har förslag på duktiga utredare? Jag bor i Halmstad.

Ha en bra dag!!

Skönt att höra att man inte är ensam om att känna ilska och avundsjuka. Tycker det är så bra med den här tråden att vi alla är i samma sits och lätt kan förstå hur det känns för de andra.

Viktoria: Bor i Stockholm så jag kan tyvärr inte ge dig några tips.

Däremot tar jag gärna emot tips på hur man bäst undviker förkylning när i stort sett alla kollegor sitter och snörvlar, hostar och nyser. Min sambo fyller jämnt och vi ska ha stor fest på lördag så jag kan INTE bli sjuk nu... Tvättar händerna hela tiden och funderar på att äta vitlök när jag kommer hem. Nån som har nått fint tips om hur jag kan hålla bacillerna borta åtminstone några dagar till?

Viktoria: Har du kollat med varberg. De har en fertilitetsklinik där som jag tror samarbetar med Carlanderska om jag inte minns helt fel. Ring och hör med dem.

SanneS: Har du funderat på gasmask Annars är det nog bara handtvätt som gäller och att inte sitta för nära någon som är förskyld. Ha en liten flaska handsprit i fickan och smörj in dig när du tagit i handtag, småpengar och dyl. Det är svårt att skydda sig till 100%, tyvärr. Hoppas ni får en kul fest på lördag.