Vad är jobbigast med att vara bonus/styvmamma??????

Men varför bli arg? Ok, mamman gör annorlunda, so what? Ta tillfället att inpränta att mångfald och variation inte är av ondo istället. Min bonus har stenkoll på vad som irriterar de olika vuxna i hans vardag. än så länge använder han vetskapen för att passa på att göra de sakerna när han inte är hos den som stör sig på det, men så småningom kommer han nog på att använda det för att retas oxå... =) Men vi lägger ingen värdering i vad som är rätt och fel, folk bara gör på olika sätt. Alltså ser han det så med. Skulle vi skälla på honom skulle det ju signalera att det är fel att ifrågasätta - hur bra är det?

Det jobbigaste med att vara styv/bonusmamma är att behöva stå ut med bio-mammans ständiga påhopp på min sida och sen behöva stå ut med hur illa hon gör sin son psykiskt mår han skit, han måste bort från henne, men så länge jag bor som jag gör så kan vi inte vidta några åtgärder i och med att jag bor på ett slags boende för de som har LSS.......får ständigt höra av biomamma hur värdelös jag är för det men asså hon har ju också LSS och jobbar också inom daglig verksamhet - vissa kanske ska göra rent framför sin egna matta innan man börjar kritisera och hitta fel på andra.....en tanke. Är det fel av mig att tänka att bli frustrerad över saker och ting?

Prinsessan Sofia skrev 2009-04-02 22:37:10 följande:

Det bästa är bara skita i biomamman. För det har jag gjort. TÅL inte männsikan för 5öre!
Jag väljer inte ha med männskian och göra. Har inge mot hennes dotter och har aldrig haft som hon tror. dottern och jag funkar hur bra som helst ihop och alltid gjort. Medan hon bara motarbetar och snackar skit om mig. totalt hopplös.

Shit vad många det är som avskyr bio.mamman :P

Jag är själv biomamman i det här fallet och min sons pappa har träffat en ny, jag vet vem hon är sedan innan och vi kommer bra överens. Men oavsätt så tycker jag det känns skitjobbigt att hno ska finnas där hela tiden och min son ska få en ny/en till kvinnlig förebild i hans liv.. Det känns på något sätt att hon ska ta över en del av min plats i hans liv.. Jag har haft riktigt ångest över det här, jag kan ibland känna att en del bonusföräldrar inte vet hur det faktiskt känns och hur svårt det är för biomamman/biopappan att acceptera detta.. Jag gjorde inte det innan jag fick barn, jag var tillsammans med en kille som hade barn sedan innan, jag och mamman kom aldrig överens.. Jag tyckte hon var helt koko men det är inte försen nu som jag verkligen förstår hur hon kände sig :/

MammaTillNeoh,
Jag är ju både och bonus och bio. Jag förstår hur du känner. Man tror att barnet kanske till och med ska föredra henne före mamma. Det är nog väldigt sällsynt att det blir så. Däremot finns många bio-mammor som på olika sätt genom barnen försöker förstöra relationen med bonusen och då finns risk att barnen när dom blir större ser igenom detta och undrar varför mamman utsatt dom för detta. (erfarenhet av mina stora pojkar, deras pappa försökte smutskasta mig och min man under många år men till slut valde killarna bort honom istället.)

Det är inte lätt att vara förälder oavsett vilken sort man är men att se till barnens bästa vore en självklarhet i alla fall och då får man kanske stå tillbaka lite själv.

Men alla bonusmammor som inte har egna barn med ett ex som har en ny. Tänk på att det käraste man har är ens barn och att det är inte lätt att som mamma se eller i alla fall veta om att någon annan kvinna gullar och leker med ens barn. Rädslan att barnet ska tycka mer om den personen gör att man agerar på ett dumt sätt ibland.

Jag är som sagt både och och det är lika svårt åt båda håll.

Så har inte jag tänkt. Jag är själv oxå bonus och min son har en biomamma men har absolut inga problem med henne. Tycker det är bra att dom funkar ihop.
Men alla är olika.

Ja, jag vill absolut att det ska fungera bra mellan sonen och pappans nya. Och de har det ju gjort de gångerna hon varit här med pappan och hälsat på. Hon verkar ju bry sig och tycka om Neoh, då hon frågat om honom och sådär. Men det känns ändå väldigt jobbigt,, jag vill att sonen först och främst ska lära känna sin pappa ordentligt innan han börjar vara hos sin pappa då och då. Och då känns det som att hon är ivägen, jag vill inte att hon ska vara där och bestämma och lägga sig i.
Blir det ofta så? Att bonusmammor/pappor lägger sig i mycket och bestämmer över de barn som inte ens är deras? Jag vill inte att någon ska gå över mig och sätta mig bakom ryggen och börja bestämma över mitt barn utan att jag ens vet något.

Nu tror jag inte att det blir så, men självklart tänker man ju på det.

Men jag har iallafall tänkt att prata med pappans nya någon dag och förklara hur jag känner inför att pappan ska börja ha sonen snart. (han har aldrig haft den än)
för om jag gör det så kanske det är lättare för henne att förstå mig också. Så inte hon känner sig utanför, det är ju inte heller bra.

Det bästa är ju prata med pappas nya än sitta och anta massa saker som inte en kommer hända.

Jag tycker nog att det svåraste är att hitta en bra balans gällande ansvar för barnen och att samtidigt inte lägga sig i för mycket..... Ibland tycker jag att det är svårt att jag ofta tar ansvar för mina bonusbarn som om de vore mina egna barn men sen så har jag samtidigt inte riktigt rätt att lägga mig i för mycket gällande vissa saker... Det kan jag tycka är svårt.. För det är inte alltid beslut som fattas av pappan och biomamman känns helt ok för mig. Men då får man stå tillbaka. Visst händer det att jag lägger mig i men det känns lite jobbigt..

Balans, som sagt... när det gäller saker som faktiskt rör och drabbar mig och handlar om mitt liv, min vardag och mitt hem har jag inga problem att bestämma över bonusen - skit samma att det inte är mitt barn och att jag kanske inte stämt av med pappan, jag har rätt att känna mig bekväm i mitt eget hem och med mitt liv.
Andra saker får jag ju bara finna mig i, sånt som föräldrarna bestämmer gemensamt. Sen får jag små horn i pannan ibland och VILL genomföra saker utan att kolla av med biomamman bara för att HON gör så mot min sambo. Hitills har jag dock lyckats behärska mig.

Men sen "min" biomamma själv fick in ett bonusbarn i sitt hem längre än varannan helg har hennes inställning till mig och min relation med hennes barn förbättrats avsevärt. När hon sett situationen från andra sidan inser hon att det knappast är nåt hot mot sin relation med sitt barn, att barnet har flera vuxna i sin vardag som älskar och ser efter honom.
Perspektiv - bra skit.