Vad är jobbigast med att vara bonus/styvmamma??????

Att vara bonusmamma är jobbigt för att:

- mitt ex fick ha barnen vecka/vecka fram till att vi flyttade ihop, men nu får han inte det pga sitt manipulerande ex

- biomamman får alla barnbidrag och även underhåll för två barn, men ändå ska vi köpa födelsedagspresenter när barnen är här och går på kalas osv osv (hade ju inte gjort nåt annars men vi har ju 4 barn till förutom de två så det är födelsedagar hela tiden och ekonomin är inte den bästa)

- både jag och min sambo älskar de två barnen, men att vi inte får ha dem mer än varannan helg även om vi bor bara några hundra meter ifrån biomamman

- biomamman påstår att barnen inte kan bo här vecka/vecka, men om det tjänar hennes syften så mår de så bra av att bo här en vecka (om hon ska resa bort eller om det är sportlov och hon jobbar men vi är hemma...)

- vi har dem ännu mindre tid nu. När de bodde här 1/3 av tiden fick mamman alla barnbidragspengar och alla underhåll. Äter de inte när de är här? Behöver inte vi pengar till barnen?

- biomamman fixade så att hon fick barnbidragen och underhållet när jag och sambon flyttade ihop. När hon började få pengar från Fk köpte hon ny bil och måste genast skryta med hur skönt det var med en sprillans ny härlig bil (i motsats mot våra skrothögar)

- den biomamman jag nyss har beskrivit räknas som fullt frisk. Den andra bonusmamman som är konstaterat psyksjuk är mycket lättare att hantera.

Äh. Jag skrev "Den andra bonusmamman som är konstaterat psyksjuk är mycket lättare att hantera." Det skulle vara "biomamman" förstås. Hoppas alla fattade hur jag menade.

Jo, nu har jag kommit på en sak. Det är den generella intoleransen mot styvmammor och styvproblematik.

Att vara styvmamma kan liknas vid att vara homosexuell. Officiellt får du ha ett förhållande, gifta dig, flytta ihop och skaffa barn, men du bör inte pussas (tänk även i metaforer) offentligt av hänsyn till omgivningen. Det är OK i teorin att ha sex (+ metafor igen) men du bör avhålla dig från att verka att så sker bakom lykta dörrar. Och har du problem så är de inte rumsrena att tala om och kommer att väcka anstöt om du inte är oooeeerhööört ödmjuk och nästan ursäktar din existens.

Haha. Undrar hur flator med styvbarn känner sig på morgonen;)

det är skönt att tänka på att "det skulle kunna ha varit värre...."

Mametchi skrev 2009-02-24 10:35:24 följande:

Vi har varannan v men får inte heller något BB eftersom det är modern som ska "godkänna" ett delande av detta. Har konstaterat att män har väldigt få rättigheter som föräldrar, massor av skyldigheter, en hel drös komplex och brukar dessutom förlora i verbala strider. Inte undra på att det blir knas när exhäxorna driver sina linjer...

Mamman har hela barnbidraget här med, vilket innebär att hon får köpa ALLA kläder och sånt till barnet. Nu har jag slutat lägga mig i att se till att en del av de kläderna kommer tillbaks till henne igen och eftersom min sambo är usel på sånt hoppas jag att hon snart inser ser att det inte funkar att ha det så och går med på delat bidrag. =)

""""Gud precis så känner jag det!! Som om det var mina egna ord du skriver... det jobbigaste med att vara bonusmamma är absolut inte barnen utan det är biomamman... inget duger, alltid klagomål. Så fort min sambos mobil ringer eller plingar för sms får jag ont i magen för jag tror det är hon som kommit på nåt nytt att klaga och bråka om. Det får aldrig vara bra en längre stund.. det tär verkligen.
Tyvärr tär det även på hennes barn men det ser hon inte.""""

Åhh! Amen!!

Mer jobbigt:

Man ser hur barnen far illa men kan inte göra någonting. Man blir förbannad på sambon -pappan till barnen - för att han inte GÖR något!

Man blir ovänner hemma pga biomammans bråk och sätt. Utan henne så skulle vi inte bråka om något överhuvudtaget.

Man ska älska och behandla bonusbarnen som sina egna barn, men när man får fin kontakt och bryr sig så får man skit för det "DE HAR REDAN EN MAMMA FATTAR HON INTE DET!?!" skriker då biomamman...

Att barnen inte tillåts tycka om sin styvmamma - då blir biomamman svartsjuk och ger barnen dåligt samvete och snackar skit.

Att barnen blir lidande pga vuxnas egoistiska principer. MORR!!

TBS skrev 2009-02-12 22:17:09 följande:

På vilket sätt har du bio-mamman inpå ditt liv? Själv varken ser eller hör jag talas om min bonus mamma knappt.
Varken jag eller sambon är minsta intresserad av henne och hennes liv.

Det som är mest frustrerande här är väl jag själv egentligen...
Har bonusen här varannan vecka. Bio-mamman får bidraget och även underhåll. I början skickade hon med kläder när han kom hit, men det var alltid "fel" kläder (enligt mig), antingen alldeles fär kalla eller för små eller för lite kläder. Jag började köpa kläder så att jag inte skulle behöva oroa mig över detta varje gång han kom hit. Min man meddelade att hon inte behövde packa med kläder längre, att vi hade kläder till sonen. Självklart protesterade hon inte.
När det blev kallt nu i vinter gick sonen omkring med en tunn höstjacka och en massa tröjor under. Jag köpte en riktigt varm vinterjacka till honom som han använde när han var här. Tänkte inte mer på det och körde hem sonen. Mamman hade sagt att hon skulle köpa en.
Efter nyår fortsatte han att komma med sin tunna jacka. (Mamman visste att vi hade köpt en riktig.) Jag bad mannen att ringa mamman och fråga vad som händer? (Jag pratar aldrig med henne, har bara träffats en gång pga att jag inte vill ha något med henne att göra och det verkar ömsesidigt. Hon är inte speciellt trevlig och när vi sågs, dissade hon allt jag sa.)
Hon sa att de hon hade hittat var alldeles för dyra(!!!???).
Kan tillägga att jackan jag köpte kostade 300:- och jag anser inte att det är för dyrt för att hålla sitt barn varmt om vintern.
Kan också säga att hon hade åkt på kryssning, några veckor innan vi frågade om jackan, och brände ett antal tusen...
Slutade med att jag tyckte synd om sonen och vi bestämde att han skulle få ta med sig jackan hem. Han blev överlycklig. Mamman har aldrig sagt tack!
Han har även fått med sig en massa andra kläder hem. Sånt som är på väg att bli för smått, men som han kan ha några månader till. Vi måste ändå fylla på garderoben. Inget tack då heller.
Men huvudsaken är iaf att sonen har det bra. Jag får väl skylla mig själv...

Så gjorde vi oxå förut, vilket ledde till att vi inte hade några pengar till vår gemensamme son (som är det enda barn vi har något barnbidrag till). Vi betalar dessutom underhåll för det ena barnet och deras mor har råd att åka utomlands en-fyra gånger per år.

Vi har helt slutat handla kläder till bonusarna, det är moderns ansvar då hon har pengarna för detta. Vi köper underkläder odyl, men inget annat.

Vi har förklarat för barnen hur mycket pengar det handlar om och att det är hennes val att ha hela bidragen, hon vill inte dela. barnen förstår detta, men man märker att hon hela tiden försöker framställa sig själv som stackars fattigt offer och vi som rika utsugare som inte köper något till dem. Jobbiga jävla människa.