Utredning efter upprepade missfall osv... Del 8

krusbär: Jag tog 2t tom v 12+0 och sen har jag tagit 1 t och ska göra det till v 37+0
Jag tog inget F. Men åt prednisolon och tog progesteronvaggisar tom ca v 12+ 3

Hej vänner!

Ego: Har kommit till v. 5+3.... det går LÅNGSAMT!
2 av 3 graviditeter har jag börjat blöda 5+0 och i en graviditet 5+4. Tror ni man är nipprig???? Väntar hela tiden på att blödningen skall komma, tittar varje gång jag är på toaletten.
Har jag känningar i livmodern tror jag att det är på väg ut och känner jag ingenting, vilket jag inte gör ibland tror jag det är dött. Känner aldrig nått positivt. Är rädd. Jag vill sååå att det här ska gå vägen, men det känns som om det skulle vara omöjligt. Varför skulle jag få känna sådan lycka?

Grattis Mammarazzi håller tummarna.

Sorry för att jag är så neggo.
Kram på er alla!

Grattis mamarazzi!!! Ska du inte kontakta DrM nu och be om F? Eller, hade du inte testat T tidigare? Jag kommer att kräva F nästa graviditet, men det är ju pga att "bara" T inte fungerade för mig.

Kajo: tänkte fråga dig om du frågade Strandklinikläkaren om Fragmin förresten? Sa hon något om det? Vilken dos på Prednisolon fick du?

Mikes: har du hört något från sjukvården idag? Hoppas att hcg:et gått ner!

lucki: vad jobbigt med ditt x Kramar till dig.

Ego: har fått en tid hos DrS på viktoriakliniken nu. I mars Ska ju på utredning på UAS den 22 jan, men aldrig fel att ha en backup-tid någon annanstans. Hon var positiv till F, va?

Läkarsekreteraren sa att det var ett väldans tryck på att få tider hos DrS nu. Undra om alla mf-trådar här på FL bidragit till det...?

Poppy: Nja jag vet inte om jag ska ringa Dr M eller inte? Har ju inte testat aca alls tidigare. Å andra sidan skadar det ju inte att köra på de tyngre grejerna direkt. :-S nja jag vet inte hur jag ska göra!!

Hej alla!

Jodå, Ingrid är inte så liten längre. Fyller 1 år om ca 1 månad. Inte klokt vad tiden går fort! Hon har 6 tänder, går med stöd, kan stå själv, säger "mamma, pappa och titta". Jag kunde aldrig tro att det skulle vara så underbart med barn! Jag älskar henne verkligen till döds! Jag blir väldigt sällan arg på henne, kanske för att vi kämpat så för att få barn, men kanske även för att hon är ett väldigt snällt barn som sällan gråter, gör saker av ondo eller så. Men man vet aldrig, det kanske kommer ;)) !!

Laban: Grattis till icke-blödning! Jag vet precis hur det känns, har också börjat blöda kring 5+0 alla gånger. Denna gången började det redan vid 4+4 och höll på i två veckor. Så jag blev ju ganska förvånad när vi såg hjärtat picka vid 6+4 och även 7+4 (på akuten efter uppehåll och sen ny blödning). Tyvärr är man ju lika orolig fast man inte blöder, även om blödningar gör det ännu värre. Har du bokat in nåt vul än? Om det går bra på vul så minskar ju oron, iaf i ett par dagar... Själv är jag helt nipprig igen inför vul på fredag. Jag antar att oron är nåt man får ta på köpet om man vill ha bebis! För det vill (SKA) vi ju?! Även om det går såååå långsamt!

Krusbär: Ja när jag fick T så sa DrB 2T tom v12+0 så det gjorde jag men tordes inte sluta då... Och eftersom bla Dr Blomqvist i Borås ger 1T tom v37 så gick jag ner till det då

Jag ska på vul den 19:e, är då i v. 7+1. Då ska man ju kunna se om det är en normal eller icke normal graviditet.
Vill inte gå tidigare, men funderar på att inga och höra om jag kan komma och ta ett hcg blodprov för att se vart åt det lutar.

Kram och lycka till Krusbär till vul:et på fredag. Håller tummar och tår.

Godmorgon, tänkte jag skriva...men inser att det kanske inte är det nu.
Tack för alla omtänksamma ord från er.
Känner mig mörbultad idag. Har ännu inte tagit mig upp ur sängen ännu...men snart så.

Kommer inte ihåg vem som frågade men jag svarar...
Jag hade ju jättetur i oturen, att det hittades så tidigt. Man har ju lyckats rädda äggledaren. Det kännsju skönt eftersom vi ändå har ganska svårt att bli gravida. Jag blir ju inte gravid utan Pergo.
Vet inte om man måste vänta eller inte.
Men just nu är jag inte så sugen på att försöka igen. Det här gjorde så ont så jag vet inte om jag våar riskera det igen.
Men får det bara gå ett tag så går den känslan förhoppningsvis över.

Det blev ett litet ego inlägg det här, orken räcker tyvärr inte till mer just nu.
Kram till er alla.
Sköt om er

Lucki, gud vilken tur att du slapp operera bort äggledaren! Ta hand om dig nu och vila upp dig. Jag både hoppas och tror att du om ett tag kommer våga försöka igen. Kram