Är det OK att gå naken framför sina barn?

Nej FYY fan va blä! Då hade jag garanterat lagt en kräk rakt ut!!!!!!

mina föräldrar är naturister så nakna kroppar både familjs och okändas är inget konstigt. är ju mer ovanligt att se mina föräldrar (mamma numera eftersom pappa är död) påklädda. somrarna är jag självlite nudist iaf när det ska badas ute och sånt. sällan jag badar med badkläder utan det blir nudistbad oftast

nej men det skulle ju kännas väldigt fel om man har sina barns händer eller fötter lite varstans, även om man inte kopplar det med sex. Inte vet jag, folk kanske låter barnen ta lite varstans.. men i mina ögon är det fel

Asså.. uppväxt som jag är i en bastu med kompisar, syskon, grannar, vänner, föräldrar, far- och morföräldrar.. så förstår jag inte varför det ska vara så tabu att visa sig naken inför något av sina egna _barn_!
Ni har tillverkat dem, ni har fött dem.. nakna.. De -eller ni- lär ju knappast dö om de ser er nakna ens som tonåringar.

Att de blir "fixerade" eller stirrar? Klart de gör, när det är något nytt/annorlunda/sällsynt. Ser de det varje dag så lovar jag er; de bryr sig inte ett smack. Dessutom går det att säga till att "nej, där får du inte röra" om barnet råkar dra i sin pappas snopp.

Jag passade en ettåring häromveckan som direkt när jag kom stoppade ner hela armen i urringningen Vet inte om det var med flit. Jag flyttade barnet, men inte för att det kändes fel att det var just bröstet han kom åt. Jag tror att jag hade reagerat likadant av en potentiellt klibbig barnhand nerför ryggen - inte med avsky så att jag ryckte till eller nåt, men liksom lugnt sätta ner ungen, och då ganska mycket för att det kunde ha sett konstigt ut inför andra att inte göra det.

Zack o Bella skrev 2009-08-06 10:05:22 följande:

Ja, så är det nog.
Man formas ju efter sin uppväxt :)

Jag tycker inte att det är något konstigt alls att vara naken inför sina barn. Sedan kommer det säkert alltid en gräns när varken barnet eller föräldern känner sig bekväm med det och då slutar man bara. Inget man behöver fundera på eller grubbla över "när är det dags?".

Jag reagerade aldrig på mina föräldrars nakenhet när jag bodde hemma. Nu däremot, många år efteråt, skulle jag nog vända bort blicken om jag såg min mamma naken och det känns inte helt OK (men inte fel heller) att vara naken inför mina föräldrar. Jag tror att det hela har att göra med hur känslomässigt nära man är varandra.

Alltså mina föräldrar går nakna inför mig fortfarande och jag går naken inför dom. Nakenhet är inte onaturligt och det slutar inte vara naturligt vid en viss ålder.

Mamma visade sig dessutom halvnaken för min man sist vi var där, inget som var märkligt det heller. Det handlar ju bara om kroppar, behöver knappast ligga något sexuellt i nakenhet.

Ja jag kan gå naken inför alla i min närmsta familj, när man byter om mm.

Ni ska iallafall absolut inte förbjuda nakenhet hemma hos er. Jag kan räkna på en hand hur många gånger jag såg mamma utan kläder och det fick mig att tro att man som kvinna ska skämmas över sin kropp, detta gjorde att jag fortfarande emellanåt hatar min kropp, när jag var yngre gömde jag alltid undan min kropp när vi tex duschade efter gympan, då hade jag en handduk och höll ut bakom ryggen så ingen skulle se mig naken.
Det är nog lite upp till var och en hur man känner om när det är dags att börja ha kläderna på sig jämt. Det finns säkert de som tyckte som min mamma att nakenhet ska man skämmas för och kroppen ska gömmas undan (jag tycker man ger sina barn en björntjänste genom det tankesättet eftersom det inte varit bra för mig och min syster)
När vi var små badade vi tillsammans med pappa, det gjorde att jag såg nakenhet runt pappa mer naturligt. Nakna karlar känns mer naturligt det känns fortfarande förbjudet för mig att se nakna kvinnor och jag är rätt säker på att det har med min mammas inställning till nakenhet att göra ärligt talat.